125 år som universitetets nav

– Nu har vi lämnat allmän mark…
Carl Frängsmyr har inte ens provat hur långt hans nyckelknippa räcker, och det är inte alla dörrar som öppnas när han försöker.
Ett år har gått sedan han tillträdde tjänsten som redaktör och universitetshistoriker vid akademiintendenturen i universitetshuset. Det finns annat att göra än att utforska alla skrymslen, men då och då har han av ren nyfikenhet gått på upptäcksfärd i huset som firar 125 år i år.
En av vandringarna gick upp på vinden och det är dit han tar med UNT en sommardag när huset gapar tomt.
– Det här är en klassisk skattgömma med allsköns grejer och bråte.

Vi passerar olika förrådsutrymmen. Dörrarna är många och trä- och stålbalkar sträcker sig kors och tvärs över våra huvuden. I ett rum får vi syn på tre stora kupformade betongfundament. De utgör ovansidorna av de tre kupoler som är synliga i Universitetshusets stora förhall.
– Jag vet ju vilken historia huset har, men det blir mer närvarande och äventyrsaktigt när man har sådana här miljöer omkring sig. Man förstår också vilket jobb det måste ha varit för 1800-talets byggnadsarbetare att få till detta.
De tre kupolerna ser plötsligt små ut när vi öppnar dörren till nästa rum. Carl Frängsmyr frågar om någon är höjdrädd. Sedan traskar han ut över en smal träbro. Under oss brer den stora kupolen ut sig, den som man ser nedifrån sittplatserna i universitetsaulan.
Höljet är stort som ett mindre cirkustält, och klätt i betong.
Han öppnar ännu en dörr, fläktar hörs och rummet är ljust. Vi är nu ovanför glasskivan. Här står anordningen med sex metallförsedda armar som håller upp den enorma ljuskronan inne i aulan.

Och det var på den här glasskivan som någon nyligen spillde en kopp kaffe…
– En byggjobbare tappade koppen och det är inte helt lätt att rengöra där ute, förklarar Carl Frängsmyr som drar sig för att gå ut på skyddsgallret.
Långt där nere kan man ana universitetsaulan.
Han skriver på en bok inför husets 125-årsjubileum. Medan 100-årsskriften innehöll en redogörelse för byggnadens historia har han fokuserat på huset som arena och mötesplats under alla dessa år. Huset har ju stått värd för så vitt skilda gäster som Johannes Paulus II och rockgruppen Led Zeppelin.
- När huset stod klart var det tänkt att lösa lokalbristen för universitetets utbildningar. Det man då inte förstod var vilken betydelse huset skulle få för Uppsala i stort med besök av världsledande politiker, författare och många andra.
Det 125-åriga huset är tveklöst universitetets hjärta, säger han med tillägget:
–Trots allt har det bara funnits en femtedel av universitetets historia.