– Helvete, tänkte jag när jag såg handen inne i maskinen. Jag stängde av vedklyven med den andra, plockade loss handen jag sågat av och gick till husväggen 40 meter bort.
Tapani Vikholm är på återbesök på handkirurgen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hit kom han med ambulans för precis en månad sedan, när olyckan varit framme och höger hand försvann in i vedklyven. På en bild som läkarna visar ser man ben, muskler, nerver och senor, allt avsågat med ett fint snitt.
Med en motorvärmarsladd kunde en chaufför vid deras åkeri strypa blodflödet. Tapani Vikholm äter blodförtunnande och det blödde ymnigt.
– Men det gjorde inget ont. Handen lade jag bredvid mig i sin handske när vi väntade på ambulansen. När ambulansen kom gick jag in i den själv, berättar Tapani Vikholm som bor med frun Anita på landet utanför Västerås.
Det tog över 20 minuter innan ambulansen kom.
– Hur ska jag kunna veva in gäddan när jag är ute och fiskar, tänkte jag. Det är mycket sådant jag funderat på. Men jag var aldrig vimsig eller rädd, säger Tapani Vikholm.
Efter över tio timmars operation av kirurgerna Linda Torby och Utkan Aydin på Akademiska sjukhuset var högernäven åter på plats, med nerver och senor ihopkopplade. En platta med skruvar håller ihop hand och handled.
– Nu börjar en lång rehabilitering. Men tanken är att han ska kunna få tillbaka rörligheten i fingrarna. Har han ingen nytta av handen hade det varit bättre med protes, säger Linda Torby.
Sådan här olyckor är mycket ovanliga och operationen av Tapani var den första på tio år i Uppsala av det slaget. Den var en prövning både för drygt 70-åriga Tapani och för de båda kirurgerna.
– Att vara helt koncentrerad i över tio timmar är tufft. Man kan knappt ta ett glas vatten eller gå på toa, säger Linda Torby.
– Över 30 olika komponenter, nerver och senor, ska kopplas rätt, fyller Utkan Aydin i.
Enligt dem är det helt nödvändigt att vara minst två som opererar. Linda Torby oroar sig för sjukhusets ekonomi.
– Kan vi inte längre vara två kan vi inte göra de här operationerna, säger hon.
Efter en månad har cirkulationen i Tapanis hand kommit igång. Handen lever och han kan till med röra fingrarna något.
– Vården har varit helt fantastiskt. Suverän, säger han.
Kommer du klyva ved igen?
– Ja, det hoppas jag. Vi har ju både vedbastu och vedpanna.