Efter sex år och fyra månader som landshövding är det nu klart att Göran Enander slutar den sista februari.
Hans förordnande har redan förlängts flera gånger och även om han har ett halvår kvar tills han fyller 68 år, vilket är åldergränsen för uppdraget, så kommer han att sluta som planerat när förordnandet tar slut.
– Nu går jag i pension, tro det eller ej. Jag har jobbat 60 timmar i veckan väldigt länge, det ska bli skönt att dra ned på tempot något, säger han.
Du hade inte hoppats på ytterligare förlängning?
– Nej, det är bra nu, även om det varit väldigt intressanta dryga sex år här och det finns mycket att minnas, säger han.
Mer nostalgisk och tillbakablickande än så vill han inte vara. Än finns det jobb att göra.
– Jag tänker jobba för full rulle, ändå in i kaklet. Det är verksamhetsplan och budget, det är årsredovisning och alla länets kommuner ska besökas, säger han.
Och så hinner Göran Enander även vara med och bidra till det svenska EU-ordförandeskapet. Inom kort ska nämligen ministrar en masse besöka Uppsala. För den 26 januari ska EU:s justitie-, migrations- och inrikesministrar efter hårda överläggningar på Arlanda förlusta sig på Uppsala slott, under en middag i rikssalen med Göran Enander, som ju bor på slottet, som värd.
Och så ska han hinna fira av sig själv också med en avtackningsceremoni. Under fredagen skickades inbjudningarna ut.
– Det var ju ingen nyhet, men det blir så klart mer definitivt när de gått ut, säger han.
Vem ska ta över efter Göran Enander då? Det bestämmer regeringen. De tre senaste har varit män, Anders Björck, Peter Egardt och så Göran Enander. Före dem var det Ann-Cathrine Haglund – den enda kvinnan Uppsala län har haft som hövding.
Av dem fyra har alla utom Göran Enander varit moderater.
Frågan om vem som skulle passa går till en person som Göran Enander samarbetat nära med: Erik Pelling (S), kommunsstyrelsens ordförande i Uppsala.
– Jag tycker att han borde ha fått förlängt. Han har gjort stora insatser för Uppsala län, inte minst när det gäller frågan om fyrspår och att involvera staten tidigt i processer om byggnation och tillstånd. Ett vanligt klagomål på länsstyrelser runt om i Sverige är att de sätter stopp sent för olika projekt, utan dialog. Här vänder de ut och in på sig själva för att tidigt ge råd och vara till hjälp, säger han.