21-årige Martin tror på eftervård

Avsaknaden av eftervård efter sluten ungdomsvården är en av orsakerna till att återfallsfrekvensen i brott är så hög. Det hävdar såväl forskare som de som arbetar med de kriminella ungdomarna.
21-årige Martin från Uppsala håller med.
- Efter varje straff har jag kommit ut till ingenting. Allt jag har är mina kriminella kompisar. Jag vill bli fri från knarket och börja studera, men det är svårt att klara det själv, säger han.
- Eftervård och bättre utslussning i samhället låter vettigt. När jag kom ut från Sundbo ungdomsvårdsanstalt 2005 hade jag bara en enkelbiljett till Sundsvall och ett telefonnummer till en socialsekreterare.

Socialtjänsten i Sundsvall gav honom 3 500 kronor i handen för att bo på vandrarhem. De gick åt till knark i stället.
Vi träffade Martin första gången för snart tre år sedan. Han var 18 år då och hade blivit frigiven efter två år på Sundbo.
Straffet gällde ett mordförsök i ett familjehem i Rasbo i Uppsala när Martin var 16 år. Han högg en 19-årig kille i hjärtat med en kniv och killen överlevde mirakulöst - och enbart eftersom en utbildad sjuksköterska i närheten snabbt kunde ge vård.
Det hela handlade om en skuld på 7 800 kronor, pengar som 19-åringen var skyldig vänner till Martin.

Ett par dagar efter frigivningen från Sundbo snodde Martin en gammal röd Saab och fritog en av sina kompisar på Sundbo, den då 18-årige man som dömts för dubbelmordet på två tonårsflickor på Hallandsåsen 2004.
De båda rymlingarna greps inom kort och tolv dagar efter att ha lämnat Sundbo satt Martin i häktet på Västerås, misstänkt för främjande av flykt och vapenbrott. Det var där vi gjorde intervjun.
Han berättade då att han ville skaffa en datorutbildning och hitta en bostad och ett jobb när han kom ut. Så blev det inte. När jag nu tre år senare letar efter honom igen, är det på häktet i Luleå jag till slut hittar honom.

Martin har fortsatt på den kriminella banan. Han har dömts till fängelse fyra gånger på tre år. Den senaste domen kom i tisdags. Det blev nio månaders fängelse för bland annat grovt rattfylleri, stöld, ringa narkotikabrott, dopningsbrott och hot mot tjänsteman.
- Det är samma typ av brott hela tiden. Det har förekommit en del våld också som jag inte åkt dit för.
Den senaste domen rör bland annat en händelse i augusti förra året, då polisen gjorde en husrannsakan i en lägenhet där Martin befann sig. I lägenheten fanns också en efterlyst våldsbrottsling som smitit från ett långt fängelsestraff.
- Jag hotade polisen med ett järnrör för att dra uppmärksamhet till sig så att min efterlyste kompis kunde smita.

Martin sökte för första gången i sitt liv självmant till ett behandlingshem i november men fick nej från socialen.
- Det gjorde mig förbannad. Jag har hela tiden motsatt mig behandlingar och när jag själv till slut söker hjälp stänger de dörren.
Martin tycker att det är svårt att komma ur den kriminella banan.
- Det senaste året har jag varit hemlös och har bott hemma hos knarkarkompisar. Utan en egen bostad är det svårt att få det att funka. Det knarkets fel förstås.
Han började sin brottsbana som barn men vad det är som har gjort honom till yrkeskriminell vet han inte.
- Vi är fyra bröder och tre av oss sitter i eller har suttit i fängelse. Men våra föräldrar är helt ostraffade. Det är konstigt.
Om inget oväntat sker kommer Martin ut igen i sommar.

Vad är det som talar för att du kommer att lämna den kriminella banan?
- Ingenting talar för det egentligen. Jag har inte kommit in i samhället. Jag tror inte att jag kommer att leva helt laglydigt någonsin. Men jag ska försöka hålla mig i gråzonen.

Fotnot: Martin heter egentligen någonting annat.