Från Sundbro flygplats startbana i Bälinge lyfter piloten Amar Hadziagovic, 21, sin segelflygare och glider in i det blå. Segelflygaren kopplas i en lång lina på svansen av ett bogserflygplan, som bogserar upp segelflygaren. På 600 meters höjd är det dags att koppla loss.
– Nu flyger vi fritt, säger Amar Hadziagovic.
Från luften ovanför flygfältet kan man se bilvägar, som slingrar sig genom fält, Fyrisåns slingrande band, och jordgubbstältens vita prickar mot det gröna landskapet runt Ulva.
Amar Hadziagovic jobbar ideellt för sin klubb, Uppsala flygklubb, där han utbildar nya generationer av unga flygentusiaster i en region med endast två flygklubbar, den i Sundbro och en i Tierp. Just nu har han 13 elever, från 14 till 60 år. De flesta kommer från Uppsala och Stockholm.
– Flera flygklubbar i Stockholm har stängts ner på grund av bullerproblem. Barkaby och Tullinge är två exempel. Därför kommer Stockholmare till oss.
Det kostar cirka 35 000 kronor att ta ett flygcertifikat, berättar han.
Klubben har totalt 88 medlemmar, varav 25 är juniorer, det vill säga under 25 år.
– Vi producerar de bästa tävlingspiloterna i Sverige. För en vecka sedan hölls SM i segelflyg. Vår klubb vann i alla klasser.
Vi cirkulerar högre upp i himlen, klättrar uppåt med vindarnas hjälp, tills Uppsala stad ser ut som en miniatyr nedanför oss. Varje gång vi klättrar ytterligare 100 meter håller Amar mig uppdaterad.
– Hur mår du?
Amar kollar in mig.
Han är rutinerad nog att förstå att förstagångsåkare kan behöva lite extra uppmärksamhet.
Amar Hadziagovic började sin flygresa på Norra Upplands flygklubb i Tierp, tack vare sin flygande pappa.
– Pappa är ingenjör och har flygning som hobby. Jag ska plugga ekonomi. Men det vore kul att jobba som pilot i USA.
Det är varmt inne i cockpiten, men känslan av att sväva fritt är obeskrivlig. Vi rider på sommarens varma uppåtvindar.
– Vi använder luften som fåglarna. De hittar stigande luftströmmar och rider på dem för att stiga, sparar energi och slipper flaxa. Vi gör precis samma sak.
På 1000 meter känns himlen så nära. Längre bort, vid horisonten, sträcker sig Stockholms silhuett.
Men vid sidan av oss, på avstånd, ser vi mörka regnmoln. Plötsligt flammar en skarp, silvrig blixt till.
Det är spektakulärt, men det gör mig också lite skakig och yr. Amar beslutar att det är dags att återvända till jorden.
När vi närmar oss Sundbro flygplats gröna fält sträckta under oss undrar jag varför landningsbanan är täckt med gräs, inte asfalt.
– Sundbro var en militär flygbas, från tiden då flygplan hade propeller. Man valde gräs för att kunna gömma landningsbanorna. Hangaren ser ut som ladugårdar, för att dölja krigsmaskiner.
Uppsala kommun arrenderar flygfältet till flygklubben, berättar han,
Uppsala flygklubb har funnits sedan 1934, men det var inte förrän på 60-talet som flygintresset tog fart.
– På 1960-talet sponsrade Försvarsmakten segelflyget. De betalade hälften av certifikatavgifterna för 14-15-åringar och gav massa bidrag och stipendium som rekryteringsverktyg. När de fyllde 17 kunde de prova på för att bli fältflygare, som det kallades på den tiden. Idag kallar vi dem stridspiloter, säger Amar Hadziagovic.
En sak är säker: UNT:s utsända blir varken stridspilot och segelflygare – så nervös som jag blev under flygturen. Tur då att det finns unga som intresserar sig.