Tandläkaren fälldes av Uppsala tingsrätt för att ha fått statligt tandvårdsstöd för ett 40-tal patienter som i själva verket aldrig besökt kliniken. Tandläkaren dömdes för grovt bedrägeri men har hela tiden nekat till brott.
Domen överklagades till Svea hovrätt som gör en annan bedömning av bevisningen. Den består till stor del av Försäkringskassans utredning, som innehåller uppgifter från påstådda patienter som uppgett att de inte besökt kliniken. Men enligt hovrätten finns frågetecken kring flera av uppgifterna. Utredningen verkar, enligt rätten, ha varit mer inriktad på att reda ut hur stort belopp tandläkaren fått ut, än att fungera som underlag i en brottsutredning.
Dessutom har endast en av de påstådda patienterna hörts i polisutredningen, vilket innebär att försvaret inte kunnat kontrollera uppgifterna från övriga patienter. Det strider mot rättssäkerheten, enligt hovrätten. Domstolen anser att polisutredningen i och för sig "framstår som mycket besvärande" för tandläkaren, men slår fast att den inte är tillräckligt robust för en fällande dom.
När det gäller den patient som hördes i målet landar hovrätten i samma slutsats som tingsrätten, nämligen att tandläkaren vid tolv tillfällen fått tandvårdsstöd trots att de påstådda behandlingarna inte utförts. Gärningarna rubriceras som bedrägeri av "normalgraden", men eftersom de ligger nästan tio år tillbaka i tiden har brotten preskriberats. Kontentan blir att tandläkaren frias på alla punkter.