Maktskifte när Centern bytte sida i regionen

"Det är som natt och dag", säger Unn Harsem (C) om sidbytet för partiet i regionen. "Vi visste att det var en risk", säger Jonathan Othén (SD).

Unn Harsem säger att samarbetet i majoriteten efter maktskiftet har fungerat mycket bättre än det i alliansen under mandatperiodens första år.

Unn Harsem säger att samarbetet i majoriteten efter maktskiftet har fungerat mycket bättre än det i alliansen under mandatperiodens första år.

Foto: Adam Wrafter

Uppsala län2025-03-02 16:30

Nyheten i korthet

  • Centerpartiet bytte sida i regionen för ett år sedan, vilket ledde till ett maktskifte från M till S mitt i mandatperioden.
  • Maktskiftet utlöstes av Sverigedemokraternas beslut att inte längre stödja Alliansen om förslagen inte var i linje med deras politik.
  • Centerpartiets regionråd, Unn Harsem, menar att det fanns fler orsaker till sidbytet, inklusive interna konflikter och brist på tillit inom Alliansen.

Det har gått ett drygt år sedan det oväntade maktskiftet i regionen, där makten flyttade från M till S – mitt i mandatperioden.

Alliansen (M, KD, C och L) styrde sedan valet 2022 i minoritet, med 39 av 101 mandat. För att få igenom sin politik var de i praktiken beroende av aktivt stöd från SD. Maktskiftet utlöstes av att Sverigedemokraterna i november 2023 deklarerade att de inte längre tänkte agera dörrmatta åt den borgerliga alliansen. Om förslagen inte uttryckligen var i linje med partiets politik tänkte SD från och med nu lägga ner sina röster. 

Det dröjde drygt två månader innan det kom ett svar: Centerpartiet bytte sida, och bildade majoritet med de rödgröna partierna. En vecka innan den nya majoriteten presenterade sitt program hade Centern öppet deklarerat att alliansens styre nått vägs ände.

Emilie Orring (M) hade inget annat val än att lämna ifrån sig ordförandeklubban i regionstyrelsen till Helena Proos (S).

När UNT ett år efter sidbytet träffar Unn Harsem, regionråd för Centerpartiet, står det klart att hotet från SD må ha varit den utlösande faktorn. Men det var långt i från den enda orsaken till sidbytet.

Alliansen såg kanske enade ut utåt. Men på insidan knakade det i fogarna, berättar Unn Harsem. Hon konstaterar att ett minoritetsstyre måste bygga på ett lyhört och inkluderande ledarskap.

– Men efter ett år var det uppenbart att det inte fungerade alls.

Kan du berätta mer konkret vad som inte fungerade?

–Jag har undvikit att gå in i detaljer om det. De närmast berörda vet ju precis hur det var med konflikter som byggde på dålig tillit inom alliansgruppen. Det var också som att var och en skulle köra sitt eget race och slå vakt om sina intressen för att inte blir lurad.

undefined
"Vi har ett jättefint samarbete i majoritet med stort förtroende, mycket nyfikenhet och kompromissvilja" säger Unn Harsem om den nya majoriteten.

Var det personliga eller politiska konflikter?

– Det där glider in i varandra. Jag skulle säga att vi alla regionråd har kul tillsammans. Men det är också personligheterna som avgör om man är villig att på ett konstruktivt sätt nå i mål med de svåra politiska frågorna. Och om viljan inte finns är det svårare att komma framåt.

Var det bara Centerpartiet som inte tyckte att samarbetet fungerade?

– Nej, vi var missnöjda allihop.

undefined
Malin Sjöberg Högrell (L) säger att det var först när Centern inte dök upp på alliansens kickoff som hon förstod att de skulle lämna samarbetet.

Försökte ni få med er Liberalerna för att få en kompis som ligger ideologiskt närmare i det nya samarbetet?

– Jag uppfattar att vi pratade med de andra partierna så att de borde ha förstått. Men när jag lyssnar på dem nu så tänker jag att vi kanske kunde ha varit ännu tydligare. Det förvånade mig, jag tyckte att vi hade informerat tydligt.

Malin Sjöberg Högrell (L) säger att hon fick veta först när det nya samarbetet redan var klart att Centern tänkte lämna allians-samarbetet.

– Vi hade bokat in en kickoff i mitten av januari. Och då valde Centern att inte dyka upp. Det var först då som vi fick reda på att Centern tänkte lämna samarbetet, säger Malin Sjöberg Högrell.

undefined
Emilie Orring (M) säger att Centern lämnade allianssamarbetet helt utan skäl. "Vi fick ju igenom vår politik", säger hon.

Emilie Orring (M) säger också att Centerns sidbyte kom plötsligt.

– De lämnade helt utan skäl, vi fick ju igenom vår politik, säger hon.

Håller du inte med om bilden att det var interna konflikter?

– Vi är ett antal personer som har jobbat tillsammans under många år och känner varandra ganska väl. Sen kom det in två nya personer. Det är alltid diskussioner i ett politiskt styre dar alla vill ha igenom sitt eget partis program. Det är inget konstigt med det, säger Emilie Orrings.

När Unn Harsem ska jämföra tiden före och efter sidbytet säger hon att det är "som natt och dag".

– Nu har vi ett jättefint samarbete i majoritet med stort förtroende, mycket nyfikenhet och kompromissvilja. Vi har högt i tak och alla ska kunna känna en trygghet där man kan tänka högt och tänka fel. Och eftersom det är en majoritet vet vi hur det ska bli och att vi har en samlad handlingskraft där alla jobbar för det vi har kommit överens om, säger hon.

undefined
Jonathan Othén (SD) säger att ultimatumet mot alliansen var en risk. "Men det var enda sättet att få genomslag för vår politik", säger han.

Det som utlöste maktskiftet i regionen var som sagt ett ultimatum från Sverigedemokraterna. Jonathan Othén, ett av SD:s två regionråd, säger att partiet egentligen har mer gemensamt med M, KD och L. Nu gav de i stället upphov till ett majoritetsstyre till vänster. 

– Vi visste att det var en potentiell risk att det här skulle bli utfallet, säger Jonathan Othén.

Men hade det inte för er varit bättre att rösta med alliansen om ni tycker den politiken är bättre?

– Vi hade inte kunnat agera annorlunda om vi ska få inflytande för vår politik. Det här var enda sättet vi fick partierna att bekänna färg. Det finns ju ingen mening med att vara enbart ett stödparti och inte få något i utbyte. Då har man ingen roll i politiken överhuvudtaget, säger han.

Så är det att styra

För en utomstående betraktare kan det se ut som om skillnaderna mellan blocken är små. Tittar man på de olika budgetförslagen är det bara ändringar på marginalen diskussionen handlar om.

Men Helena Proos (S), som för ett år sedan tog över som regionstyrelsens ordförande, säger att den största skillnaden mellan att sitta i opposition och i styret är tillgången till information.

– När man tittar på reformutrymmet som är så pass litet kan man fråga sig om det spelar så stor roll vilka som styr. Men det handlar inte bara om reformutrymmet utan om hela budgeten. När man har tillgång till hela förvaltningen blir det tydligare vad man kan göra.

Hon ger ett exempel där den nuvarande majoriteten ville öka tillgängligheten till primärvård på landsbygden. Först tänkte de att dela ut pengar till vårdcentralerna direkt, men efter feedback från tjänstemännen insåg de att de skulle få bättre effekt med ett förslag att fördela pengar till vårdcentraler i ett pilotprojekt utifrån målet att nå max 1100 listade patienter per läkare.

– Hade vi reagerat på ett förslag som de andra kommit med hade vi förmodligen fattat ett annat beslut än vi gjorde nu. Efter input från förvaltningen kunde vi ändra det så att det blev effektivare för att nå de mål vi vill nå, säger Helena Proos.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!