Stefan och Marie Lindström sålde lägenheten först och bodde i sommarstugan medan de letade hus. En fördel att veta hur mycket pengar de hade att röra sig med, tyckte de.
En kopparfärgad, lurvig sak kommer farande när ytterdörren öppnas hos Marie och Stefan Lindström. Bichon havanais-valpen Joffi är ivrig att hälsa och liksom matte och husse är hon alldeles nyinflyttad i huset i Björklinge.
De har länge bott i Stockholm men var less på framför allt trafiken.
– Man visste aldrig hur lång tid det skulle ta att ta sig någonstans, och det spelade ingen roll om man åkte bil eller kollektivt, säger Stefan.
Även i naturen var det mycket folk.
– Jag cyklar mountainbike och det var så många ute i skogen att man nästan krockade, säger Stefan.
Marie har gått i pension och vill gärna ha en tomt att pyssla med. Fler rum så att släkt och vänner kan sova över kändes också viktigt. Dessutom har de sommarstuga i Hedesunda och dottern med familj bor i Uppsala. Efter att ha tittat på hus i trakten föll valet på villan i Björklinge.
– Det tar tre minuter till bussen och sen är jag på jobbet på Tunabergsskolan på 25 minuter, konstaterar Stefan nöjt.
Max en halvtimmes pendling till jobbet stod på kravlistan när Viola Säfbom och Johan Ahlström tittade runt på Hemnet i våras. Egentligen skulle de ha åkt till Australien en månad i höst, men när corona grusade de planerna intensifierades i stället husletandet.
Stor trädgård, bra solläge och en braskamin stod också på önskelistan.
– Vi har ändå bockat av många saker, konstaterar Johan.
När de väl hittade den vita villan med utsikt över en åker och med sol nästan hela dagen gick det fort. Snart var de husägare.
– Vi hade pratat om det länge. Även om det gick ganska snabbt så var det inget impulsivt beslut, säger Viola.
Att huset var i så pass gott skick var ett plus. I stället för att renovera ser de nu fram emot att odla grönsaker, örter och blommor i trädgården.
Under den dryga månad som de har bott i huset har de tillbringat mer tid hemma än vad de brukade göra i lägenheten i Luthagen där de ofta ville ut och hitta på saker.
– Man uppskattar mer att vara hemma, det finns mer att pyssla med, säger Viola.
Nu går det däremot inte längre att bara cykla hem efter en kväll på stan eller att handla utan bil.
– Men jag tycker att det känns värt det, säger Viola.
Dennis och Lisa Greve trivs bra i Lindbacken. Sonen Enok går på en bra förskola bara hundra meter bort. Snart får han också ett småsyskon.
För tre år sedan flyttade Lisa och Dennis Greve till ett nybyggt radhus i Lindbacken. De bodde då i Stockholm och väntade sitt första barn.
– Vi är båda uppväxta på landet och det kändes naturligt att komma ut mer från stan, säger Lisa.
I Lindbacken var huspriserna lägre och pendlingstiden till jobbet, dit de nu har 45-50 minuter med bil, jämförbar med många områden i Stockholm.
– För samma pris som det här huset hade vi fått något mycket äldre eller längre ut från stan, konstaterar Dennis.
Även om Dennis och Lisa redan hade kompisar i Uppsala kände de ingen i Lindbacken.
– Men det är ett fantastiskt område på så sätt att väldigt många är i samma ålder och livssituation, säger Dennis.
Här bor många andra småbarnsfamiljer och det märks. På sommarkvällarna försvinner alla in till sig vid läggdags. Sedan, när barnen sover, fortsätter livet ute igen.
Deras radhus har en uteplats, en inglasad veranda och skogen tar vid precis där tomten slutar.
– Vi trivs väldigt bra. Det är skönt att det är så nära till Gränby, allt vi behöver finns inom tio minuters radie, säger Lisa.
I Lindbacken bor många andra barnfamiljer och det underlättar att många är i samma livssituation, tycker Dennis och Lisa Greve.