– Synen på gott föräldraskap har gått från att vara auktoritär på 1950- talet till att bli mer demokratisk på 70-talet, berättar Martin Forster, leg psykolog, författare och forskare på Karolinska institutet.
En annan utveckling under de senaste 20 åren är ett ökat intresse för föräldraskap.
– Fler föräldrar läser på och anstränger sig för att vara en bra förälder. Vi ser ett ökat intresse bland både män och kvinnor, men det är störst bland kvinnor. Föräldraskap ingår som ett viktigt område i den självförbättringsrörelse som alltfler intresserar sig för, säger Martin Forster.
Vad är gott föräldraskap enligt forskningen?
– Det finns många studier som visar att det demokratiska förhållningssättet som vi rört oss mot i Sverige är förknippat med barns positiva utveckling. Ett förhållningssätt där vuxna har en dialog med barnen och barnen får vara delaktiga i beslut, i kontrast till ett oengagerat eller auktoritärt föräldraskap.
Gott föräldraskap innebär också att föräldrar visar barnen kärlek.
– Det är viktigt att visa kärlek genom konkreta handlingar som att tillbringa tid ihop, visa nyfikenhet för vad barnen gör och ställa upp när de behöver hjälp. Det räcker inte bara säga att man tycker om sina barn.
Detta menar Martin Forster måste kombineras med gränssättning, där föräldrarna är tydliga med vad som gäller, och sedan följer upp det på ett konsekvent sätt.
– Att det är viktigt att vara konsekvent är en gammal sanning som stämmer. Stabilitet kring gränssättning är viktigt för barns trygghet.
Men inkonsekvens handlar inte bara om att tillåta barn att göra en sak ena dagen, men inte nästa.
– Ett inkonsekvent föräldraskap innebär också att vara tillgänglig och glad ena dagen, men inte den andra.
En del debattörer menar att dagens föräldrar ”curlar sönder” sina barn.
– Jag håller inte med om det. Jag tror att dagens föräldrar är bättre på att vara föräldrar än tidigare generationer. Och det är så mycket sämre för ett barn att utsättas för ett auktoritärt föräldraskap, jämfört med ett kärleksfullt och varmt curlingföräldraskap.
Martin Forster säger att det är sant att curling kan bidra till att göra barnen ängsliga och osjälvständiga, men att det beror på vilken typ av curling vi menar.
– Om vi syftar på ”servicecurling”, så finns inget tydligt belägg för att föräldrar som hjälper sina barn med allt från att klä på sig till att städa är skadligt. Men barnen kanske inte blir särskilt bra på att städa sina egna rum.
En annan typ av curling handlar om att föräldrar är ängsliga och inte låter barnen ta risker.
– Det finns belägg för att den typen av curling är missgynnsam för barn som är födda med en viss sårbarhet för att bli oroliga och ängsliga. De löper ökad risk att utveckla mer oro om föräldrarna överbeskyddar dem.
Vad kan en förälder göra som känner att de tappat sin auktoritet och barnen har slutat lyssna?
– Då behöver de börja med att stärka relationen mellan förälder och barn. Om det har varit ett problem länge kan det handla om trasiga relationer. Ett barn bryr sig inte om gränser från en förälder de inte har en relation till, säger Martin Forster.
Uppsala kommun är en av flera kommuner i landet som erbjuder föräldrautbildningen COPE och information går ut till alla föräldrar via Unikum. Under våren hålls två kurser, en på Sävja familjeenhet och en på familjeenheten Ling.
– Vi har haft stort söktryck på utbildningen. Den här terminen har vi antagit 50 föräldrar till två grupper. Men vi har en lång väntelista och hade kunnat fylla en grupp till, berättar familjebehandlare Helena Sundvisson som håller i kursen i Sävja tillsammans med kollegan Jennie Rangevik Teixeira.
COPE utvecklades av den kanadensiske psykologen Charles Cunningham på 90-talet och bygger på social inlärningsteori, beteendeterapeutiska principer samt familjesystemsteori.
Helena Sundvisson och Jennie Rangevik Teixeira visar in i ett stort rum på Sävja familjeenhet. Rummet är hemtrevligt inrett med soffor, bokhyllor och leksaker.
– Vi håller COPE-träffarna vid nio tillfällen under våren och under varje träff avhandlas en strategi som att ge positiv förstärkning eller bevara lugnet i konfliktsituationer, berättar Helena Sundvisson.
Sedan visar de föräldrarna filmsekvenser där barn och förälder interagerar med varandra.
– Utifrån filmen och den aktuella strategin, tar vi upp vanliga problemsituationer. Sen får deltagarna diskutera vilka fel de gör på filmen och formulera alternativa strategier, berättar Jennie Rangevik Teixeira.
De nya strategierna övas sedan i rollspel och som hemuppgifter.
Vad kan det handla om för fel?
– Ett exempel vi har är ett barn som sitter och ritar och ber sin pappa komma och titta. Pappan kommer, men visar inget intresse, berättar Helena Sundvisson och fortsätter:
– Ett sådant beteende kan göra att barnet upplever att det inte är viktig och på sikt får låg självkänsla. Barnet kan också börja ta till andra metoder, som att bli arg, för att få förälderns uppmärksamhet.
På en vit tavla i rummet sitter en bild av en triangel. Högst upp i triangeln står ”gränssättning”. I mitten ”förebygga problembeteende” och längst ner ”att förstärka positivt beteende”. Det som står högst upp är tänkt att användas mer sällan och det längst ner, mer ofta.
– Vi utgår från den här triangeln när vi pratar om föräldraskap i COPE. Grundpelaren är att föräldrarna ska förstärka barnens positiva beteende och bortse från vissa negativa, säger Jennie Rangevik Teixeira.
Hon berättar att många föräldrar upplever triangeln som upp- och nedvänd.
– Många fokuserar på det barnen gör fel. Men forskning visar att om man vill förändra ett beteende så fungerar det bättre att inte tjata eller bestraffa, utan i stället förstärka de beteenden som föräldern vill se mera av.
Vilka situationer upplever föräldrar ofta som konfliktfyllda?
– Läggning, morgonrutiner, läxor och skärmtid. Övergångar från en aktivitet till en annan upplever många som en utmaning, säger Jennie.
För att minska konflikter menar Helena Sundvisson att det är viktigt att välja sina strider.
Det är också viktigt att se varje barns behov och inte jämföra med vad syskonen klarade i samma ålder, säger hon.
– Undvik frågor till barnen. I stället för att säga: ”Kan du gå och borsta tänderna nu?” är det bättre att vara tydlig och säga ”när du är färdig med det där går du och borstar tänderna”, och sedan ge beröm när barnen gör det, säger Jennie Rangevik Teixeira.