Vid Uppsalapolisen finns en enhet kallad brottssamordningen som kopplas in vid seriebrott. Gruppen letar efter mönster för att se om gärningsmän kan kopplas till flera brott.
I fjol började enheten granska anmälningar om fyra rån mot äldre personer där tillvägagångssättet varit likartat.
– Rånen var påfallande brutala och det förekom att brottsoffer bundits eller att föremål slitits från dem. Vid ett tillfälle hade en äldre kvinna med rullator knuffats omkull, berättar Conny Kjellberg vid brottssamordningen.
Rånoffren berättade att det rörde sig om två gärningsmän och signalementen på de båda var likartade vid de olika rånen. Dessutom hade brottslingarna lämnat skospår som överensstämde mellan brottsplatserna.
Men poliserna kunde inte få fram identiteten på förövarna. Rånen hade skett på olika håll i landet och det var inte säkert att samma personer låg bakom samtliga dåd.
Men en septemberdag i fjol inträffade något som kom att få stor betydelse för utredningen. En kvinna befann sig utomhus i Örnsköldsvik när en man plötsligt tog tag i en guldkedja hon bar runt halsen och försökte dra av den med ett kraftigt ryck.
Han misslyckades och började då slita fram och tillbaka i halsbandet så att kvinnan till slut ramlade omkull. Han ryckte av kedjan och sprang därifrån.
Ett vittne hade antecknat registreringsnumret på mannens bil och han stoppades av polisen. Det rörde sig om en 37-åring från Rumänien och det visade sig att hans dna hade säkrats på brottsplatser där äldre personer blivit rånade vilket blev ett genombrott för utredarna.
I en första rättegång mot 37-åringen dömdes han i fjol för en brottsturné i Norrland. Han fick drygt två års fängelse för bland annat rån, bostadsinbrott och bilstöld. En andra rättegång mot mannen inleds i Uppsala under måndagen vilken då gäller rån mot två äldre personer i Uppsala län. Hans kumpan dömdes för brotten i Norrland men är inte åtalad för rånen i Uppsala län.
– Jag tror att 37-åringen och hans medbrottsling var ute efter att göra inbrott men överraskades av att personer befann sig i bostäderna. De kunde ha sprungit därifrån men valde istället att gå till attack, säger Conny Kjellberg.
– Det var upprörande att se hur brutalt männen agerat och det känns enormt tillfredsställande att vi kunde binda männen till brotten, summerar Conny Kjellberg.