3 x risktagare
Visst tar kvinnor risker. Vi har pratat med fältryttaren Gudrun Orava, politikern Liv Hahne och äventyraren Renata Chlumska.
Foto:
- Det är som att kasta sig utför ett stup eller hoppa bungyjump, samma adrenalinkick, samma berusningskänsla, säger Gudrun Orava.
På franska kallas fälttävlan "concours complet", den kompletta tävlingen med både dressyr, terrängritt och banhoppning. Gudrun Orava beskriver fältritt som ridsportens Formel 1, rallytävlingen som skördat 49 dödsoffer i Dakarrallyt sedan starten 1979. Varje år dödsstörtar också ryttare i fälttävlan när de rider omkull och får hästen över sig.
Hur vågar du?
- Man måste lita på hästen. Och hästen måste ha förtroende för dig. Om du vet vad du håller på med är det varken farligt eller våghalsigt, säger Gudrun Orava.
Lite obehagligt kan det kännas att ha en häst som tvekar över ett hinder, för då kan hon inte lita på hästen.
- Hästar gillar oftast att vara ute i skog och mark. Men det är riskabelt att rida en häst som inte tar för sig och som inte är van att vara ute i terrängen, menar Gudrun Orava.
För henne handlar det om att tänja på gränserna. Hon har alltid lockats av utmaningar och kom som tonåring tvåa med sitt fälttävlanslag i ponny-EM i Frankrike. Hon har också tävlat i SM och varit med i utmanarlaget till det svenska A-landslaget.
Att ha häst är även en bra fostran i konsten att ta för sig, menar Gudrun Orava. Du måste vara tydlig mot din häst och sätta gränser. Är du velig blir hästen förvirrad.
- Du får en tro på din egen förmåga som du har nytta av i arbetslivet. Om du klarar av att ha häst, vågar du ta för dig också på jobbet.
När Gudrun Orava galopperar fram över höga och för fälttävlan karaktäristiska fasta hinder, njuter hon av att det går i turbofart - tre kilometer på tre minuter.
- Om hästen hoppar av sig själv och vi galopperar i samma takt är det som att vi sitter ihop. Det ger en enorm kick, säger hon.
Men en sak som Gudrun Orava inte vill utsätta sig för är att åka slalom nerför en puckelpist. Det är jätteläskigt, tycker hon.
Liv Hahne, moderat kommunpolitiker i Uppsala, egen företagare
Om man inte vågar något här i livet, får man ett ganska innehållslöst liv, anser Liv Hahne.
Hon växte upp under ganska trassliga förhållanden med mor, mormor och morfar i Norge, flyttade hemifrån som 15-åring och kom till Uppsala efter många invecklade och konfliktfyllda upplevelser på det privata planet.
Själv ser hon sig som en kvinna som vågar ta risker. Ända sedan unga år har hon fått ta vara på sig själv. Det har präglat henne i väldigt mycket.
Vad är det mest riskfyllda du gjort?
- Oj, det är svårt att beskriva i korta ordalag. Men det var nog var när jag fick tillbaka min son, som i dag är vuxen.
Hon berättar att hennes exmake hade rövat bort den då fyraårige sonen och först tre och ett halvt år senare fick hon veta att han fanns hos släktingar i Australien. Liv Hahne reste dit och lyckades med hjälp av norska ambassaden och privata kontakter ta med sig sonen tillbaka till Sverige igen.
- Jag var nära att bli stoppad i passkontrollen men hade med mig min andra sons pass som vi använde. Tack och lov kollade de inte passet så noga.
Som politiker tycker hon att det är viktigt att våga fatta beslut. En del är obehagliga och alltid är det några som kommer i kläm. Klarar man inte av att se meningsmotståndarna i ögat har man inget i politiken att göra, anser Liv Hahne.
Som person beskriver hon sig som tydlig och rakt på sak.
-Ja, men jag tycker att det är förbaskat elakt att inte säga vad man tycker. Det är så falskt. Man vet inte var man har sådana människor. Sen tror jag att de flesta mår bättre av att höra sanningen.
Särskilt viktigt tycker hon att det är att kvinnor vågar att ta för sig. Både privat och i yrkeslivet. Själv växte hon upp i ett ojämställt hem med en morfar som knappt gjorde ett handtag hemma. Redan då bestämde hon sig för att ingen man någonsin ska få styra henne.
Renata Chlumska, äventyrare
En av de största utmaningarna i livet var när Renata Chlumska höll sitt första föredrag om sina äventyr.
- Jag var livrädd, fick hjärtklappning och ville bara försvinna. Jag var beredd att göra väldigt mycket för att slippa, säger Renata Chlumska.
Det tog många år innan hon tyckte att det var kul att möta publiken. Scenskräcken gjorde att hon våndades. Men hon bestämde sig ändå och tänkte "Är det inte bättre att jag lägger energi på att komma över det obehag jag känner.
Numera föreläser hon flera gånger i veckan. Hon tycker till och med att det kan vara roligt att prata inför andra. Men det tog tid att komma över den tröskeln som hindrade henne att göra det hon verkligen ville, att dela med sig av allt det fantastiska hon varit med om.
Renata Chlumska blev för tio år sedan den första svenska och tjeckiska kvinna att nå toppen på världens högsta berg Mount Everest på en av de snabbaste expeditionerna någonsin. Och fortfarande ger hon sig ut på olika äventyr runt om i världen.
Renata Chlumska beskriver sig själv som en ganska orädd person i mötet med de fysiska utmaningarna. Hon har tränat sig till att själva känslan "rädsla" är inget att vara rädd för.
Mod handlar om att våga möta ett motstånd eller obehag inför något. För en person är det modigt att ta sig upp ur sängen på morgonen. För en annan är det modigt att hoppa fallskärm. Man ska inte jämföra sig med någon annan, anser Renata Chlumska.
Vågar man mer som ung?
- Det beror på. Jag är nog inte lika fysiskt tuff som för 15 år sedan. I dag vet jag hur ont det kan göra att slå sig. Men på andra områden har jag blivit mer modig. Jag var konflikträdd men numera har jag blivit bättre på att hantera bråk och missförstånd.
Vad ger det dig att ge dig ut på dina expeditioner?
- Jag lär känna mig själv. Och genom att tänja på mina gränser utvecklas jag som människa.
Naturligtvis får hon reda på negativa sidor hos sig själv. Men, säger hon, det är helt ok. Det kan vara en styrka att inse sina svagheter.
Så jobbar vi med nyheter