Dagens 87-punktsprogram för Gottsunda-Valsätraområdet är fortsättningen på en lång tradition av politiska storsatsningar i stadsdelen. 2008 granskade UNT Gottsundaprocessen, ett mångårigt kommunalt initiativ som skulle minska utanförskapet och göra stadsdelen attraktiv. Till UNT sade Gottsundabon Victoria Castillo då att processen var bra men behövde mer fokus på integration, språkundervisning och kulturella aktiviteter. 

Men det har gått åt helt fel håll, säger Victoria Castillo i dag. Segregeringen är allvarligare än någonsin. Fler kanske inte lever i utanförskap men de som gör det sitter djupare fast. Klyftorna syns även inom Gottsunda, där alla inte har samma tillgång till satsningar som görs, som nybyggda eller nyrenoverade bostäder som är för dyra för många.  

 – För dem som står utanför och inte har jobb är situationen värre, säger Victoria Castillo.

Hon är aktiv i  föreningen La Softa och har prisats för sitt ideella integrationsarbete. Sådana insatser är viktiga men kan inte lösa utanförskapet.

– Vi har jobbat hårt i många år och hjälpt många till arbete och studier. Men vi är trötta nu. Ideellt arbete är för sårbart. Sådana här insatser måste finnas varje dag, inte bara när någon orkar. Det måste vara uthålligt.

Just uthålligheten är en av de stora utmaningarna.  I Gottsunda finns många exempel på hur svårt det är att få lyckade projekt att bli permanenta. Det menar Anders A Aronsson (L) som under åtta år som ordförande i socialnämnden för barn och unga var mycket engagerad i Gottsundaprocessen. Han minns tiden som oerhört intensiv med massor av insatser.

Var Gottsundaprocessen lyckad?

– Hur hade det sett ut utan den? Det vet vi inte. Mycket bra gjordes, men mycket har gått alldeles för långsamt, säger han och pekar på renoveringen av Bandstolsvägen och behovet av en polisstation i området. 

Både är kvar att slutföra. 

Ett projekt som fick stor nationell uppmärksamhet under den här tiden var Gottsunda factory, ett EU-finansierat arbetsmarknadsprojekt med en tydlig och storslagen vision: inom fem år skulle Gottsunda vara en av landets mest spännande stadsdelar.

– Spännande har det ju verkligen blivit. Men inte som vi tänkte, säger projektledaren Aram Asfahi som minns hur ministrar och EU-komissionärer närmast köade för ett studiebesök. 

– Lokalpolisen tog dit både värstingar som de tyckte vi kunde hjälpa, och justitieminister Beatrice Ask som de tyckte kunde lära sig mycket av oss, säger han.

Ändå var projektet ett misslyckande och fick ingen fortsättning.

–  Jag är besviken. Målet var att förändra strukturer i samhället. Men det har uteblivit. Under projekttiden gick det bra för de inblandade myndigheterna, kommunen och andra att tänka utanför boxen, att jobba efter en ny kultur. Men när projektet var slut föll de tillbaka i det gamla igen. Det behövs styrning högre upp, från departement och generaldirektörer, för att få permanent förändring, säger han.

Externa utvärderingar visade på stor framgång när det gäller att få ut deltagarna i arbete eller studier, och i att kraftigt korta tiden i övergången från bidrag till självförsörjning. Projektet fick 17 miljoner kronor i EU-medel. 

Aram Asfahi vet vad han skulle göra om han fick lika mycket pengar igen.

 – Bygga upp Gottsunda factory. Samhället är tillbaka i sina stuprör igen. Det tas inte något sammanhållet grepp runt de människor som behöver det.