Vi möter Åse Richard långt upp på Råbyvägen. Hon har en karta som visar rundan vi ska gå. Området är grått på kartan och består av Gränbys författargator. Runtomkring finns färglagda partier där det ska det byggas.
– Här uppåt, säger hon och pekar mot arenorna, kommer det att satsas 1 000 miljoner kronor. Det ska bli simhall, en ny gymnasieskola med idrottsinriktning och BMX-banan ska permanentas.
Åse ifrågasätter om de investeringarna kommer göra Gränby till en bättre plats att bo på.
Hon är forskare vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF), Uppsala universitet och har studerat Gränby länge. År 2010 fick Gränbyborna veta att 1 600 lägenheter skulle renoveras. Åse Richard bodde här då med sina barn och gör det fortfarande.
– De boende fick inget inflytande över vad som skulle göras eller hur eller på vems bekostnad, och väldigt många tvingades flytta härifrån, säger hon som i sin forskning har intervjuat Gränbybor när de fyllde flyttbilarna.
Vi stannar till vid ett hus och Åse berättar att från den här portuppgången flyttade alla: det var flera barnfamiljer, ett pensionärspar och en ensamstående mamma som tvingades sluta sitt arbete som butikschef efter flytten, för att hon tappade sitt sociala nätverk som hade delat på att ta hand om barnen.
Hur många som flyttat vet Åse Richard inte.
– Enligt Boverkets beräkningar flyttar 25 procent när hyran stiger med 1 000 kronor. Här var hyreshöjningarna mycket högre; de låg runt 50 procent, säger hon.
En lägenhet som hade kostat 8 000 kronor landade på 12 000 kronor. Det som hände här är ett exempel på begreppet renovräkning, vilket betyder att lägenheter renoveras och hyrorna höjs så mycket att de som bor där måste flytta. I Sverige har vi en lagstiftning som anger att stora hyreshöjningar inte får tas ut om lägenheten inte fått en standardhöjning. Att renovera stammar eller underhålla ventilation berättigar inte till hyreshöjning medan golvvärme, nya laminatgolv och nyproducerade kök om än av sämre kvalitet gör det.
– Renovräkningen i Gränby är liknande de som nu sker i Valsätra och Eriksberg, och i en massa andra städer i Sverige och i världen. Det pågår hela tiden, säger Åse Richard som skriver sin doktorsavhandling om renovräkning.
Tidigare har hon hållit liknande vandringar för bostadsforskare från Brasilien, för FN:s bostadsrapportör Raquel Rolnik och lokala politiker. Vid Albert Engströms gatan har hon något positivt att visa.
– Ser ni de orange kryssen på äppelträden och björkarna? frågar hon.
Vi går närmre.
– När de boende såg kryssen reagerade de och protesterade mot att träden skulle tas bort. De satte upp gula lappar med texten: "Låt trädet stå kvar" och lyckades behålla dem, säger hon.
Men den gården är undantaget. Åse Richard berättar om hur utemiljöerna skövlades i samband med renoveringarna.
– Nästan varje bakgård hade sin egen lekplats. Nu är det flesta borta. Och de boende hade trädgårdar där de odlat under många år och de förstördes. Det kallades att nollställa området, säger hon.
På nästa stopp berättar hon om kvinnorna som gråtit när grävmaskinerna kom för att jämna deras odlingar med marken. Odlingar som de hade skött under 20 år. Nu är det gräsmattor. På en står ett vitt stort inomhusbord uppställt och skvallrar om en utomhusmiddag.
– Mycket är tillfälliga lösningar. Mest är det planteringar i krukor det där förut var rabatter, säger Åse.
På ett ställe visar hon en enbuske på en uteplats. Den skulle ha tagits bort om inte en boende hade grävt upp den med rötter och allt, och flyttat den under renoveringen.
– När allt var klart planterade mannen tillbaka trädet. Men han har flyttat, berättar Åse.
Vi avslutar vid Levertinsgatan. Avgifterna till områdets tre p-hus tredubblades, berättar Åse. De som inte hade råd med garage efter renoveringen blev tvungna att varje dag efter jobbet leta efter p-plats på gatorna.
– När människor får svårt att få ihop vardagen skapas frustration och ilska. Renoveringarna skapade ett parkeringskaos som boende kämpat med i många år, säger Åse Richard.
Hon betonar att när boende inte har inflytande, utan plötsligt ställs inför olika faktum, så ger det otrygghet och osäkerhet.
– När boende fått ett verkligt inflytande blir renoveringarna inte lika omfattande och dessutom mera klimatsmarta.