En flicka i mellanstadieåldern Uppsala har hög skolfrånvaro sedan 2017. Under höstterminen 2018 var hon bara i skolan 13 gånger och under vårterminen i fjol kom hon inte alls.
Förra året fattade utbildningsnämnden det ovanliga beslutet att föräldrarna ska betala viten, en straffavgift, på 1 000 kronor per vecka, om inte dottern kommer till skolan. Det är det enda vitesbeslutet i sitt slag som nämnden klubbade under fjolåret.
Flickans föräldrar anser att den aktuella skolan inte gett henne de insatser hon behöver för sina särskilda behov, trots flera påpekanden från föräldrarnas sida.
Föräldrarna hävdar att dottern själv väljer att stanna hemma för att hon förlorat förtroende för skolan. De uppger att de gör allt de kan för att få henne att delta i undervisningen men att flickan ändå vägrar.
Skolan å sin sida påstår att föräldrarna kräver att alla stödåtgärder ska utföras på deras premisser. När skolpersonalen inte följer föräldrarnas vilja uteblir flickan från lektionerna, menar skolan.
Föräldraparets krav på stödinsatser betecknas av skolan som "obalanserade och på detaljnivå".
Föräldrarna begär att förvaltningsrätten upphäver viteshotet. Men domstolen skriver att tillsynsmyndigheter kommit fram till att skolans åtgärder varit adekvata.
Rätten anser att föräldrarna inte har gjort vad de är skyldiga som vårdnadshavare för att ordna så att flickan går i skolan. Därmed ska kommunens viteshot kvarstå.
Helena Hedman Skoglund (L), ordförande vid utbildningsnämnden i Uppsala kommun, framhåller att viteshot inte är någon bra metod för att få hemmasittare tillbaka till skolan.
Så här skriver Helena Hedman Skoglund i en kommentar till tidningen:
"Självklart ska inte vite användas för att bestraffa en familj där man kämpar för att få skolsituationen att fungera och gör vad man kan i samarbete med skolan och kommunen. Men det finns andra fall där situationen är en annan, där det kan finnas en poäng med att använda viten. I Uppsala fattas inte beslut om viten lättvindigt och används ytterst sällan."
Helena Hedman Skoglund uppger att hennes kommentar inte rör det aktuella fallet och att hon inte heller varit med och beslutat i det ärendet.