Tvångsvård skulle oftare kunna användas när en person är deprimerad och bedöms ha självmordsrisk, enligt Tobias Eriksson, chefsöverläkare på vuxenpsykiatrin på Akademiska sjukhuset.
Tillfällig tvångsvård får tas till om en person lider av ”en allvarlig psykisk störning”. I dag är det främst psykotiska patienter som tvångsvårdas. Men tvångsvård skulle oftare kunna användas även när en person är deprimerad och bedöms ha självmordsrisk, enligt Tobias Eriksson, chefsöverläkare på vuxenpsykiatrin på Akademiska sjukhuset.
– Vi är lite för försiktiga där. Om en person är så illa däran att den kan vara på väg att ta sitt liv kan tvångsvård vara det bästa för att rädda liv. Då har vi personen under skydd tills vi fått en vårdplan. Det är också ett gyllene tillfälle att mobilisera personens nätverk om ett sådant finns, säger han.
Om patienten inte vill inkludera anhöriga, hur gör ni då?
– Anhöriga får ju veta att personen vårdas mot sin vilja, därmed kommer de också att förstå allvaret även om vi inte ger några detaljer.
Hur jobbar ni för att involvera anhöriga?
– Genom samtalsmetodik som går ut på att patienten ska motiveras till förändring och själv inse att det kan finnas stora fördelar med att anhöriga involveras. Sedan finns ju även fall där det inte är lämpligt att inkludera anhöriga.
Är ni tillräckligt bra på att involvera anhöriga?
– Vi kan alltid bli bättre. Men särskilt beroendepsykiatrin ligger långt fram. Där står inskrivet i manualen att man ska involvera anhöriga i samtal nummer två. Jag tror man skulle behöva ta efter det arbetssättet i hela psykiatrin.
Vill du har mer lokal kvalitetsjournalistik? Bli prenumerant här.