En morgon häromveckan fick Uppsalabon Jennie nog. Än en gång kom hon sent till jobbet eftersom hon tvingats duscha hundarna rena från människobajs.

– Det är så mycket bajs i Stadsskogen så du anar inte. Går man utanför de stora stigarna ser man ofta små bajshögar med våtservetter eller toapapper runtom. Hundar är ju ofta väldigt intresserade och trampar runt i det och kan till och med äta det.

Jennie tycker att problemet är störst i Stadsskogen, även om hon sett högar med våtservetter också i Hågadalen. Hon gissar att det handlar om personer som drabbas av löparmage, alltså att tarmen kommer igång under joggingturen.

– Visst kan jag förstå om folk blir nödiga. Men det som provocerar mig är att man inte städar efter sig. Gräv en grop, täck över bajset och ta med papperet till nån av alla papperskorgar som finns i Stadsskogen.

– Hur får vi folk att visa respekt för naturen och människorna som vistas där? frågar hon.

Stadsskogen har inga offentliga toaletter och det planeras inte heller för några sådana. Kommunen känner till att folk ibland bajsar i skogen, ett problem som varken ökar eller minskar, enligt Erik Andersson, friluftsstrateg på stadsbyggnadsförvaltningen.

– Jag tar avstånd från att man uträttar behov i Stadsskogen eller i andra stadsnära grönområden. Man får skynda sig hem eller ta sig till en offentlig toalett, säger han.

Men vad ska man göra om man måste? Gräva en grop?

– Jag säger pass på den. Själv drar jag gränsen vid vildmarken.

Per-Rickard Rönnberg, enhetschef på kommunens renhållningsavdelning, har aningen större förståelse.

– Bäst är ju att försöka planera sin vistelse, men det är klart att det inte alltid går. Man får väl gräva en grop och täcka över. Nöden har ingen lag, säger han.

Apropå lag: får man bajsa utomhus? Det beror på. Kan andra se dig är det förargelseväckande beteende. Och lämnar du papper i naturen är det nedskräpning. Bägge brotten kan ge böter.

Ilska över utomhusbajsare tar sig ibland uttryck i lokala Facebookgrupper. Storvreta är ett av de drabbade områdena. I somras hölls i gruppen en livlig diskussion om folk som inte städar upp efter sig.

Enligt Per-Rickard Rönnberg var problem med människoavföring i Uppsalas parker störst för några år sedan, när migranter i högre grad bodde här i bilar.

– När det var som värst anlitade vi saneringsföretag som åkte runt med sugbil och sög upp bajs ur buskar och rabatter.