Under de sista skälvande timmarna av polisjakten i Frankrike samlades cirka 200 personer vid Stora torget i Uppsala. Syftet var att visa avsky mot det terrordåd som krävt minst 12 människoliv – de flesta journalister och satirtecknare på den franska tidningen Charlie Hebdo.
Initiativtagare till manifestationen var Anna Franklin som är journalist, författare och ledamot i Uppsala författarsällskap. Hon inledde manifestationen.
– Jag vill höja facklan mot skyn för det fria ordet. Jag vill också höja pennan som jag håller i min andra hand och ropa det som har blivit ett slagord i Frankrike: Je suis Charlie, jag är Charlie!
Därefter talade flera författare, journalister och politiker om varför det är viktigt att fördöma terrorattacken och stå upp för yttrandefriheten.
– Det fria ordet har vingar och flyger över hela världen. Det måste försvaras varje dag. Vi måste vara modiga i rädslan och fortsätta skriva, sa journalisten Lena Köster.
Deltagarna kastade pennor i en hög på torgets gatstenar, likt rosor på en kista vid en begravning.
– Salam Alaikum, fred för alla människor i hela världen. Vi har sett ett hav av kärlek vid Uppsala moské när den blev utsatt för attentat. I dag står vi tillsammans, mångfald mot enfald. Tillsammans kan vi besegra extremismen, sade AmilSarsour, ordförande i Samarbetsorganisationen för invandrarföreningar i Uppsala.
Nathalie Julien jobbar till vardags som modersmålspedagog, men på fredagen stod hon på torget med ett plakat.
– Jag är halvfransk och har växt upp med Charlie Hebdos satir. Jag känner mig väldigt berörd av det som har inträffat och tycker att det är viktigt att vi inte låter oss skrämmas till tystnad.
När manifestationen gick mot sitt slut stod många i kö för att tacka Anna Franklin för hennes initiativ. Men hon tog sig tid att svara på några frågor.
Varför ordnar du den här manifestationen?
– Jag kände mig bedrövad, både som människa och journalist, och ville samla folk inom mitt yrke. Därför skickade jag ut inbjudan till journalister, författare och konstnärer i Uppsala.
Kritiker till kampanjen "Jag är Charlie" menar att man inte behöver ställa sig bakom tidskriften bara för att man fördömer terrordådet. Hur ser du på det?
– Även om vi inte står för Charlie Hebdos åsikter så var attentatet ett dåd mot yttrandefriheten. Det var en tidning som slog mot allt och alla, som inte var inriktad mot en specifik grupp. Det är deras räddning tycker jag.
Vad kan man åstadkomma med en sån här manifestation?
– Det är viktigt att vi samlas för att känna en gemensam styrka och stå upp för yttrandefriheten. Risken är att vi inte vågar skicka ut reportrar och skriva om vissa frågor, och det tror jag är det farligaste. Vi får aldrig tystna.