Barn och brott
Hundratals ungdomsbrott som ska lösas av fem utredare. Så har det sett ut i flera år på Uppsalapolisen.
– Situationen är hemsk. Föräldrar till brottsoffer och misstänkta ringer och frågar varför inget händer. Det enda man kan svara är att det inte finns någon som hinner utreda fallen.
Det säger Jenny Bonazzi, som i närmare fem år jobbade med ungdomsutredningar i Uppsala, först som förundersökningsledare och sedan som gruppchef. I höstas fick hon nog och sa upp sig från polisen:
– Jag älskade mitt jobb, men fick inte förutsättningar att kunna utföra det.
Enligt Jenny Bonazzi är den hårda kritik som Justitieombudsmannen (JO) riktar mot Uppsalapolisens ungdomsbrottsutredningar mycket befogad. När JO granskade verksamheten i november 2019 hade det äldsta ärendet som JO tittade på pågått i över två år – helt på tvärs mot lagkravet om skyndsamhet när den misstänkte är under 18 år.
– Polisen vidtar många åtgärder på plats: hör personer och säkrar bevis. Men när fallen sedan lämnas över till utredare blir utredningarna ofta liggande, säger justitieombudsman Per Lennerbrant.
Vid inspektioner i andra städer har JO inte sett samma problem. Enligt Per Lennerbrant är bristerna i Uppsala allvarliga. Dels för att bevisning och vittnesmål försämras ju längre tiden går. Men också för att brottsoffer inte får upprättelse och för att det kan bli negativa effekter på laglydnaden.
– När det gäller ungdomar är det särskilt viktigt att samhället reagerar snabbt, så att de kan fångas upp i tid, säger han.
Jenny Bonazzi instämmer:
– Det här drabbar brottsoffer, misstänkta och hela samhället. Det känns som ett bedrägeri mot skattebetalarna. Jag fick höra från föräldrar att BUP rekommenderat att inte polisanmäla eftersom utredningarna tar så lång tid.
Problemen började enligt Jenny Bonazzi på allvar 2016-2017, då antalet ungdomsärenden fördubblades. En del av ökningen berodde på att många ensamkommande flyktingungdomar kommit hit, och dessa fall var dessutom ofta svårutredda då de misstänkta inte hade personnummer och kunde förekomma i olika ärenden med olika stavningar.
– Vi förlorade kontrollen över våra ärenden. Vi gjorde en skrivelse till it-avdelningen med förslag på förbättringar i ärendehanteringssystemet, men fick inget svar.
När den misstänkte är under 18 år har polisen olika tidsfrister att hålla sig till. Överskrids tiden blir fallet ett så kallat prio ett-ärende.
– Som värst hade vi 100 prio-ettor. Det var fruktansvärt.
Jenny Bonazzi säger att hon förgäves påtalade det allvarliga läget för ledningen, och 2018 gjordes en anmälan till arbetsmiljöverket. Men polisen behövde spara pengar och under 2017 och 2018 rådde anställningsstopp.
När Jenny Bonazzi i maj 2018 sjukskrevs för en planerad operation fanns 600 pågående ärenden. När hon kom tillbaka några månader senare hade 300 fall avskrivits.
– Hur hade man korrekt hunnit utreda så många ärenden? Min rädsla är att en del las ner bara för att de inte hanns med, säger hon.
En utredare som är kvar i gruppen konstaterar att läget är fortsatt tufft:
– Vi har ärenden där tidsfristen gick ut i somras. Allra jobbigast känns det mot de unga brottsoffren, säger hen.
Förstärkning är dock på väg: i år ska nya ungdomsutredare skolas in.
– Det är jättebra att vi blir fler, men man önskar ju att det hade skett när vi började larma för flera år sen.