Fattiga rumäner som lurats till Sverige med löften om att tjäna mycket pengar – men som i stället utnyttjas i prostitution eller som billig arbetskraft. Det är ett problem som polis och socialtjänst i Uppsala sett växa de senaste åren.
Förra veckan höll rumänska frivilligorganisationer en stor temadag i Rumänien för att hindra ungdomar att falla offer för denna människohandel. Ditbjudna för att tala var en delegation från Uppsala: Polisen Annika Svensson, socialarbetaren Vlad Virgil och Eva Moberg, föreståndare för Uppsala EU-härbärge.
Varför bjöds ni dit?
– Man hade hört talas om vårt arbete mot människohandel i Uppsala, och att vi gör nytta, säger Eva Moberg.
Vilka var där?
– Målgruppen var ungdomar mellan 14 och 18 år. Det kom drygt 1200 ungdomar och 150 lärare, och de gjorde det frivilligt en lördag. Den rumänska organisationen som arrangerade dagen har jobbat i tre år med att åka runt till högstadieskolor för att informera ungdomar om människohandel och varna dem.
Vad talade ni om?
– Annika talade om säkerhet på nätet, till exempel om hur personer lurar sina offer i chattar. Jag och Vlad pratade om hur vi hjälper människohandelsoffer och om det vi ser i Uppsala, att Uppsala inte är något himmelrike. Vi varnade för lockelsen i att tjäna snabba pengar och visade kortfilmer, bland annat om hur man luras av så kallade lover boys eller lockas av falska arbetskontrakt.
Vad är den vanligaste formen av människohandel i Uppsala: arbetsexploatering eller prostitution?
– Det är svårt att säga. När man tittar på andra europeiska länder är arbetsexploatering jättestort. Det är mycket möjligt att det är så i Sverige också, men vi har inte jobbat tillräckligt med frågan för att veta. I Uppsala känner vi till flera fall med personer som lurats hit med falska arbetskontrakt. De tror att de ska få bostad, mat och en lön på 2000 euro men när de väl kommer hit finns inget.
Vad tar ni med er tillbaka till arbetet i Uppsala från den här resan?
– En sån här resa stärker vårt samarbete med organisationer och myndigheter där. Och det var så skönt att få vara där och jobba preventivt, annars släcker vi ju mest eldarna här. Det var också härligt att se hur civilsamhället i Rumänien kraftsamlar mot människohandel.
Natthärbärget ska läggas ner, i stället vill ni starta ett akutboende för människohandelsoffer?
– Ja, och nu känner vi oss än mer stärkta i det.