I Sverige är det få som använder sig av möjligheten att kryssrösta. Bara en fjärdedel gör det och de flesta kryssar listettan. Det gör att kryssrösten inte har särskilt stor påverkan på själva valresultatet. Men systemet kan ha andra effekter, som högre i tak i partierna.
– När partierna själva bestämde valsedelsplaceringen var det svårare för enskilda kandidater att stå emot partipiskan. Med personkryss ändrades spelplanen, säger Michal Smrek, som forskar om partipolitik på Uppsala universitet.
Mellan år 1998-2014 beräknas sex till tolv kandidater ha valts in i riksdagen enbart genom personröster. Att "kryssa sig förbi" andra kandidater på listan är alltså väldigt ovanligt.
I Uppsala fick fyra riksdagskandidater mer än fem procent av kryssrösterna på sina listor 2018 och räknas därmed som personvalda. Men bara en av dem hade missat riksdagen om det inte var för personrösterna, Maria Gardfjell (Mp). Hon fick fler personkryss än listettan Niclas Malmberg och tog därför över hans riksdagsplats.
– De som kryssas är toppolitiker som hade kommit in oavsett. Men de har fått ett extra plus att använda i maktens korridorer. "Jag har faktiskt väljarnas stöd", säger Michal Smrek.
En svensk studie visar att kandidater som får fler kryss än listettan har större chans att själv bli etta på valsedeln i nästa val.
– Det gör personrösten viktig för enskilda kandidater. Många personröster blir en indikator på att du är en populär politiker och stärker din ställning i partiet.
Populära och kontroversiella politiker kan dock sätta partierna i en problematisk sits.
I valet 2018 blev till exempel Hanif Bali den näst mest personkryssade moderaten i landet efter partiledaren Ulf Kristersson. Nu är han petad från alla partiuppdrag. Och riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh uteslöts från Vänsterpartiet trots stort stöd i personvalet.
– Det stödjer studier som visar att partierna hittar verktyg för att neutralisera hot mot partilinjen och sätta de här kandidaterna på plats. Driver partiet en antimigrationspolitik till exempel är det skadligt att ha kandidater som är emot den linjen, även om de är populära bland väljarna, säger Michal Smrek och tillägger:
– Det kan låta som att partierna är maktgalna. Men hela systemet är uppbyggt kring partierna och deras politik. Vi väljer ett parti först och sedan kan vi kryssa. Så agerandet är förståeligt.