Lina Sjöberg trodde hon att hon skulle bli präst. Men hon fann hon en ny religion och startade ett gudinnetempel.
Under 2010 tillbringade Lina Sjöberg mycket av sin tid i skogen efter att än en gång ha blivit sjukskriven på grund av utmattning. Där plockade hon bär och svampar. Hon upptäckte snabbt det terapeutiska i att vara nära naturen. Det var så hon fann Gudinnan.
– Att vara ute i naturen blev ett sätt för mig att läka. Att ha en relation till naturen är att relatera till det gudomliga, säger hon när vi träffas hemma hos henne i Eriksberg.
Religionen har alltid varit närvarande i Linas liv. Hon växte upp i Umeå i en kristen familj. Tonåren tillbringades i kyrkan, och precis som sin far drömde hon om att bli präst. På 90-talet när hon flyttade till Uppsala för att studera teologi på Uppsala universitet började hon dock tvivla. Det var en tuff tid i hennes liv.
– Det är utmanande för alla att applicera vetenskap på den personliga tron. Alla tappar inte tron för det, men det gjorde jag.
Hon beskriver det dock inte som att hon upptäckte en sanning. Snarare som att hon förlorat en del av sig själv. Hon ser sig som en religiös människa. Men hon hade precis förlorat sin religion.
– Det var förfärligt, suckar hon.
Men under en resa till Indien drogs hon till ny religion. Tibetansk buddhism.
– Det jag hade svårt för i kyrkan var att man bara skulle luta sig in i Guds famn, vad som än händer. Det kändes som att man inte behövde använda sig av sin intelligens. Inom den tibetanska buddhismen blir metoden en väg till vishet. Det tilltalade mig.
Sedan kom moderskapet emellan. Hon fick sina två första barn, varav det ena barnet har autism och det andra har adhd. Det innebar att hon behövde viga mer av sin tid åt familjen och mindre tid åt meditation. Att söka efter religiös vishet fick vänta. Efter detta hittade Lina dock aldrig tillbaka till buddismen igen.
I stället blev Lina gudinnetroende. Hon trodde först att det var en utdöd religion och att hon var helt ensam i sin övertygelse. Men när hon började söka på internet upptäckte hon att det fanns en sådan rörelse i Sverige. Hon blev en del av rörelsen och utbildade sig och hängav sig till att bli prästinna.
Eftersom det är en ung nyhednisk rörelse får hon vara med och definiera hur tron ska praktiseras.
– Många tror att det är ett påhitt och vissa kanske anser att vi lajvar en gammal religion, säger hon.
Lina berättar att det är hennes uppdrag som prästinna att hjälpa andra. Därför öppnade hon ett gudinnetempel i Hågadalen under hösten 2020. Senast i helgen stod templet öppet för allmänheten. Under fredagen hölls en skördeceremoni och under lördagen välkomnades de som står mitt i ett svårt föräldraskap.
– Nu är det skördens tid, men också visdomen och den nödvändiga förändringens tid, säger Lina.
Religionen har alltid varit närvarande i Lina Sjöbergs liv. Hon växte upp i Umeå i en kristen familj, men när hon läste teologi i Uppsala började tvivlen på den kristna tron.
En del av skördeceremonin är att ta en skopa av det som man skördat under året. Det kan vara växter, men det kan även vara att man har fött ett barn eller blivit färdig med en utbildning. Därefter ska man tänka på hur man ska förvalta sin skörd.
– Vi kopplar ner oss från tekniken och kopplar upp oss till kosmos under dessa dagar.
Just närheten till naturen och att kunna känna av dess kraft är en viktig del av tron. Religionen kan för utomstående te sig som underlig, och Lina berättar själv att många anser den vara flummig. Exempelvis finns det många inom rörelsen som håller på med kristaller, tarotkort och healing. Men Lina är inte en av dem.
Lina Sjöberg känner in träden och markens kraft och upptäckte det terapeutiska i att vara ute i naturen när hon återhämtade sig efter en utmattning.
– Jag kan inte känna skogens väsen eller minnas tidigare liv lika tydligt som vissa andra inom rörelsen kan. Jag har inte de magiska talangerna.
Hon tror att många är kritiska till att de även tror på magi. Men hon menar att alla religioner använder sig av magi, även kristendomen. De bara kallar det för något annat.
– Jag tror att vi som tror på en religion har mer gemensamt med varandra är personer som inte har en religiös närvaro i sitt liv, säger Lina.
Hennes familj och de hon lärt känna genom kyrkan trodde länge att hon skulle hitta tillbaka till kristendomen. Så när Lina berättade om sin nya tro var det många som blev förvånade.
– De flesta i min familj tycker nog att det är lite underligt och pinsamt att jag håller på med det här, säger hon och fortsätter:
– Jag tror att kristna inte förstår att alla religioner är konstiga. Man blir hemmablind och tycker att det man själv tror på är normalt, och det som andra tror blir konstigt.
"Att ha en relation till naturen är att relatera till det gudomliga," säger Lina Sjöberg.
Hon menar att religioner som har fler följare ofta bemöts med större respekt och förståelse. Det kan vara en bidragande faktor till att folk inte tar hennes religion på lika stort allvar.
– Folk tycker jag är konstig, men de får de väl tycka. Det känns det skönt att ha en teologidoktorsexamen ibland. Det får folk att förstå att jag inte är galen, säger hon.
En annan aspekt av kyrkan som hon hade svårt för var det androcentriska språket. Det vill säga att det gudomliga beskrivs med manliga termer. I kyrkan, där hon från början hade haft för avsikt att bli präst, lyfte hon frågan om hon fick benämna gud som en kvinna. Svaret på frågan blev nej.
– Det är absurt att vi bara kan tala om gud som fader och son. Det gudomliga är mycket större än våra mänskligt könade kroppar. Jag ville inte påstå att gud har vagina och bröst, snarare att vi måste använda fler bilder för att förstå gud, säger hon och fortsätter:
– En person som försökte få mig att stanna kvar i kyrkan sa till mig "gud är ju bara kärlek Lina". Men om jag inte får säga att det är bara kärlek. Om jag måste säga att det är en far och en son och inte att det är en mor och en dotter. Då går det inte.
Inom gudinnetron möter hon nu en motsatt problematik. Där pratar man i stället om gud i feminina termer.
– Jag gjorde det här valet eftersom det måste finnas en balans. Gud benämns inte som kvinna i många av de stora religionerna idag. Men jag är fortfarande ödmjuk inför att det gudomliga är större än kön, säger Lina.
När gudinnetemplet i lördags stod öppet för föräldrar ingick alla deltagare en tystnadspakt. Alla fick hålla i ett snöre som sedan förseglades med eld. Det symboliserar att allt det som sagts stannar där.
"Rönnbärshalsbanden vi gör symboliserar det som vi samlat på sig under det gångna året", säger Lina Sjöberg.
– Då kan vi dela det djupaste och svåra med varandra.
Lina Sjöberg har inte som mål att övertyga någon om den tro hon själv har och att den skulle vara sanningen om världen.
–Jag vill ge personer existentiell vägledning. Det är ointressant vad folk tror på. Jag vill bara hjälpa folk, säger hon.