Klockan är 11 i Konsums gamla butikslokaler i Björklinge. Det betyder lunchrast för Förenade cares hemvårdsgrupp. Idag är det lite mindre att göra. Det är dagen efter julafton och många av vårdtagarna är bortresta eller har en anhörig till hands.
– Först hjälpte jag en dam upp ur sängen, gav henne frukost och medicin. Sedan pratade vi om hennes julafton i nästan en timme, säger undersköterskan Katarina Nilsson.
Kollegorna i det julpyntade lunchrummet ler och nickar. De förstår direkt vilken pratsam person det är som Katarina Nilsson pratar om. Här sitter också Lasse Westerberg. Först drömde han om att jobba som undersköterska på Ackis, men efter extrajobbet i Björklinge för åtta år sedan blev han fast.
– Det är patientkontakten inom hemvården som är den stora behållningen. Man får så otroligt mycket tillbaks, säger Lasse Westerberg.
För honom och de andra i personalen betyder en vanlig arbetsdag runt tio hembesök om dagen. Det kan handla om praktiska saker som påklädning och duschning – eller att bara sitta ned tillsammans.
– Just det där att bara få prata med någon om det man själv tycker är intressant för dagen, kanske om något man hört på radion. Det är otroligt viktigt för många, säger Lasse Westerberg.
Årets rapport från Socialstyrelsen om landets äldreomsorg visar att 100 procent av de svarande bland Förenade cares vårdtagare i Björklinge är nöjda med sin hemtjänst. För resten av Uppsala är den andelen 86 procent. Vad är hemligheten?
– Vi jobbar i team och följer upp allt, säger sjukstköterskan Camilla Fällgren.
Personalen har bland annat en utvärdering av varje vårdtagare var tredje månad och ett avvikelseråd varje vecka, där alla avvikelserapporter tas upp. Det kan exempelvis handla om att en vårdtagare har ramlat, och förebyggande åtgärder diskuteras. För många vårdtagare är det även viktigt att alltid veta vem det är som kommer och om ett besök blir sent. I de fallen ingår det i personalschemat att ge information om sådant. Schemaläggaren har också stort fokus på att vårdtagaren ska få besök av samma person i så stor mån som möjligt.
Men även utanför hemmen händer det saker. Personal har rest med några vårdtagare till Åland, och varje vecka är det dags för tisdagscafé.
– Man uppskattar att träffa andra som också har kontakt med oss. Vi har aktiviteter lite för att ta bort den där stämpeln om att skämmas över att man tar hjälp, säger Lasse Westerberg.
Idag ska han besöka Sigyn och Thorsten Lasus enplansvilla i Björklinge. För några år sedan diagnostiserades Sigyn Lasu med Parkinson och sitter i rullstol. Hemvårdsgruppens arbete handlar om att ge paret avlastning när Sigyn Lasu måste ha hjälp med att gå i och ur rullstolen.
– Först var det svårt att vänja sig, men nu är det bara skönt när det kommer. Vi pratar om allt, men inte om sjukdomar, säger Sigyn Lasu.
Thorsten Lasu håller med.
– Det lättar upp stämningen på något sätt när de kommer, säger han.
Medan hemtjänstpersonalen är här brukar Thorsten passa på att promenera. Snart ska en ramp utanför ytterdörren vara på plats så att Sigyn Lasu ska kunna ta sig ut lättare. I sommar ser paret fram emot att kunna vara tillsammans i trädgården igen.
Efter en stund bland de blommande hyacinterna på köksbordet måste Lasse Westerberg åka vidare.
– När jag sätter mig i bilen till nästa vårdtagare så startar jag det besöket i huvudet. Allt handlar om närvaro, säger Lasse Westerberg.