Fredrik Sund, chef för infektionsverksamheten vid Akademiska sjukhuset, har hamnat mitt i fokus under våren. "I flera månader hade jag i princip inte ett enda samtal med någon som inte kom in på corona", säger han.
Coronavåren
– Jag kommer aldrig att glömma starten.
Fredrik Sund, verksamhetschef för infektionssjukdomar vid Akademiska sjukhuset, skulle gå på vinprovning med en kollega. Men det nya coronaviruset kom emellan. Eller till Uppsala, snarare.
Den 27 februari testas en person på Akademiska sjukhuset för misstänkt covid-19. Det är inte det första testet Region Uppsala gör, men alla har hittills varit negativa.
– Jag satt på en kollegas rum när en annan kom in och sa: "Det här kommer att vara något, personen vi testar har haft kontakt med smittade", berättar Fredrik Sund.
Han går på provningen, men struntar i vinet. Han anar vilket besked som väntar. Efter en stund kommer det i telefonen.
– Testet var positivt och jag återvände till jobbet och den första coronapresskonferensen.
Så fick Uppsala sitt första fall av covid-19, en anställd på företaget Thermo Fisher som smittats under en konferens i Tyskland.
Sedan dess har sjukdomen dödat över 200 människor i vår region. I Sverige har i vår över 5 000 människor mist livet. I världen uppemot en halv miljon.
Helgen som följer de sista dagarna i februari blir kaotisk. Fredrik Sund är bakjour på infektionskliniken. Samtidigt bestäms att mottagningstältet för misstänkta coronafall ska sättas upp utanför avdelningen. Dessutom har ytterligare positiva fall tillkommit.
– Alla spärrar släppte och alla medier hörde av sig samtidigt, säger Fredrik Sund.
För UNT:s räkning har han skrivit dagbok under våren. Där beskriver han dagen den 29 februari som ett helt kaos med mer än 100 telefonsamtal. "Inga nya fall, men kom hem som en skållad råtta.", skriver han.
Som tur var hade tiden fram till utbrottets start använts väl. Regionen stod så rustad den kunde, menar Fredrik Sund.
Redan i samband med de första nyhetsflasharna vid nyår om en mystisk virussmitta i kinesiska Wuhan, anade Region Uppsalas experter på högsmittsamma sjukdomar att något stort kunde vara på gång.
– Under nyårsmiddagen när den första nyheten kom tänkte jag: "Det är så det här kommer att börja en gång," berättar Fredrik Sund.
Expertisen har vetat att en ny epidemi förr eller senare skulle svepa över världen. På en kick off för några år sedan fick därför Fredrik Sunds personal gå på Slottsbiografen och se filmen "Contagion", "Smitta", med stjärnor som Matt Damon och Kate Winslet. Där skildras ett scenario snarlikt spridningen av det nya coronaviruset.
Med sådan fingertoppskänsla kanske det inte är förvånande att infektionsexperterna i Uppsala reagerade vaket på signalerna från Kina.
– Vi hade faktiskt redan i januari veckovis information om smittspridningen. Vi var snabbare än stora drakar som Världshälsoorganisationen i att förstå allvaret. Det gjorde att vi hann förbereda oss och låg steget före, säger Fredrik Sund.
En så kallad alert, ett utskick om högsmittsamma sjukdomar att hålla koll på, blir den 9 januari startskottet för coronavården i Region Uppsala. Där beskrivs att 59 personer insjuknat i Kina, sju med allvarlig symtombild.
– Då började vi i Uppsala med översyn av ventilation och liknande. Sen arbetade vi under januari med förberedelser, främst materialmässigt och med rutiner för skyddsutrustning och provtagning, säger Fredrik Sund.
Den nionde januari skickar experterna på högsmittsamma sjukdomar vid Akademiska sjukhuset ut denna alert om smittspridning i Kina. Samma dag har det konstaterats vara ett nytt coronavirus. Först nästan två veckor senare håller Världshälsoorganisationen sin första presskonferens.
Den 21 mars, drygt två månader efter utskicket, skriver Fredrik Sund ett långt och flitigt delat inlägg på Facebook. Texten har ett dramatiskt anslag och börjar: "Det blåser upp till storm. Många personer kommer att bli sjuka och många kommer att dö." Ändå känner han sig trygg med de förberedelser som gjorts. Till sist uppmanar han alla att inte smitta varandra. Det ska han få skäl att skriva igen.
Två dagar senare, 23 mars, avlider den första personen i Region Uppsala, en 101-årig kvinna från Skutskär.
I sina anteckningar skriver Fredrik Sund ytterligare två dagar senare att "allvaret har börjat skönjas allt mer", men att det är förtröstansfullt att alla på sjukhuset "lagt tidigare meningsskiljaktigheter åt sidan och satsar på samarbete i denna svåra tid."
Den 27 mars skriver han om utvecklingen i Stockholm med en fördubbling av intensivvårdsfallen var tredje dag: "Lämnar en mycket besk smak i munnen".
Samma dag meddelar statsminister Stefan Löfven vid en pressträff att allmänna sammankomster med fler än 50 personer förbjuds. 92 personer har då förlorat livet i Sverige på grund av virussmittan. Dessvärre kommer de att bli fler, konstaterar statministern, men lägger till att Sverige ska gå enat genom krisen.
Vid den här tiden har epidemiologen, folkbildaren och Uppsalabon Emma Frans blivit en av coronaepidemins verkliga kändisar. Hon skriver krönikor i Svenska Dagbladet, medverkar i TV4 och SVT med tittarsiffror som skjuter i höjden, och använder sin redan stora plattform på sociala medier för att sprida kunskap om och väcka tankar kring smittspridningen och vad man kan göra åt den, oftast med en humoristisk, halsbrytande twist.
Den svenska strategin väcker kritik när dödstalen allt mer skiljer ut Sverige, inte minst i Norden. Ofta manar Emma Frans till eftertanke och att se hela bilden.
För henne är det här något av ett skarpt examensprov på allt hon lärt sig. Den position hon skaffat sig är utsatt men stimulerande.
– Allt det jag har brunnit för har hamnat i huvudfokus, vetenskap, kommunikation, folkbildning. Att få bidra då är ett privilegium. Plötsligt vet folk vad flockimmunitet är, känner till R-tal och kan till och med uttala epidemiolog, säger hon.
Tidigt följde Emma Frans smittans spridning intensivt. Den 21 januari sade hon i SVT:s Morgonstudion att det är viktigt att ta den nya smittan på allvar.
Den ansvariga myndigheten borde ha varit lika vaken, tycker hon.
– Folkhälsomyndigheten tonade ned det onödigt mycket i början.
Den 22 januari håller Världshälsoorganisationen sin första coronapresskonferens. Den 16 januari hade Folkhälsomyndigheten gått ut med ett pressmeddelande där risken för spridning till Sverige bedömdes som mycket låg.
I januari börjar Emma Frans föra dagbok. Det är så många saker hon känner att hon behöver komma ihåg. Som att Sverige borde ha kunnat agera snabbare och tydligare på vissa punkter.
– Jag förstår inte varför Sverige inte testat mer. Det här har visat på samordningsproblem och att det måste kunna gå snabbare i krissituationer. Kanske hade mer av centralstyrning varit nödvändigt i vissa frågor, säger hon.
Efter SVT-framträdandet 21 januari skriver hon i dagboken: "Oroar mig för att upplevas som alarmist."
Det ska bli precis tvärtom.
Inför öppen ridå blossar i början av april ett tungviktarbråk upp på twitter, med Emma Frans på ena sidan och Peter Wolodarski, chefredaktör och ansvarig utgivare på Dagens Nyheter, på andra. Under flera veckors tid har han då gått till hårt angrepp mot Folkhälsomyndigheten i ett flertal krönikor.
Emma Frans skriver att det är viktigt att sprida kunskap i stället för misstro. Peter Wolodarski svarar att det inte är debatt utan bristande ärlighet och öppenhet som lägger grund för misstro.
– Det här var jobbigt tycker jag. Hur kan han vara så tvärsäker på vad som är rätt och fel? Ingen har facit, och inte ens jag som är epidemiolog anser mig veta vilken strategi som är bäst, säger hon.
När krisen kommer är det lätt att drabbas av ett slags men-gör- något-då!-panik. Att följa den impulsen kan vara katastrofalt, menar hon. Som beslutsfattare måste man veta att insatsen som sätts in är befogad, att besluta rätt är bättre än att besluta fritt.
– Man kan inte gå på magkänsla i kris. Att stänga ett samhälle är dåligt för invånarnas hälsa, det måste vägas in, säger Emma Frans.
Å andra sidan kan man hävda att mer än 5 000 döda är en katastrof, och att det verkligen ifrågasätter om Sverige fattat rätt beslut. Emma Frans har intervjuats i åtskilliga internationella medier om Sveriges vägval.
– Det är inget snack om att Sverige ligger högt i statistiken. Men hur läget är om ett år, det är en helt annan fråga. Och det finns en stor omvärld som vill att det ska gå åt helvete för Sverige, för de vill ju visa att de gjort rätt.
"Allt det jag har brunnit för har hamnat i huvudfokus, vetenskap, kommunikation, folkbildning. Att få bidra då är ett privilegium. Plötsligt vet folk vad flockimmunitet är, känner till R-tal och kan till och med uttala epidemiolog", säger Emma Frans, doktor i medicinsk epidemiologi och forskare vid Karolinska institutet, här på Uppsala central.
Så här uppskruvat blir det lätt när det finns mycket rädsla och oro, känslor som Emma Frans själv burit.
– Absolut har jag det. Dels tidigt när kurvorna steg, då kände jag en oro för om sjukhusen skulle klara det här och för min egen pappa, och dels för vad det här innebär för demokratin, för samhällen i stort och för ekonomin, säger hon.
Hennes motvapen är kunskap och humor. Men när utvecklingen varit som dystrast har hon legat lägre med humorn.
– Jag tänkte tanken att nu ska jag bli seriös. Men så inför påsklovet lade jag upp en bild på Instagram på mig själv i skidbacken och texten "Äntligen".
Det var den 1 april som Emma Frans chockade sina följare med att stå på skidor i fjällen, då den mest skamfyllda platsen av alla. Men bilden var gammal och det hela var ett aprilskämt. Över 10 000 gillade.
– Att få skratta i de här tiderna är viktigt, säger hon.
Bilder som den här på kinesiskt agerande för att stoppa smittspridningen kan ha bidragit till känslan av att Sverige borde göra mer, tror epidemiologen och författaren Emma Frans. "Men man måste veta att den insats man gör har effekt", säger hon.
Dagarna efter Emma Frans aprilskämt skriver Fredrik Sund i dagboken att trycket på vården ökar igen. Inför påskhelgen är vårdplatserna ett bekymmer. Men med insatser han beskriver som fantastiska öppnas två nya avdelningar samt en rehabavdelning. Det räddar läget inför påsk – som turligt nog blir lugn. Fram till sista kvällen. Då smäller det till. På morgonen efteråt hade antalet patienter ökat med 50 procent jämfört med före påsk och alla nya platser tagits i bruk.
I mitten av april nås toppen på kurvorna för antalet vårdade i Region Uppsala. Sedan har det sakta dalat, men trycket på vården har fortsatt vara mycket högt. Fredrik Sund återkommer flera gånger till uppslutningen i vården, där alla huggit i, arbetat hårt och försökt att hitta lösningar.
– Massor av vårdlag har arbetat med något helt annat än de brukar. Exemplen är många på saker som annars hade gått i långbänk eller strulat men som den här våren kunnat lösas och fungerat. Det är en tankeställare: Vad kan vi göra om vi arbetar tillsammans? Ibland finns inget bättre än en yttre fiende, säger han.
Den 25 maj skriver han i sina anteckningar att personal precis fått reda på att de får tre veckors semester, kanske fyra i vissa fall. Många känner att de behöver mer. "Stämningen börjar överlag dala något. Trötthet. Utmattade. Tröstlöst. Samma typ av patienter flödar förbi, fortsatt svårt sjuka, utan riktigt effektiva mediciner att erbjuda. Den här pandemin är långt ifrån slut."
Allt mer står det klart att nya covidpatienter kommer att komma länge än. Det gäller att se till att de blir så få som möjligt. Tonen på Region Uppsalas veckovisa presskonferens med Fredrik Sund på podiet, skärps tydligt i slutet av maj. Då har antalet intensivvårdspatienter dubblerats från att ha varit nere på nio.
Den 16 juni skriver han så sitt andra Facebookinlägg. Det får ännu större spridning. Han oroas över läget. Folk verkar ha slappnat av. I vården ser Fredrik Sund och hans kolleger att patienter behöver intensivvård och dör precis som tidigare. Återigen uppmanar han alla att hålla distans och följa restriktioner.
– Vi försöker hamra in budskapet att det här kommer att vara verkligheten året ut – hela sommaren, hela hösten, säger han.
Trots att kurvornas utveckling är en besvikelse vill inte Fredrik Sund helt ifrågasätta den svenska strategin. Folkhälsomyndighetens uppdrag är större än att försöka radera ut smittan till vilket pris som helst.
Diskussionen har i högsta grad varit levande på Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet och frågan är känslig. Han gör allt han kan för att hålla balansen och samtidigt svara med innehåll på frågan om kritikens relevans.
– Jag tycker att det förekommit för hårda ordval i kritiken. Samtidigt vill jag inte säga att de som haft synpunkter har haft fel. De har sett det från sin horisont, som experter på just pandemier, säger han.
När UNT gör reportage om Uppsalabon Johan Carlson, Folkhälsomyndighetens högste chef, är personalköket fullt av blommor från folk som velat visa sitt stöd. Den svenska strategin har då fått utstå svidande kritik.
Han har dock inga svårigheter att se vad Sverige kunde ha gjort bättre. Som beredskapen, inte minst när det gäller skyddsutrustning.
Och så äldreomsorgen förstås. En annan prioritering hade räddat liv, menar han.
– Vi underskattade smittspridningen. Jag tycker att det fanns ett fönster öppet i början där vi kunde jagat kommunerna mer för att skydda de äldre i förebyggande syfte, i stället för att lägga all energi på smittspårning.
Så vad är det då vi är med om, coronaåret 2020? Infektionsläkaren Fredrik Sund och epidemiologen Emma Frans har båda arbetat i epidemins epicentrum. Ovetande om varandra säger de att de befarat ett ännu dödligare virus, som drabbat yngre hårdare. Då hade även vårdpersonalen slagits ut. Nu har, med stora uppoffringar och under stora påfrestningar, vården klarat utmaningen.
Sex månader med det nya coronaviruset har gått. Men vi gör bäst i att vara försiktiga med sammanfattningar, säger Fredrik Sund.
– Jag hade nog själv föreställt mig att något ännu värre hade kunnat ske. Men å andra sidan, sex månader är inte långt tid med det här viruset.