21 januari börjar de första nyhetsbilderna komma från Kina på sjukvårdspersonal i säkerhetskläder, som den här från Wuhan Medical Treatment Center, där ett antal patienter då vårdas.
Coronavåren
Utdrag ur Emma Frans dagbok 21 januari till 30 mars
21 januari Intervjuas för första gången om nya coronaviruset i SVT:s Morgonstudion. Jag säger att det är viktigt att ta det på allvar. Blir senare uppmärksammad på att statsepidemiolog Anders Tegnell sagt att det inte finns någon anledning till oro. Oroar mig för att upplevas som alarmist.
11 februari WHO har gett det nya coronaviruset ett namn – covid-19, eller snarare är det benämningen på sjukdomen som viruset orsakar. Viruset har fått namnet SARS-CoV-2, som vittnar om likheten med sarsviruset.
Vilket uselt namn tänker jag, varför måste WHO vara så politiskt korrekta att de inte kan ge viruset ett lite mer lättillgängligt namn? Nästan så jag vill börja referera till det som ”fladdermusdödsviruset från Wuhan” bara för jävlas. Skämt åsido, namnet har en viktig signalfunktion. Kommer vi någonsin reagera på covid-19 och SARS-CoV-2 som vi reagerar när vi hör ”digerdöden” eller ”pest”? Kan vi förstå allvaret i ett hot med hopplöst neutralt och intetsägande namn?
3 mars Nu vet vi att viruset är här, via sportlovsfirare som åkt skidor i Alperna eller kanske någon som hälsat på släkten i Iran. Ändå är allt som vanligt, och trängseln är stor när jag åker tunnelbana till en poddinspelning. Den stora skillnaden är att det plötsligt känns extremt obehagligt att ha så många människor nära inpå.
Från Italien som drabbas först i Europa kommer under senvintern larmrapporter från sjukvården. Här en intesivvårdsavdlning i värst drabbade Norditalien. Dödsfallen uppgår i slutet av juni till nästan 35 000.
22 mars Följer och rapportera om corona-läget all min vakna tid. Jag sov dåligt och i natt låg vaken i timmar. Somnade till slut om och kom knappt upp ur sängen när klockan ringde. Håller jag på att krascha?
Bekanta lägger upp bilder från krogvimlet.
En vän har tvärt emot Folkhälsomyndighetens rekommendationer åkt från Stockholm till lantstället.
Vad det här tär på relationerna. Kommer jag ha några vänner kvar när det är över?
30 mars Ska intervjuas av CNN från Atlanta. Inser ganska sent att det handlar om en live-intervju. Fuck. Nätet funkar inte. Enligt comhem kommer störningarna pågå fram till 1 april kl 16. Fuck fuck. Sminkar mig och sättet på mig en fin blus. Mjukisar och tofflor nedtill. Den typiska videointervju-looken.
Får hålla intervjun via mobilen. Första gången bryts samtalet. I live-sändning. Fuck, fuck, fuck. Nytt försök, nu håller uppkopplingen hela vägen. Men kvinnan som intervjuar mig verkar tycka att Sverige är extremt oansvariga som inte stänger skolorna. Jag försöker förklara att det saknas starka evidens för att skolstängningar är effektivt och att vår strategi istället handlar om att skydda äldre och bromsa smittspridningen bland övriga befolkningen.
Det blir allt mer uppenbart att andra länder anser att vi inte gör något alls i Sverige för att hantera smittspridningen.
Fredrik Sunds dagbok 27 februari till 25 maj
27 februari Mitt i försöken att optimera provtagningen av kommande coronapatienter händer det. Jag går in till avdelningschefens rum och får höra att en patient som varit här och testat sig är höggradigt misstänkt efter att ha varit i Tyskland på konferens och träffat en italienare. Resten av dagen förflyter i väntan på testresultat och min planerade kvällsaktivitet känns mycket tveksam. Så kommer svaret – positivt - och allt snurrar igång. Planering för presskonferens och adrenalinet stiger. Lite strul med samordningen med Stockholm men till sist är det dags och vi berättar om läget för de samlade mediarepresentanterna. Mitt under konferensen ringer smittskyddsläkarens mobil…starkt och länge och klippet blir viralt via ”dyngbaggegalan”…
28 februari Kalabaliken fortsätter. En inbokad tidningsintervju på morgonen med SvD passar perfekt och strax efter den har vi stormöte med regionrådet. Då beslutas om att sätta upp ett tält eftersom provtagningen måste öka mer än vad vi har rum till. Stora rubriker i media och än mer blir det när vi får ytterligare ett fall. Ytterligare ett pressmeddelande.
29 februari Helgbakjour inplanerad sedan länge. Tidigt på jobbet och övervakar tältuppsättningen som fungerar bra. Därefter helt kaos med mer än 100 samtal, flera mediaintervjuer och samtidigt försök att sköta en halv avdelning med dåliga patienter. Inga nya fall men kom hem som en skållad råtta.
1 mars Fortsatt medialt tryck, tältet och provtagningen fungerar bra och personalen sträcker sig utöver det vanliga redan nu. Patienterna mår bra, inga egentliga riskfaktorer och vi kan fortsätta finslipa rutinerna i lugn och ro.
Får arbeta mer än vanligt även idag, men hinner precis till en konsert på kvällen – den sista konserten och publika tillställningen denna vår.
Sista helgen i februari sätts snabbt testningstältet upp utanför infektionskliniken på Akadmeiska sjukhuset. Samtidigt får Uppsala sina första fall av covid-19.
25 mars Under de senaste dagarna har allvaret börjat skönjas alltmer. Detaljerna kring olika scenarion för massvård blir mer detaljerade och fler verksamhetsområden blir engagerade. Tydligare beställningar av material och utbildningar av personal som behöver viss omskolning/reaktivering står i fokus. Det är många bollar i luften och ansvar delegeras och delas ut till fler personer som får växa med uppgiften.
Det viktigaste nu är att tänka strategiskt så att vi är beredda på en situation som kommer att inträffa om några veckor när det blir som värst. Idag har vi haft sjukhusledning och diskuterat hur vi alla bäst kan hjälpas åt för att vårda de kommande patienterna så bra som möjligt.
Det känns förtröstansfullt att alla har lagt tidigare meningsskiljaktigheter åt sidan och satsar på samarbete i denna svåra tid.
26 mars Vaknade tidigt. Mycket att fundera på, särskilt nyheterna att stormen börjar ta fart i Stockholm med stigande dödstal. Vid morgonrapporten visar det sig att nattjourerna nu är oacceptabelt tunga med många svårt sjuka patienter. Vi måste öka bemanningen. Har en sammanfattande genomgång med läkargruppen och förklarar att vi från och med nu måste gå in i nästa fas med nya arbetssätt och nya överväganden.
Det är inget sprintlopp vi har framför oss, snarare ett maratonlopp.
Förmiddagen med sjukhusets styrgrupp och klinikens ledningsgrupp fokuseras på att fördela sjukhusets totala resurser bättre och att stämma av att personalen inte arbetar för mycket. Uthållighet är mycket viktigt. Vissa delar har nu ganska lugnt då patienter håller sig hemma och andra delar arbetar med full kraft. Regionens presskonferens på eftermiddagen visar att alla delar hjälps åt, både Enköpings lasarett och alla vårdcentraler sluter upp och ställer upp med resurser för att de sjukaste ska kunna få den hjälp de behöver.
Avslutar dagen med att rekrytera chefer till de extra avdelningar som planeras.
Regionens veckovisa presskonferenserna har blivit rutin för infektionschefen Fredrik Sund.
27 mars Fredag. I vanliga fall slutet på arbetsveckan, men de senaste veckorna fylls även helgerna av förberedelser och justeringar. Coronan har inget begrepp om vilodagar. Dagen har fyllts med ganska radikala beslut om förflyttningar av ansvar och personal, och nya avdelningar med nya chefer börjar öppnas. En diskussion kring prioriteringar av material, om det skulle ta slut, mellan olika verksamheter slutade med kloka idéer om hur vi ska minska åtgången av material på ett patient- och personalsäkert sätt. Avslutar dagen med ett spännande kvällswebinarium tillsammans med landets infektionsläkare kring de senaste rönen och utvecklingen i Stockholm. En fördubbling av intensivvårdsfallen var tredje dag. Lämnar en mycket besk smak i munnen.
7 april Nu ökar trycket något igen, en tung nattjour med dubbelarbete rakt igenom. Vi börjar fylla upp de tillgängliga platserna och vid styrgruppsmötet diskuteras vilka snabba möjligheter vi har att öka upp antalet covidplatser. Efter en dryg månad med sjuka patienter har det nu blivit flera patienter som kan lämna sjukhuset men då tillstöter problemet med att de ännu inte är smittfria. Vi får alltså en köbildning ut från akutsjukvården och måste lösa detta med rehabplatser eller andra boendeformer.
Andra bekymmer är tillgången till material i olika former; provtagningsmaterial, skyddsutrustning, syrgasslangar för högflödesterapi, s k Optiflow. Uppgifterna delas ut till höger och vänster och alla kastar sig över dem med stort engagemang.
I Stockholm ökar antalet sjuka snabbt i slutet av mars och april. "Lämnar en besk smak i munnen", skriver Fredrik Sund i dagboken. Bilden är tagen 11 april, vid akuten på Karolinska i Stockholm.
9 april Under veckan har det sakta fyllts på och inför påskhelgen ser det riktigt bekymmersamt ut på platsfronten. Med fantastiska insatser lyckas vi dock öppna upp två nya avdelningar samt en rehabavdelning vilket löser problemen och inför påsken ser det till sist bra ut platsmässigt. Personalen på de nya avdelningarna har samlats ihop från flera olika verksamhetsområden och efter en historiskt kort introduktion samt en fantastisk insats av avdelningscheferna har de lyckats skapa massor av nya covidvårdplatser som kommer de nya sjuka patienterna till gagn.
På slutet av dagen dyker det upp nya materialproblem i form av brist på Optiflowslangar och vi måste hastigt se över nya rutiner för hur man i värsta fall kan sterilisera och återanvända dem.
Vid presskonferensen är det därför blandade känslor inför påskdagarna, och vi håller tummarna för att det ska räcka.
14 april Påsken blev som tur var lugn. Fram till sista kvällen när det sökte massor av covidsjuka patienter. Vi hade på morgonen ökat med ca 50 procent jämfört med före påsk och samtliga nyöppnade platser hade tagits i bruk. De nya avdelningarna fungerade mycket bra och personalen var mycket stolt och mindre orolig efter de initiala dagarna.
Under dagen hade jag sen ett möte tillsammans med min ekonomiansvarige och vi försökte på något sätt göra en uppskattning av kostnaderna för hela covidpandemin, både fram till nu och en prognos över året. Helt omöjligt. Vi uppskattade så gott vi kunde, men i dagsläget har infektionskliniken börjat närma sig tre-fyra gånger den normala volymen på patienter och personal.
Det är ändå skönt att vi inte i nuläget måste nagelfara varenda krona, utan problemet är snarare att hinna med att få personal på plats för att ta hand om den kraftiga ökning av patienter som sker.
I maj gör UNT ett reportage på infektinoskliniken. Där finns undersköterskan Vanja Rudström som egentligen är förskollärare på sjukhusets lekterapi men som i vår förstärkt bemanningen på infektion.
18 april Lördag, men dagarna har börjat flyta ihop alltmer. Samma arbete görs oavsett vardag eller helgdag. Först den dagliga rapporteringen till regionstaben. En genomgång av aktuellt läge med samtliga covidpatienter på vårdavdelningar och IVA, antal dödsfall samt eventuella problem med material och rutiner. Vi klargör också hur många platser varje avdelning kan ta under dagen beroende på ev sjuk personal eller extra svårt sjuka patienter som kräver mer personal och tillsyn.
Läget såg bra ut på morgonen tack vare att Enköping hade lyckats öppna upp flera platser och hjälpt oss, men under dagen flödade det in väldigt många fler patienter än väntat och redan tidig eftermiddag var det bekymmersamt. Intensivvården hade dock gott om platser, vi har fortfarande ingen kraftig ökning av riktigt svårt sjuka patienter, men på resten av covidavdelningarna började det bli fullt.
19 april Söndag. Efter avstämningen funderar jag lite mer på vad som egentligen ligger framför oss. Tittar på kurvor och kanske har ökningen avtagit något, i alla fall vad gäller intensivvårdsbehovet. Vid en jämförelse med Stockholm som ligger före oss så ser det ganska lika ut, fast i mindre skala. Än så länge räcker våra platser, men det känns skönt att vi planerar ytterligare öppnande av platser på våra två senaste covidavdelningar under veckan. Men den ständiga frågan maler ändå – hur ska vi orka med detta på lång sikt?
23 april Veckan har bjudit på ett fortsatt stabilt läge, med samma mängd patienter på sjukhuset. Vi börjar fundera över om vi redan är i en platåfas? Det skulle kunna bero på att åtgärderna som vidtagits ändå har viss effekt. Framtiden då? Vid ledningsmötet diskuterade vi hur vi bäst skulle kunna återgå till normal verksamhet, och när? Men hur kommer en normal verksamhet att se ut efter detta? Vi har redan lagt om arbetssätten på många sätt. Vi har samarbeten och digitala lösningar som vi tidigare har planerat för under lång tid men som nu ordnats till på rekordtid.
Ute börjar solen värma alltmer och bidrar till ytterligare framtidstro.
30 april Valborg. I vanliga fall ett glädjens dygn (för nattsuddiga studenter), mer en glädjens dag för oss vanliga dödliga. Just dödliga känns tyvärr väldigt påtagligt nu efter två månader med närmare 100 avlidna i Uppland. Oron över om samhället orkar hålla i karantänen just idag istället för att vara ute i stora folksamlingar är påtaglig, men rapporterna är glädjande – mycket lite folk är ute och rör på sig!
Känslan av en platåfas blir mer påtaglig och det viktiga nu är att hålla i och hålla ut. Vi har nu ca 50 dagars daglig stabsrapportering och vi i ledningen pratar mycket om att rotera runt och vila mellan varven. Tankar börjar komma på en uttrappning och hur det ska gå till? Och när är det bäst? Och hur ska det bli med semester nu när nästan hela sjukvården är inblandad i covidvård…?
Valborg i Uppsala blir mycket annorlunda. I Ekonomikumparken är poliserna och journalisterna många fler än studenterna. Skönt, tycker Fredrik Sund.
5 maj Nu efter långhelgen känns det tydligare som en form av platåfas, och vi beslutar oss för att minska stabsarbetet och rapporteringarna till varannan dag. Vi har färre intensivvårdade och har även fått hjälpa andra regioner med enstaka svårt sjuka patienter.
Vi ökar intensiteten för att få fram nya prognoser baserat på all data vi har samlat på oss, både regionalt och nationellt, det är förstås väldigt viktigt att balansera vården mellan covidvård och vanlig vård då den planerade sjukvården behöver komma igång så snart som möjligt.
Vi ser också ett ökande behov av rehab efter den akuta fasen och börjar förstå mer om den medicinska delen av sjukdomen. Hur mycket påverkar den störda balansen mellan blödningar och proppar i kroppen det totala utfallet? Hur ska uppföljningen se ut? Neurologiska besvär börjar synas hos allt fler.
8 maj Nya riktlinjer publiceras från Folkhälsomyndigheten kring visir även hos personalen för att skydda alla patienter i riskgrupper. Det blir mycket diskussioner kring detta då i princip samtliga patienter inom sjukhusvården ingår i riskgrupper på något sätt. Nya akutberäkningar kring mängden visir och nya akuta beställningar genomförs för att inte riskera bristtillstånd. Vi har alltid försökt att ligga före när det gäller skyddsutrustning för personalen. Det är fundamentalt att vi har en trygg personal, annars går det inte att bedriva sjukvård i någon form.
Vi fortsätter att se en viss nedgång, främst på intensivvård och trycket ökar på att öppna upp fler vanliga vårdplatser och flytta personal från covidavdelningarna.
Fantastiska insatser har gjorts i vården för att klara krisen, skriver Fredrik Sund i sin dagbok. Bilden är från intesivvården på Södertälje sjukhus, där SvD gjorde reportage.
13 maj Med de nya prognoserna ser det ut som om vi kommer att vara utan covidpatienter i mitten på sommaren, men de är ofullständiga pga att de sjukaste patienterna inte är medräknade, och vi ser att det finns ett stort rehabbehov för dessa. Det kommer dessutom att fortsätta att komma covidpatienter under lång tid framöver.
Vi har mycket funderingar kring hur vi ska planera för höstens sjukvård, i värsta fall kommer vi att ha misstänkta covid-patienter som söker akutsjukvård under många år framöver. Vi ser dock att vi just nu behöver justera platsantalet pga ökad brist på vanliga platser och börjar därför stänga ner några covidplatser för att öppna upp andra avdelningar i stället.
Det viktigaste den här veckan har dock varit att försöka lösa allas semester. Det blir ett speciellt år där många kommer att få begränsad semester, men minst tre veckors semester ska i princip garanteras, och möjligheter till ersättning om man skjuter på semesterveckor. Vi har diskussioner kring hur primärvårdens personal som hjälpt till ska användas bäst och det beslutas att de ska stanna kvar på sjukhuset under hela sommaren för att avlasta alla covidavdelningarnas uttröttade personal så att de också får semester.
25 maj Alltmer prat och diskussion om testning, både akut PCR för sjukdom och mindre akuta antikroppar för genomgången sjukdom. Och alltmer polariserade diskussioner i olika media kring strategier nu när Sveriges kurvor inte sjunker så snabbt. Känns tyvärr inte konstigt med fortsatt hög belastning på sjukvården när man ser hur folk samlas i allt större skaror utomhus – långt ifrån den sociala distansering som krävs för att undvika smittspridning.
Hur når man fram med information? Frihet under ansvar verkar tyvärr inte fungera vilket kommer att medföra en väldigt tung sommar på flera sätt. Kollegor och övrig personal har precis fått reda på att de får 3 veckors semester, kanske 4 i vissa fall, och stämningen börjar överlag dala något. Trötthet. Utmattade. Tröstlöst. Samma typ av patienter flödar förbi, fortsatt svårt sjuka, utan riktigt effektiva mediciner att erbjuda.
Den här pandemin är långt ifrån slut i nuläget.
Fotnot: Emma Frans kommer under året ge ut en bok byggd på sina dagboksanteckningar från coronaepidemin. Det UNT publicerar är ett litet utdrag ur det materialet.