Den uppländska kvinnan ansökte för ett par år sedan om sjukersättning från Försäkringskassan. Hon menar att hon lider av en sjukdom med depressionssymptom som gör det omöjligt för henne att arbeta.
I sin ansökan bifogade kvinnan bland annat ett intyg från en specialistläkare kring sjukdomen. I det ska framgå att kvinnans arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt och omöjliggör arbete. Vidare sägs i intyget att den inte heller kommer att förbättras genom rehabiliteringsåtgärder.
Från Försäkringskassans sida menar man att det finns otydligheter i intyget från läkaren.
Därför har man inledningsvis velat att kvinnan skulle genomgå en arbetslivsinriktad rehabilitering innan man fattar beslut om eventuell sjukersättning.
Kvinnan har inte delat Försäkringskassans uppfattning och menat att intyget borde räcka för att få sjukersättning. Hon överklagade därför beslutet till förvaltningsrätten i Uppsala.
Efter att ha gått igenom ärendet anser förvaltningsrätten att det inte finns något i kvinnans handlingar som styrker att hon har en stadigvarande nedsatt arbetsförmåga som gör henne oförmögen att arbeta.
Rätten menar därför att det var rimligt av Försäkringskassan att ställa krav på en rehabiliteringsutredning innan man fattade beslut om sjukersättning.
Domstolen menar därför att det inte finns någon anledning att ändra på Försäkringskassans beslut att säga nej till sjukersättning.