Jan-Erik Wikström tillsammans med dåvarande hustrun Cecilia Wikström på Nobelfesten i Stadshuset i Stockholm 1996. "Han trodde aldrig att döden var slutet och nu får han möta det som inget vet något om men som han var övertygad om fanns", berättar Cecilia Wikström.
Jan-Erik Wikström, svensk folkpartistisk politiker och ämbetsman som var landshövding i Uppsala län mellan 1992 och 1997, gick på måndagen bort, 91 år gammal. Han sörjs nu av en rad välkända profiler i både Uppsala och över hela landet.
– Han var den generösaste personen som fanns, den generösaste man kunde tänka sig. Han ville alla väl och var full av humor, berättar tidigare hustrun och Europaparlamentarikern Cecilia Wikström.
Hon förblev nära vän med Jan-Erik under resten av hans liv.
– Han hade tio svåra dagar på slutet efter en fallolycka, men familjen och barnen var där när han gick bort. Han fick ett långt och rikt liv och betydde så mycket för så många.
Ingvar Carlsson, socialdemokratisk statsminister mellan 1986 och 1991, träffade Wikström genom i ungdomspolitiken och följde varandra sedan genom olika regeringskonstellationer. Under 2000-talet kom de nära varandra genom dess engagemang i Bergmanstiftelsen på Fårö.
– Plötsligt var vi på samma sida politiskt och jag upptäckte vilken varm och omtänksam person han var. Idag har respekten mellan politiker minskat, det är en farlig utveckling. Vi hade stor respekt för varandra och han var en fin företrädare för det.
Ingvar Carlsson (t.h.) blev ordförande på Bergmanstiftelsen och medan Jan Erik Wikström blev vice ordförande. "Vi jobbade nära ihop för att samla in pengar till stiftelsen. Då upptäckte jag vilken varm och omtänksam person han var", berättare den tidigare statsministern.
Partikamraten Ingemar Eliasson beskriver honom som en av sina närmsta och mest pålitliga vänner.
– Han personifierade partiets själ. Jag kommer att minnas honom som en fängslande talare. Ingen kunde avsluta ett anförande lika snärtigt som han kunde, minns Eliasson.
"Jan-Erik Wikström tillhör utan tvekan en av de stora personerna i Folkpartiets historia", säger den tidigare folkpartisten Ingemar Eliasson, tidigare energiminister och arbetsmarknadsminister.
Som utbildningsminister och landshövding gjorde Jan-Erik Wikström ett stort intryck på Uppsala. Stig Strömholm, som var rektor vid Uppsala universitet när Wikström var landshövding, minns många middagar tillsammans.
– Vi hade ett gott och konfliktfritt samarbete. Vi träffades nästan varje dag och han hade alltid mycket att berätta.
Stig Strömholm var rektor på Uppsala universitet samtidigt som Jan-Erik Wikströms tid som landshövdning. "Vi hade ett gott samarbete utan konflikter och åt ofta middag tillsammans på Ekebyhov. Han gjorde en god insats som det allmännas tjänare", säger han.
Även som kulturminister gjorde han ett stort intryck på Uppsalas kulturliv. Dirigenten Stefan Parkman minns honom som intresserad, klok och eftertänksam.
– Han spred värme omkring sig och var generös med att dela sina många erfarenheter. Det känns finns att ha fått ta del av hans intresse för mina verksamheter, säger Parkman.
Uppsalakulturprofilen Ulrika Knutson minns hans engagemang i kulturfrågor och beskriver honom som en av Sveriges bästa kulturministrar någonsin.
– Han var en varm och modig humanist och en skicklig politiker som visste hur han skulle få fram pengar till konsten. Han var inspirerande in i det sista.
Stefan Parkman, dirigent och professor erimitus, minns Jan-Erik Wikström som en man som var mån om att följa upp projekt han tidigare varit inblandad i. "Jag kände honom i 30 år. Det är ett stort vemod".
"Han uppskattade konst och han visst mycket, men det viktigaste var att han ordande fram pengar till konsten och kulturen. Han var en varm och modig humanist, en bristvara i samtliga dagens partier", säger Ulrika Knutson.