Traditionell behandling räcker inte för att åstadkomma viktnedgång.
– Vi måste göra något annat, säger forskaren Peter Bergsten. Varför inte ändra miljön istället för att försöka ändra på barnen?
I Uppsala län är läget ungefär detsamma som i övriga landet. Nästan vart fjärde barn är överviktigt.
Malte Lidström är barnsjuksköterska på överviktsenheten för barn och ungdom på Akademiska sjukhuset. Han säger att barnen som söker vård i dag har fler och allvarligare symtom än tidigare. De kan ha leverförfettning och typ 2-diabetes redan som tioåringar. Enheten tar emot barn som lider av svår fetma. Många av patienterna mår också psykiskt dåligt.
– Det är vanligt att barnen känner skuld. De tycker att de har gjort fel, att de är dåliga. Och ute får de uppleva att omgivningen tittar snett, säger Malte Lidström.
Förutom viktnedgång arbetar man med att barnen ska göra hälsosamma livsstilsförändringar i stort och att individen ska tycka om sig själv som man är. Då behandlingen fokuserar på förändringar barnet behöver göra, kan känslan av att ha gjort fel innan bli större. Därför får barnen hjälp med att våga prata om sina skuldkänslor.
Teamet förklarar att människor föds med olika genuppsättningar. I alla tider har det varit en fördel med långsam ämnesomsättning, men i dagens samhälle ställer det till det. Även om det är svårt att nå ett hälsosamt BMI (se faktaruta) kan behandlingen bidra till bättre blodvärden, mindre psykisk ohälsa och sundare vanor.
80 procent av barnen som har övervikt och fetma kommer fortsätta ha det som vuxna. Tillstånden ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ-2, vissa cancerformer och förtida död. Barnobesitasregister i Sverige (BORIS) beskriver att behandlingen av fetma i landet har allvarliga brister. Otillräckliga resurser i vården ses som en förklaring. En utvärdering visar att 80 procent av barn med fetma fortfarande har sjukdomen efter tre års behandling.
Peter Bergsten är professor i medicinsk cellbiologi på Uppsala universitet och knuten till överviktsenheten för barn och ungdom. Han har sett den stora tillströmningen och hur vården kämpar med problemet. Han berättar hur han för några år sedan sa till en kollega:
– Vi gör ett bra arbete. Och det som görs på Ackis är ungefär det som görs i andra delar av landet och andra länder. Men det räcker inte. Vi måste göra något annat.
Peter Bergsten samlade kunskap och erfarenheter. År 2016 formulerade han idén som han kallar ECHO-zoner.
– När en patient kommer till oss på överviktsenheten försöker vi på olika sätt att få flickan eller pojken och deras familj att ändra sig. Det handlar om mat, sömn och motion. Men det är bara att gå till sig själv, hur lätt är det att förändra livsmönster?
Peter Bergsten vill vända på det.
– Det är inte barnen som ska ändra sig. Istället försöker vi ändra miljön. Den yttre fysiska och den nära, i hemmet. Vi flyttar kanske inte domkyrkan men hur ser det ut med trafiksäkra skolvägar och i livsmedelsaffären? Med skolmaten och rastaktiviteter? Hur kan vi underlätta att det rätta valet blir det lätta? Det är ECHO, säger han.
Peter Bergsten tycker att vi skapat ett samhälle som inte är särskilt hälsosamt för varken barn eller vuxna. Han tar sina egna hotellvistelser som exempel: När personalen pekar på hissen, brukar han fråga om det finns trappor. Då tittar de på honom och svarar: "Ja, jo men du måste gå ut där igenom, sen höger, sen vänster, sen har du trapporna."
När han bodde i USA på 80-talet fanns knappt trottoarer. Han och familjen blev tvungna att ta bilen.
– Vi bygger fast oss i strukturer som inte är bra.
För att förändra miljön i en kommun behövs samarbete. Värnamo är Sveriges första ECHO-zon. Där samverkar landsting, förskola, skola, politiker och familjecentral. Under tio år kommer Uppsala universitet följa och samla in data på de barn som föds i kommunen och samtidigt bistå med att ta fram insatser.
I dagsläget saknas evidens för vilka förändringar i barns miljö som faktiskt ger effekt, men det finns väl underbyggda idéer att pröva. Datainsamlingen i Värnamo och i förhoppningsvis några fler pilotkommuner, kommer kunna ge svar på vad som fungerar.
Tierp beslöt 2017 att gå in i projektet men drog sig senare ur av ekonomiska skäl. Peter Bergsten hoppas att de kan vara med längre fram när mer kunskap finns om vilka satsningar som hjälper.