När Ebba Bohm vände sig till en Facebook-grupp med frågan "vad är typiska "Heby-ord"?" räknade hon med en max-respons på runt 20 kommentarer. Intresset visade sig större än så och i skrivande stund har inlägget 173 kommentarer.
– Jag har alltid sagt att jag pratar rikssvenska, men flera i skolan tycker att jag och mina kompisar från Heby pratar roligt. Så det var en kul grej bara, att se om det finns några ord som bara används här, säger hon.
I gymnasieskolan i Uppsala är det främst verbböjningar som klasskompisar brukar reagera på, säger Ebba Bohm, som tröck, böt och lös. Men också andra ord är obekanta för många, som dosor (skor), pannlapp (grytlapp) och paltar (spilla, kladda). I Facebook-gruppen visade det sig att hon var långt ifrån att vara ensam om att använda de orden.
– Jag har skrattat mycket åt kommentarerna. Det enda ord jag vart lite förvirrad över var flåhabba och jag blev chockad över att det ens finns ett annat ord för pannlapp, säger Ebba Bohm.
Gällande flera ord i Facebook-kommenterarna har det uppstått frågetecken kring huruvida de verkligen är "typiska Heby-ord". Ett flertal har känts igen från annat håll i landet och i länet, inte minst från Enköpingstrakten. Och den spaningen är helt riktig, berättar Lovisa Alvtörn, dialektpedagog på Institutet för språk och folkminnen (Isof). I uppländskan finns nämligen tre dialektområden som härstammar från forntida områdesindelningar, där både Heby och Enköping tillhör det som kallas Fjädrundaland, medan Tierp och Uppsala ingår i Tiundaland och Sigtuna i Attundaland.
– Fjädrundaland har faktiskt den dialekt som är mest lik standardsvenskan, så som den en gång formades. I Tiundaland har böjningar och uttal dragit mer åt det norrländska, och i Attundaland är fler av de äldre dragen i svenskan bevarade, säger Lovisa Alvtörn.
I samlingarna Ordbok över Sveriges Dialekter, som består av drygt sju miljoner ordlappar, hittar hon flera av de ord som tagits upp Facebook-tråden. Många ord och uttal är typiska för hela uppländskan – exempelvis en svald vokal i kattn, påsn, hundn – men några ord verkar vara mer lokala, som palta och flåhabba.
– Flåhabba är lite spännande. Ordet "flåbuse" var ett skällsord för den som flådde hästar och "habba" kan betyda slarvig kvinna och "habb" motsvarande för en man. Här verkar det som att man slagit ihop orden, säger Lovisa Alvtörn.