70 procent av all ull slängs bort

I Sverige finns runt 600 000 får och lamm. Men hela 70 procent av deras ull slängs bara bort. "Det är ett gigantiskt slöseri, " säger Fia Söderberg som just nominerats till Årets fårföretagare.

3 maj 2019 07:00

Snirkliga vägar når fram till en gård med röda stadiga staket. Ganska exakt mitt emellan Alunda och Almunge ligger Sjökärret Ekogård. Så här års är bara baggar och några ungtackor ute. Inne i en av ladorna bor lammen och tackorna nu när det är tid för lammen att födas.

Fia Söderberg lyfter upp en svart-vit krabat, som är tre veckor, och genast börjar ett stort får att bräka med emfas. Bäää! Nästan desperat. Bäää! Tackan slutar inte förrän hon får sitt lamm tillbaka. Och då har ännu fler får hunnit stämma in i bräkandet. Det låter som en hel kör med en massa olika tonarter.

Ett lite äldre lamm tittar närgånget på Fia. Lammet har nummer 36, heter Sjökärrets Hulda och är varken rädd eller har en mamma som kallar.

Fia Söderberg är fårbonde på heltid sedan cirka två år tillbaka. För femton år sedan flyttade hon och hennes sambo ut från Uppsala och Stockholm till landet. Det var en dröm som de förverkligade. De första 13 åren har hon haft ett annat jobb vid sidan om i Uppsala.

– Jag reagerade redan första gången vi klippte fåren. De var fyra stycken och vi hade anlitat en klippare. När jag såg den stora svarta högen av ull som växte fram runt omkring honom frågade jag vad vi kunde göra av ullen. Men klipparen hade inget svar, säger Fia Söderberg.

Och hon var inte ensam. Svenska fåravelsförbundet har gjort en beräkning som visar att 70 procent av all ull som klipps från får bara slängs. Det stora slöseriet väckte starka känslor hos Fia Söderberg.

– Jag vet ju att ull får människor att må bra, säger hon.

Varför slängs så mycket ull, hela 70 procent?

– Framför allt beror det på att vi inte har traditionen av att ta hand om ull och ingen infrastruktur för att förädla ullen till färdig produkt. Vi saknar också kvalitetsbedömning och organisering av tillvaratagandet, säger Fia Söderberg.

Med den förklaringen kan man lätt tro att får är ett ganska nytt djur i Sverige. Men vi har haft får i över tusen år. Många hölls för självhushållning och bidrog till gårdens behov av skinn och kött, och ull till vantar, sockor och ytterkläder.

– Det är ett gigantiskt slöseri att vi ratar ett naturligt, biologiskt nedbrytbart, komposterbart och förnybart material. Ull är verkligen ett klimatsmart alternativ. Det är ett material som redan finns och inte måste nyproduceras. Jämför med polyamid till exempel som är en konstfiber, tillverkad av plast som utvinns av olja. Den går varken att kompostera eller återvinna och blir därför till sopor som är ett miljöproblem, säger Fia Söderberg och tillägger:

– Ull är dessutom brandsäkert och växer ut igen när fåret är klippt.

Vi går med henne upp till ett före detta spannmålsmagasin där hon har försäljning av fårprodukter. Hon visar hur olika ull kan vara: allt från långa fibrer, till korta jättekrusiga eller de som är mjukare än bomullstussar. Flera av Fias får är av rasen jämtlandsfår som är en ny ras framavlad för att ge mjuk ull. Rasen är en korsning mellan svea- och merinofår. Merionofår är kända i hela världen för sin mjuka ull. I Sverige finns över 40 olika fårraser.

– Hemligheten är att ha rätt sorts fibrer på rätt ställe av kroppen. Den finaste mjuka ullen ska man ha närmast kroppen. Och den grövsta kan man använda till ytterkläder, mattor och annat som inte ligger mot huden, säger hon.

Enligt Svenska fåravelsförbundet slängs ull för 31 miljoner kronor årligen. Samtidigt importerar vi tvättad råull för 10 miljoner kronor, och kardad ull och ullgarn för 248 miljoner kronor.

– I Sverige har fokus inte legat på ullen. I Norge är det annorlunda, där tar man vara på all sin ull. Efter klippningen samlas ullen in och transporteras till ullstationer. Staten subventionerar det hela och bonden får betalt efter kvalitet, säger Fia Söderberg.

I Sverige finns inget sådant system. Det gör ullen svår att sälja vidare för bönderna. För att ta itu med slöseriet kom Fia Söderberg på "Ullförmedlingen", en digital tjänst, där säljare och köpare av ull kan mötas. Ungefär som ett Blocket men bara för ull. Det började som en Facebookgrupp som vuxit till 5 700 medlemmar. Nu vill Fia Söderberg utveckla plattformen och har fått EU-pengar för landsbygdsutveckling. Pengarna ger henne anställning i ett år.

– Modebranschen är på gång. Filippa K och Röjk, som gör fritidskläder, är några av dem som gärna vill använda ull. Flera modeskapare vill använda hållbara, spårbara och miljövänliga material. Men för dem är det svårt att få tag i tillräckligt mycket råvara, vi har ju ingen ullindustri.

Hon gör även "Ullpodden" för att sprida lösningar om hur slöseriet kan lösas. Fia Söderberg blir ofta kontaktad av entreprenörer som har idéer om hur de vill använda ull, till allt från datorfodral till yogamattor.

– Det svåra är att veta hur jag ska lotsa dem vidare. Jag kan hjälpa dem att hitta ullproducenter men övriga steg får de finna själva. Ullspinnerier kanske de måste leta efter i Baltikum eller Italien, säger hon.

För sitt arbete med "Ullförmedlingen" och "Ullpodden" har hon blivit nominerad till Årets fårföretagare. Själv har hon kommit till en punkt när hon inte längre slänger ull. Hon säljer dels på marknader, dels till hantverkare och tror att ullen har en framtid.

– Ull är så rätt i tiden just nu. Jag tror att efterfrågan är så stark att situationen kommer förändras. Att vara klimatsmart och använda de resurser som finns har blivit ett ekonomiskt incitament för företagare, säger Fia Söderberg.

Hon pekar mot några odlingslotter på gården och förklarar att ull kan användas till annat än kläder.

– Till exempel görs försök med ull som ljudabsorberande plattor, isolering i hus eller som täckodlingsmaterial i trädgårdar. Ullen bildar ett skyddande lock som dämpar ogräset och reglerar temperaturen; är det för kallt värmer ullen och är det för varmt så kyler den, säger Fia Söderberg.

Innan vi åker hälsar vi på de 40 lammen och fåren. Fia Söderberg fixar till höhäcken och nästan hela flocken samlas där. Men inte fåret Nosis som står kvar vid grinden. Hon är högdräktig och verkar vilja ha kontakt med fotografen och mig. Med tänderna tar hon försiktigt tag i min tröja genom gallret.

– Hon är ett väldigt speciellt får. Hon är flasklamm och de blir ofta extra tama och tyr sig gärna till människor som vuxna. De tappar lite sin känsla för att de är får - på gott och ont.

<p>I Uppsala kommun finns runt 9 000 får</p>

I Uppsala finns 133 fårföretagare som nästan har 9 000 baggar, tackor och lamm.

I Östhammar finns 78 företagare som har cirka 3 700 får.

I Knivsta finns 20 företagare som har nästan 1 300 får.

I Sigtuna finns 14 företagare som har drygt 900 får.

Det konstaterar Fia Söderberg i en förstudie där hon intervjuat fårföretagare.

De ansåg att de centrala problemen vid ullförsäljning är varierande kvalitet på ullen, för lite kunskap, dålig lönsamhet och att det tar mycket tid, är krångligt och dyrt med frakt.

Källa: "Ullförmedlingen - en digital marknadsplats för svensk ull" av Fia Söderberg.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lotta Frithiof