Allt fler av länets polisanställda anmäls för tjänstefel, vilket omfattar bland annat misshandel. Trots att anmälningarna ökar kraftigt resulterar de inte i märkbart fler åtal. Det innebär att en stor och växande andel av misstankarna skrivs av.
Jim Westerberg är chefsåklagare vid Särskilda åklagarkammaren som handlägger brottsmisstankar mot poliser. Han tycker det är svårt att svara på dels varför anmälningarna ökar, dels varför åtalen inte gör det.
– Ökad benägenhet att anmäla och anmälningar som inte utgör brott kan vara ett par förklaringar, säger Jim Westerberg.
Att fler anmäls kan vara en följd av att fler jobbar inom Polismyndigheten. Ökningen sedan 2020 är dock bara 11 procent i riket.
En delförklaring som Jim Westerberg för fram är att kriminella allt oftare bär vapen vilket höjt polisernas säkerhetstänkande. Det kan medföra att poliser snabbare vill få kontroll över situationer och om det sker med bryska metoder kan det resultera i fler anmälningar.
Är det svårare att fälla poliser för övervåld jämfört med andra som gör sig skyldiga till misshandel? Enligt Jim Westerberg finns en faktor som särskiljer "vanliga" misshandelsärenden från ärenden där poliser anklagas för övervåld. Det är att poliser har rätt att använda så mycket våld som kan anses befogat.
– Poliser har ganska stort utrymme att själva bedöma vad som är befogat våld. Det kan vara svårt att motbevisa, vilket medför att många anmälningar skrivs av. För att våldet ska vara straffbart måste det finnas ett uppsåt från polisen att skada eller orsaka smärta, uppger Jim Westerberg.
Eftersom poliser sällan bedöms ha brukat övervåld med uppsåt rubriceras i stället ofta oförsvarligt våld som tjänstefel. Även det kan vara straffbart, men har lindrigare påföljd än misshandel.
Vilken typ av våld får då poliser inte använda? Som exempel nämner Jim Westerberg situationer där en polis slår med batongen mot handen på en liggande person eller riktar flera knytnävsslag mot bakhuvudet på någon.
Har en polis som anklagas för övervåld större trovärdighet än den privatperson som anmält polisen i ett mål där ord står mot ord?
– Nej, så är det inte. Men eftersom poliser har stora befogenheter och till exempel får slita ner en person på backen är polisens bedömning ofta avgörande för målet. Uppger polisen att åtgärden var nödvändig för att genomföra en insats väger det tungt.
Om ord står mot ord och polisen hävdar att våldet var nödvändigt, till exempel för att en person börjat slåss, då krävs det ofta stödbevisning för att polisen ska fällas, enligt Jim Westerberg.
– Jag kan i vissa fall bedöma att det kan röra sig om övervåld men det är ofta svårt att leda i bevis. Ärendet måste därför läggas ner.
Nils Pålbrant, som är domare vid Uppsala tingsrätt, håller med om att det knappast går att döma en polis som är åtalad för misshandel, om ord står mot ord.
– Saknas vittnen, dokumenterade skador hos målsäganden och annan bevisning bör nog åtalet ogillas, säger Nils Pålbrant.
Situationen är annorlunda om en polis vittnar mot en åtalad person. Är polisens vittnesmål det enda som finns att gå på väljer domstolen ofta att tro på polisen vilket kan ge en fällande dom.
Enligt Nils Pålbrant är orsakerna att poliser vittnar under ed, att de är vana att göra iakttagelser i tjänsten och inte anses ha anledning att beskylla okända för brott på osanna grunder.