Eva Lundberg, utredningsledare på Trafikverket, säger att fartkamerorna fyller sitt syfte och hastigheterna, och därmed säkerheten, är högre på de vägar som har fartkameror installerade.
UNT har gått igenom statistiken från Trafikverkets fartkameror, eller "trafiksäkerhetskameror" som myndigheten själv kallar dem. Och skillnaderna är stora när man jämför hur många som kör för fort på de olika sträckorna med hur många som faktiskt blir fotograferade och därmed rapporterade till Polisen.
Hur ofta och vilka tider de olika fartkamerorna är aktiva styrs av en automatisk algoritm. UNT:s siffror visar att antalet rapporterade fordon per delsträcka är relativt konstant, vilket innebär att ju fler som kör för fort på en väg, desto mindre är risken att fortkörarna åker fast.
På väg 255, mellan Märsta och Vassunda, är det 14 procent av fartsyndarna som fotograferas med någon av de två fartkamerorna på sträckan. Norr om länsgränsen sitter sex fartkameror på vägen mot Sävja. Här är det 4 procent av fortkörarna som blir fotograferade.
Allra lägst är risken att fastna på bild i tunnlarna i Stockholm, Norra och Södra länken, där bara 0,02 respektive 0,05 procent av de som kört för fort fotograferas. Det innebär att det bara är mellan 2 och 5 av 10 000 fortkörare som fotograferas när de passerar dessa fartkameror.
På de landsvägssträckor som UNT granskat varierar andelen fortkörare mellan 0,08 procent och 2,25 procent av det totala antalet fordon som passerat kamerorna. I motorvägstunnlarna i Stockholm kör 15 respektive 20 procent av alla fordon fortare än Polisens rapporteringsgräns, som är 6 kilometer per timme över skyltad hastighet.
– Vi har problem i tunnlarna. Där syns kamerorna, som sitter i tunneltaket, inte lika tydligt. Vi provar andra sätt att informera där, säger Eva Lundberg, nationell samordnare för trafiksäkerhetskameror på Trafikverket.
Hon säger dock att antalet som fotograferas inte är något som Trafikverket lägger någon vikt vid.
– Vi pratar inte om risken att fastna på bild. Vi pratar om chansen att överleva vid en olycka. Vårt mål är att få ner hastigheterna. Och det fungerar bra, även om hastigheten inte sänkts lika mycket i tunnlarna som på andra vägar säger Eva Lundberg.
Hon hänvisar till siffror som visar att ungefär hälften av bilarna kör för fort på de sträckor som saknar fartkameror.
– Då spelar det inte så stor roll om det är 0,8 eller 2 procent som kör för fort där det finns kameror. Det är jättebra i alla fall, säger hon.
Eva Lundberg tillbakavisar uppfattningen att en stor andel av bilisterna kör för fort mellan kamerorna och bromsar in vid kameran.
– Många bromsar lite extra vid kameran, men det är inte en så kraftig inbromsning som många pratar om. Vi ser en kvardröjande effekt där hastigheterna är lägre mellan fyra och fem kilometer efter en kamera. Kameran fungerar som en påminnelse, det man kallar nudging, som ökar trafiksäkerheten, säger Eva Lundberg.
Därför pågår enligt Eva Lundberg ett arbete för att installera fler fartkameror, att lägga till fler sträckor, förlänga de sträckor som redan försetts med kameror samt korta avståndet mellan kamerorna.
Antalet ärenden som Polisen hinner med att utreda begränsar det totala antalet som fotograferas. Av de fordon som fotograferas betraktas 80 procent som utredningsbara av Polisen. Undantaget är till exempel utländska bilar och motorcyklar. Av de som går att utreda är det i sin tur 40 procent som slutar med att en person faktiskt får en fortkörningsbot.