Pia Anderson har åtta barn och bonusbarn och samtliga utom ett är utflugna. Nu vill hon ge ukrainska flyktingar möjlighet att bo i de tomma rummen.
Pia Anderson står vid porträtten av sina åtta utflugna barn och barnbarn. Bara ett av dem bor kvar hemma i villan i Kåbo och behöver ett rum. Pia Andersson har både ett sovrum och ett arbetsrum med bäddsoffa som hon vill erbjuda ukrainare som flyr.
– Men det finns ingenstans att vända sig med hjälperbjudandet. Jag har försökt via kommunen och Migrationverket men på båda hemsidorna står att de inte vill ha hjälp från privatpersoner. De hänvisar till hjälporganisationer.
Hon är inte ensam om att ha en stor hjälpvilja men har ingenstans att vända sig annat än till hjälporganisationer och Facebooksidor. UNT har blivit kontaktade av flera personer som vill öppna sina hem, och när Länsstyrelsen i går gick ut med att de genom kommunerna sökte evakueringsplatser reagerade Pia Anderson starkt.
– De säger att de kan behöva inkvartera personer i tält och gymnastiksalar, varför kan de inte ta emot vår hjälp med riktiga boenden då?
Hon tycker att det är märkligt kommun och region inte samarbetar med civilsamhället.
I det här rummet ska den lilla familjen som kommer från Ukraina bo. Om de inte får plats har Pia Anderson ett arbetsrum hon kan ställa i ordning också.
– Vi behöver någon som kliver in och samordnar. Ska det vara så här långt mellan människor och myndigheter? Det är ju vi som bor här och betalar skatt som är kommun, region och länsstyrelse.
Anders Fridborg, säkerhetschef på Uppsala kommun, förstår privatpersoners frustration men menar att det under den snabbinsats kommunen jobbar med nu för att få fram evakueringsboenden akut inte finns någon tid att administrera privata initiativ.
– Enligt den hemställan vi fått från Länsstyrelsen ska vi i Mälardalen ordna storskaliga lösningar för tusentals personer och vi är också anvisade att göra det i lokaler där vi är ägare eller verksamhetsansvariga. Vi ska exempelvis stå för mat och brandskydd. Det kan vi inte lösa i folks hem.
Pia Anderson i Kåbo har precis fått höra att en familj med mormor, mamma och en son på 9 år kommer och ska bo i hennes villa i Kåbo.
På Migrationsverkets hemsida står att privatperson som vill upplåta rum eller bostad till människor på flykt inte ska kontakta dem utan vända sig till lokala hjälporganisationer. Migrationsverket upphandlar bara boenden på längre sikt och har inte möjlighet att administrera privatpersoners erbjudande om att öppna sina hem.
Pia Anderson tycker att det borde finnas en väg som är mitt emellan gymnastiksalar och upphandlade mer permanenta bostäder.
Anders Fridborg på Uppsala kommun förstår frustrationen i att människor vill hjälpa men att de hindras av administration.
– Jag har jobbat med krishantering i 25 år. Det finns alltid ett stort engagemang i början, i den fas vi är i väcker det ett engagemang och det är en naturlig reaktion att vilja hjälpa till. Men den här krisen kommer att hålla på länge. Får man inte hjälpa till just nu så håll ut lite, det kommer.
Pia Andersons makes arbetsrum kan bli ytterligare en möjlighet för ukrainare på flykt att få ett första boende.
Efter att Pia Anderson lagt ut erbjudandet om att husera en familj i sitt hem på Facebooksidan Refugees Sweden, dök plötsligt en familj upp genom en bekants bekant. I morgon kommer en mormor som är engelsklärare, hennes dotter och en 9-årig son.
– De sitter på tåget nu. Och jag har ju inte fått i ordning, men det får bli som det blir!
Finns det risk att det är kul att hjälpa i början men att man tröttnar efter ett tag?
– Blir de kvar länge är det ju för att det är nödvändigt. Det är inget i ovissheten om hur länge de stannar som gör att man inte delar med sig. Det kan ju funka jättebra, men det kan ju också bli katastrof. Man behöver hjälpa till men inte genom att gå sönder. Det måste man vara ärlig med.