Mikael Köhler, hälso- och sjukvårdsdirektör på Region Uppsala.
I oktober förra året fick hälso- och sjukvårdsdirektören Mikael Köhler i uppdrag av sjukhusstyrelsen att se över förutsättningarna för en god psykiatrisk öppenvård i de norra länsdelarna. Slutsatsen av analysen blev att det är dags för regionen att återta driften av den psykiatriska öppenvården när avtalet med en privata aktören WeMind går ut 2022.
— Jag vill börja med att säga att det inte finns något missnöje över hur WeMind har utfört uppdraget överhuvudtaget. Beslutet bygger mer på förutsättningarna för en så pass liten verksamhet att klara sig själv i hela Norduppland.
— Vi står också inför en omställning där vi ska inkludera bland annat psykiatrin i de vårdcentrum som vi jobbar mot, och det där vet vi inte riktigt hur det ska landa. Då blir det väldigt svårt att formulera en ny upphandling över flera år, som ska passa in i omstruktureringen av den nära vården, så att den blir korrekt, säger Mikael Köhler.
Vilka speciella utmaningar finns det i Norduppland med den psykiatriska öppenvården?
— Norduppland består av fyra kommuner. Bara det tar stor kraft och energi då psykiatrisk verksamhet är beroende av att jobba nära både regionens sjukvård och kommunens socialtjänst. Under de förutsättningarna blir en liten verksamhet väldigt sårbar om man ska kunna täcka ett så stort geografiskt område med all den samverkan som behövs, säger Mikael Köhler.
Varför tror ni att regionen kommer lösa det bättre än den privata aktören som har jobbat med det i tio år?
— I dag drivs psykiatrin i länet av regionen överallt förutom i den norra länsdelen. Vi tror att det blir lättare för regionen att göra omställningen till en närmare vård där man flyttar ut verksamheten från sjukhusen och lägger den i de vårdcentrum som ligger ute i regionen.
Till hösten 2021 ska hälso- och sjukvårdsdirektören återkomma till sjukhusstyrelsen med en plan för hur verksamheten ska organiseras i regionens regi. Men att ta fram en sådan plan kommer inte helt utan utmaningar.
— Vi måste ta tillvara på det arbete som WeMind har gjort. Det är ett måste så att vi kan göra den här omställningen så att invånarna inte känner någon försämring under övergångsperioden och framförallt i fortsättningen. Så den största svårigheten och utmaningen blir omställningen i sig kan man säga.