– Det känns underligt just nu: både lättnad och saknad. Resan fick ett snöpligt slut. Planen var inte att åka hem så här abrupt, säger Lucy Wincent-Dodd när hon och familjen nyss har kommit hem till Sverige.
Det blev inget hej och adjö till människor och platser som de kommit att tycka så mycket om. Deras halvår i Filippinerna avslutades i karantän i lägenheten med en tallrik nudlar. Nu sitter de i karantän i ett hus på svenska landsbygden.
– Karantänen på Filippinerna var annorlunda än här. Personer över 65 år och barn under 18 år fick inte gå ut alls, säger Lucy Wincent-Dodd.
I mitten av mars beslutade president Rodrigo Duterte att landet skulle stängas helt, en så kallad lockdown. Enligt AFP uppmanade han säkerhetsstyrkor att skjuta ihjäl dem som trotsade utegångsförbudet och i ett tv-tal till folket sade han: "I stället för att ni ska orsaka problem skickar jag er till graven."
– Jag tänkte inte att vi riskerade att bli skjutna men att det fanns risk för böter ifall man var ute otillåtet. Det stod poliser vid olika checkpoints, säger Lucy.
Skolor och butiker var stängda med undantag för affärer som sålde mat och medicin. Lucy och hennes man, Danne Wincent-Dodd, kunde gå ut och handla om de hade ett särskilt karantänspass. Men vad tiden led fanns allt mindre mat i butikerna. Under de sista dagarna i landet åt de mest burkmajs och pasta.
Döttrarna i familjen, Alicia, sex år och Adelle som är fyra, satt i strängare karantän än föräldrarna. De var instängda i bostadsområdet under tre veckor.
Alicia var nöjd med livet i karantänen. Det berättade hon i telefonen innan hemresan:
– Förut gjorde vi en massa utflykter men nu får vi stanna hemma och bada i poolen. Det är jättemysigt och jag har det bra. Vi har skola med mamma och pappa, och så har vi kompisar.
När vi pratas vid vet inte familjen hur de ska ta sig hem. De befinner sig på ön Bohol med drygt en miljon invånare och ingen konstaterad smitta.
– I vanliga fall är ön full av turister. Nu är det en riktigt spökstad med helt tomma gator, säger Lucy Wincent-Dodd.
De officiella siffrorna säger att 5 000 är smittade på Filippinerna och att 315 personer har avlidit av covid-19. Lucy och Danne försökte att inte oroa barnen. De tittade på "Lilla Aktuellt", lärde dem att noga tvätta händerna och använda munskydd. När barnen sov kunde de leva ut sina egna känslor.
– Då växlade humören och det blev mycket orosnack. Men vi oroade oss inte för att bli smittade. Det var ovissheten med alla turer om hemresan som var det jobbiga. Fast jobbigast av allt var hur lokalbefolkningen drabbades. De blev av med jobb och sin försörjning, och de av regeringen utlovade matpaketen kom inte alltid fram. Våra hjärtan blöder för alla helt fantastiska och hjälpsamma människor som vi har träffat, säger Lucy.
Tanken var att familjen skulle åka hem i maj. Men biljetterna blev avbokade fick de veta av flygbolaget. När de fick nya avresedatum bokades även de biljetterna av. Efter det kom inget nytt besked. De stod utan biljetter i ett land som var stängt för flyg. En tid senare fick de erbjudande av ambassaden om hemresebiljetter för 93 600 kronor för hela familjen.
– Det blev för dyrt. Tydligen hade ambassaden anlitat ett eventbolag för bokningarna. Vi lyckades fixa biljetter själva i stället och fick betala cirka 55 000 kronor med samma flygbolag men med avresa en vecka senare, säger hon.
Familjen höll kontakten med ambassaden och fick åka med deras chartrade plan till Manilas flygplats. När de klev av stod ambassadpersonal och viftade med svenska flaggor. De blev hänvisade att åka in till centrum, där endast två, av få hotell med tillstånd att ha öppet, hade lediga rum. I stället bad familjen att få följa med till flygplatsen för att försöka byta sina biljetter med avgång sex dygn senare.
Men de fick inte komma in på flygplatsen. Till slut blev de insläppta efter övertalning. Väl där fick de gå igenom flera hygieniska kontroller och blev helkroppsdesinficerade liksom allt bagage.
– Då insåg vi att vi måste komma med ambassadens plan, annars skulle vi sitta fast på ett hotellrum i sex dygn utan att kunna gå ut. Vi visste att flyget inte var fullt och började tjata igen. Till slut fick vi byta våra biljetter. Då var glädjen total på den tomma flygplatsen.