22-årig singel och mamma

Redan som tonåring hade Marie-Helena Dahlberg nyfiket läst om möjligheten att bli mamma genom insemination. Hon hade längtat efter barn länge när hon som 22-årig singeltjej valde att bli mamma på den danska Storkkliniken.

Foto: EIJA DUNDER

Foto: EIJA DUNDER

Foto: Eija Dunder

Uppsala2010-02-11 10:00
- Visst blev jag ifrågasatt på grund av min låga ålder, men efter tre telefonsamtal hade jag övertygat personalen vid kliniken och fem inseminationsförsök senare väntade jag Ylva, säger Marie-Helena Dahlberg.
Lilla Ylva sträcker sig nyfiket mot kameran och mamma Marie-Helena berättar stolt att dottern inte alls är blyg för främlingar.

Marie-Helena Dahlberg, som är uppvuxen i Luleå, har tagit med sig dottern till hit för att hälsa på hos mamma/mormor. Annars bor den lilla familjen i Rinkeby, utanför Stockholm, där Marie-Helena precis börjat plugga till läkare. Planen var att hon skulle ha en bebis och sedan plugga medan barnet är litet. Marie-Helena hade längtat efter barn ända sen hon var 12, därför kändes det som ett bra alternativ att vända sig till en dansk inseminationsklinik för att få barn, trots att hon var singel.
- När jag berättade för mina vänner sa de bara "vad kul att du hittat ett sätt att få barn på!" För dem var det en naturlig följd av min mångåriga barnlängtan.

Marie-Helena berättade inget för sina föräldrar förrän hon redan var gravid och då var den blivande mormoderns reaktion "oj, har du verkligen tänkt igenom det här?"
- Men redan nästa dag köpte hon de första bebiskläderna så det gick fort över, säger hon och skrattar.
Ordentligt genomtänkt var precis vad bebisbeslutet var. Hon hade hunnit vara gift men var nyskild när beslutet om barn togs.
- När det blev tillåtet för lesbiska par att insemineras i Sverige skrevs det en hel del om inseminationer. Jag hade läst en sån artikel redan då och idén hade fastnat i mitt huvud. Eftersom det i första hand var barn jag längtade efter - inte en vuxenrelation som kunde leda till barn - så tog jag reda på mer om assisterad befruktning och kontaktade kliniken i Danmark.

På klinikens hemsida finns ett intresseformulär att fylla i och normalt krävs bara en halvtimmes telefonsamtal och inväntan på nästa ägglossning innan man kan åka till Danmark för att insemineras, men i den då 22-åriga Marie-Helenas fall var det annorlunda.
- De tyckte att jag var lite väl ung och sa till mig att de exempelvis inte tillåts inseminera psykiskt sjuka. Det var som om de jämställde min ungdom med mental ohälsa.
Det fick Marie-Helena Dahlberg att tända till och känna sig diskriminerad och tre samtal senare hade hon övertygat personalen om att beslutet  var seriöst, att hon själv var stabil och att hon hade ett fungerande nätverk.

Varför hon i så unga år valde att bli mamma på ett såpass ovanligt sätt förklarar Marie-Helena enkelt med att hon längtade efter barn! Hela sitt liv har hon tänkt att hon vill skaffa barn tidigt och att hon vill ha många barn - gärna sex sju stycken.
- Fast det kanske bara blir tre fyra om det ska krävas lika många inseminationer varje gång.
Marie-Helena har betalat 8 000 kronor för varje försök att bli gravid. I kostnaden räknar hon även tågresan tur och retur till Köpenhamn, från Stockholm där hon numera bor.
Inför varje insemination höll hon koll på sin menscykel med hjälp av ägglossningsstickor.
- När stickan visade positivt var det bara att sätta sig på tåget och ringa kliniken "nu är jag på väg!"

Hon berättar att personalen på sjukhuset hade förväntat sig att hon skulle bli gravid efter högst två tre försök och inför det femte föreslog de att hon skulle göra en fertilitetsutredning ifall det inte blev någon bebis denna gång heller.
- Men jag visste direkt att det hade tagit den femte gången, fråga mig inte varför eller hur - men jag bara visste! Jag var på en miljöpartikonferens och delade rum med en partikamrat när jag skulle testa mig. Jag smög upp för att inte väcka henne och visst, det blev ett blått streck! Den första jag berättade det för var en kompis och jag sa att det är en flicka. Jag var så säker på det.

Graviditet, kontakten med mödrahälsovård och förlossning har flutit på utan problem och överallt har Marie-Helena som ung ensamstående mamma bemötts som vilken annan blivande mamma som helst.
- Jag har hela tiden varit öppen med hur Ylva kommit till, på min mödravårdscenntral var jag inte den första som låtit inseminera sig. Jag har haft med mig olika vänner till ultraljudsundersöningar och förlossning, jag har aldrig känt mig ensam.
Förlossningen var också okomplicerad och förhållandevis snabb, efter fem timmar var bebis-Ylva född och Marie-Helenas liv som mamma kunde börja. Ylva Dahlberg kommer självklart att få veta hur hon blivit till, men hon kommer aldrig att kunna spåra sin biologiske far.

Marie-Helena valde en helt enonym donator och hon kryssade inte i några önskemål om faderns utseende eller bakgrund.
- Nej, det skulle ha känts konstigt, som att man designade sitt barn. Det fanns möjligthet att välja längd, vikt, hårfärg, fräknighet och så vidare. Det enda jag i efterhand har fått veta om min donator är att han är dansk och av medellängd och medelvikt samt att han är ljus.
Att bli mamma genom assisterad befruktning är, om inga hinder föreligger, relativt enkelt och billigt  om man jämför med andra metoder.
- Är det så att det är just barn man längtar efter i första hand så är det ett jättebra sätt att skaffa barn, tycker Marie-Helena och tipsar andra tjejer som funderar på insemination att ta kontakt med medlemmarna i föreningen femmis (föreningen för frivilligt ensamstående mammor som fått eller planerar att få barn genom assisterad befruktning med donator).

Marie-Helena själv engagerade sig snabbt i föreningen där hon nu är pressansvarig och genom vilken hon skaffat sig många nya vänner. Lilla Ylva kommer att växa upp med flera familjer omkring sig som inte är sprungna ur den traditionella kärnfamiljen, utan snarare ur stjärnfamiljen - som av föreningens ordförande beskrivs såhär: "mitt inne i ett äpple skulle man kunna tro att det bara gömmer sig kärnor, i en kärnfamilj. Men klyv ett äpple horisontellt och titta vad som finns i mitten. Just det en stjärna - en stjärnfamilj!
FAKTA: Debatten om assisterad befruktning i korthet

Om artificiella inseminationer
År 1985, infördes den svenska inseminationslagen. Lesbiska par omfattades inte av lagen. Som skäl angavs att det inte fanns tillräckligt med forskning kring barn som tillkommit genom insemination. (proposition 1984/85:2)

Barn i homosexuella familjer
Femton år senare föreslogs i ett betänkande att lesbiska kvinnor som lever i registrerat partnerskap eller som sambos, skulle få samma hjälp till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården som heterosexuella par får, och bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 2005. (SOU 2001:10)

Föräldraskap vid assisterad befruktning
På senare år har barnperspektivet kommit att betonas allt starkare i samband med statliga utredningar.

År 2007. Utredaren Kristina Rennerstedt fram svårigheten för barnen att få vetskap om sitt genetiska ursprung om den assisterade befruktningen äger rum utanför den svenska hälso- och sjukvården. (I Danmark ges spermadonatorerna full anonymitet och barnen kan inte i vuxen ålder efterforska vem deras donator är.) Rennerstedt menar att det ligger i barnens intresse att kunna klarlägga sitt ursprung, och att insatser bör göras för att öka möjligheterna för ensamstående kvinnor att få behandlingen utförd inom den svenska sjukvården. Det låg utanför utredarens direktiv, och hon kunde inte lämna förslag om detta. (SOU 2007:3)

Enskilda riksdagsledamöter har på senare år motionerat i frågan. Alla partier, utom Kristdemokraterna, har haft riksdagsledamöter som motionerat för att tillåta ensamstående att få hjälp med assisterad befruktning i Sverige. Men ännu är det inte tillåtet.

Källa: Femmis (Föreningen för frivilligt ensamstående mammor) www.femmis.se
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om