Till andelen unga arbetslösa av dem som är mellan 15 och 24 år har jag lagt en uppskattning av andelen äldre arbetslösa som vägrar låta sig definieras och kategoriseras av kronologiska tillkortakommanden, såsom till exempel antalet år som har förflutit sedan födseln (det är numera förbjudet att diskriminera personer på grund av ålder, även på SCB, så det är helt i linje med gällande lagstiftning.) Vidare de äldre arbetslösa som anser sig vara unga i sinnet eller på annat sätt har gått i barndom. Andelen unga arbetslösa personer av personer i åldern 15-24 år blir då, enligt min uppskattning, ungefär 104 procent.
Löjeväckande? Förstås. Men inte mycket mer löjeväckande än påståendet att ungdomsarbetslösheten skulle vara 30 procent. I fredagens DN Debatt skrev Claes-Håkan Gustafson och Berndt Öhman från Statistiska centralbyrån under rubriken ”Problemet med arbetslösa ungdomar är överdrivet”. Här framgår bland annat att ungdomsarbetslösheten i april 2010 var cirka 30 procent, vilket inte alls betyder att 30 procent av ungdomarna gick arbetslösa i april 2010.
Statistik förbannad lögn. Av alla ungdomar i åldern 15-24 år är majoriteten i olika typer av utbildning. De flesta av dessa söker inte jobb, och de räknas därför inte som en del av arbetskraften. Andelen arbetslösa av alla ungdomar i åldern 15-24 år är därför cirka 15 procent. Av dem är det mer än 60 procent som är heltidsstuderande. Ingen kan påstå att en 20-åring som pluggar till läkare på heltid i Uppsala är arbetslös, eller åtminstone i närheten av lika arbetslös som en 20-åring som surfar på Platsbanken åtta timmar om dagen.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är i verkligheten cirka sex procent. Det är förstås ett problem. Men när politikerna detta valår säger att de anser att en ungdomsarbetslöshet på 30 procent är ett problem, kan det vara bra att betänka att vad de egentligen säger, är att det är ett problem att det finns ungdomar som läser till läkare. Jag håller inte med.