I ett känslosamt Facebookinlägg berättar Anne Rosendahl, intensivvårdssjuksköterska på centralintensiven vid Akademiska sjukhuset, hur hennes arbete ser ut just nu, mitt i coronapandemin.
"Vi är med om en situation som saknar motstycke. ... Nu har patienterna med Covid19 verkligen börjat att strömma in till oss och de är sjuka, väldigt svårt sjuka."
Hon berättar om hur de nya rutinerna gör arbetet mycket svårare än normalt. Flera av hennes kolleger har fått trycksår vid öron och näsa av munskydden de måste bära, ofta tio timmar i sträck.
Samtliga platser på intensivvårdsavdelningen där hon arbetar upptas just nu av patienter med covid-19 och Anne Rosendahl, som på nära håll kan följa pandemins framfart, är orolig för att allt för många tar allt för lätt på risken att smittas och smitta.
– Även om risken är liten att bli allvarligt sjuk så vet ingen vem som kommer att bli svårt sjuk och inte. Det jag ser här är att bilden att det bara skulle vara gamla och redan sjuka som drabbas, det stämmer inte, säger hon.
Den uppmaning hon vill skicka till alla som frågar hur de kan hjälpa personalen som just nu jobbar med att hantera coronavirusets framfart i samhället är att stanna hemma.
"Det beslut du tar idag (gå till gymmet, handla fast du känner dig förkyld, låta mormor passa ditt barn, åka på den där resan du tänkt osv) – det kommer påverka hur det ser ut på mitt jobb om två veckor. Det kommer påverka om vi på intensiven har fullt eller om vi faktiskt kan ta hand om de svårt sjuka som kommer. Det kan vara ditt barn, din partner, din mormor, din pappa, din granne eller bästa vän som då är i behov av intensivvård."
– Hjälp oss så att vi får en chans och möjlighet att ta hand om alla som behöver intensivvård. Många tänker att om jag går och tränar eller går till affären om jag är lite sjuk så spelar det ingen roll. Men det spelar jättestor roll. Det är där vi verkligen kan göra skillnad, säger hon.
Den uppoffring som coronarestriktionerna innebär är ganska liten, menar hon.
– Många säger att det är tråkigt att de inte kan leva som vanligt. Men tråkigt är en liten uppoffring som kan rädda liv.
Hon avslutar sitt Facebookinlägg med att berätta hur hon sitter hemma, trött efter nattjobbet och fortfarande öm i ansiktet. Nästa dag ska hon gå till jobbet igen.
"Jag går till jobbet för din skull, stanna hemma för min skull", skriver Anne Rosendahl.