– I dag sätter man ned ljus för de döda. Jag sätter ned för fem stycken, som min morfar och två katter.
Det säger Hibbe Åberg, 6,5 år och sätter sitt ljus i den enastående vackra ström av fladdrande lågor som bildats vid minneslunden på Gamla kyrkogården. Här är mycket folk och få kan låta bli att ta upp telefonen och ta kort på ljusormen som ringlar från kapellet.
Hibbes mamma Emma och hennes moster Marie Zillén har gått ur svenska kyrkan, men tycker ändå att det känns fint att vara på kyrkogården den här kvällen.
– På något sätt känns inte den här dagen så kyrkligt kopplad. Här samlas alla i dag, säger Marie Zillén.
Med mörkret strömmar fler och fler människor till. Det är gamla och unga, en del är ledsna och kramar om varandra, en del hörs prata minnen, och en del förklarar för sina barn. Några gubbar hörs prata om att Uppsala gick upp i damallsvenskan i fotboll. Stämningen känns inte tung, kall, sluten och död utan varm, levande och öppen. Folk samtalar och barn leker. Alla ställer upp på bild och ett samtal med undertecknad.
Vid en grav på ett öppet kvarter, som inte skuggas av stora träd, står Saga Ahlgren med sin pappa Håkan. De är omringade av ljus. Hon har kommit hem från Irland för att tända ljus på farfar Bertils grav.
– Här är så vackert. På Irland, som är så kristet och kyrkligt, har man ingen sådan här tradition. Det borde man verkligen ha för det här är helt fantastiskt, säger hon.
