Under förra årets första nio månader avgjordes 58 anmälningar om brister inom Uppsalas äldreomsorg av Inspektionen för vård och omsorg.
Ett av dessa ärenden gäller Eva Fors föräldrar. Hon är orolig över hur vården av de äldre fungerar och vill därför berätta om sina erfarenheter.
Genom sina föräldrar har Eva Fors haft kontakt med Uppsalas äldreomsorg i flera år. Det handlar om allt från hemtjänst till demensvård och äldreboenden.
Av utrymmesskäl är den här berättelsen avgränsad till ett privatdrivet äldreboende i Uppsala där båda hennes föräldrar bott.
En av de händelser från äldreboendet hon lyfter fram inträffade den 25 augusti i år då hon märkte att hennes 79-åriga pappa hade ont i ena benet.
– Han har afasi och kan inte prata. På eftermiddagen sa jag åt personalen att han behövde undersökas av en sjuksköterska, berättar hon.
Samtidigt vakade Eva Fors vid sin mammas dödsbädd några våningar ner i samma äldreboende och kunde därför bara titta till pappan då och då.
Vid tiotiden samma kväll gick hon upp till sin pappas rum. Han hade ramlat ur sängen och låg på golvet.
– Personalen hade missat att ställa fram rörelselarmet och hade därför inte fått någon signal från hans rum.
Pappan hade nu mycket ont och hon bad om smärtlindring. Efter en stund kom en sjuksköterska med två Alvedon. Nästa dag hade han fortsatta smärtor.
– När jag begärde att en läkare skulle kallas in fick jag veta att det skulle vara möjligt först om två dagar. Skulle han träffa läkare tidigare fick jag själv ringa ambulans och åka med till akuten. Jag svarade att det vore orimligt att jag skulle lämna mamma som var döende.
Senare samma dag fick pappan i alla fall åka till akuten med någon ur personalen. Där konstaterades att han fått blodförgiftning och en blodpropp i benet. Kort senare amputerades hans ben.
Enligt Eva Fors uppgav läkaren att amputationen troligen hade kunnat undvikas om pappan kommit tidigare till akuten.
Efter att ha vakat hos sin mamma i fyra nätter bad hon personalen om avlösning.
– När jag återvände till mammas rum var hon ensam. Jag blev väldigt upprörd när jag upptäckte att vakhjälpen satt på kontoret och höll på med mobilen. Han bad mig att inte berätta det för någon. Kort därefter avled mamma.
Som svar på Eva Fors anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, skrev vårdföretaget att amputationen "kanske hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder vidtagits tidigare".
IVO skriver att vårdföretaget vidtagit rimliga åtgärder men att en tillsyn vid äldreboendet planeras.
Eva Fors framhåller att hon inte är ute efter att sätta dit någon men anser att frågan om äldreomsorgen är så viktig att den behöver diskuteras.
Hon tycker att hon inte kan lita på omsorgen, utan hela tiden själv måste kolla så att allt fungerar. Eva Fors frågar sig hur det går för äldre utan anhöriga som ställer krav.
– Många inom äldreomsorgen har låg utbildning och personalomsättningen är hög. En stor del av personalen har även bristande kunskaper i svenska. Verksamheten är underbemannad och ledningsförmågan hos cheferna kunde i många fall vara bättre.
– Jag har mött stor professionalitet inom äldreomsorgen, men hos alltför få personer, säger Eva Fors. Det är en svajig verksamhet där resultatet är beroende av enskilda medarbetares insatser. De som kan göra sina röster hörda får bättre förutsättningar än de som inte är lika röststarka.