Det är nu 15 år sedan jordbävningen med den efterföljande tsunamin ägde rum i Indiska oceanen. Hundratusentals människor miste livet och fem miljoner beräknas ha blivit hemlösa eller tvingade att fly. Med över 500 personer döda var Sverige ett av de europeiska länder som drabbades värst. Men trots det har majoriteten av de utsatta hämtat sig väl från traumat.
– Vi kan konstatera att många klarade av det ganska bra. Andra som inte mådde bra initialt har kunnat återhämta sig, säger Kerstin Bergh Johannesson, biträdande centrumchef vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri i Uppsala.
I en ny rapport har hon sammanställt femton års forskning för att se vilka psykosociala konsekvenser tsunamikatastrofen har fått i Norden. Även om de flesta överlevare har klarat sig väl finns det faktorer som visat sig öka risken för psykisk ohälsa. Att förlora en nära anhörig är en av dem.
– Det syns tydligt i rapporten att om man själv varit utsatt för en livshotande händelse, och dessutom förlorat en närstående under svåra omständigheter, blir det tuffare att gå vidare. Men för den sakens skull behöver det inte vara ett livslångt lidande. Det är aldrig för sent att söka hjälp.
Kerstin Bergh Johannesson hoppas att rapporten kan bidra med större medvetenhet om hur traumatiska händelser påverkar människor.
– Den kunskapen är viktig för oss inom sjukvården och för de som jobbar på myndigheter. Sådana här händelser är inte bara att skaka av sig och gå vidare ifrån.