När Sverige 1995 gick med i EU var Lillvreta lantbruk en liten gård på 30 hektar. Sedan dess har den växt rejält – i dag har Rune Pettersson 1250 hektar mark och odlar spannmål som höstvete, maltkorn och ärtor.
Under samma tid har EU:s jordbrukspolitik debatterats flitigt. Stödet till lantbrukarna, som består av flera olika delar, har ansetts vara för dyr och för byråkratisk. Från lantbrukarhåll menar man däremot att det ska ses som en kompensation för att matpriserna inte har ökat i samma takt som produktionskostnaderna.
EU:s motiv till stödet är bland annat att se till att unionen har en säker och inte för dyr matproduktion. Svenska hushåll lägger också en mindre andel av sin disponibla inkomst på mat i dag, jämfört med på 90-talet.
– Man brukar prata om att det inte bara är en ersättning för bonden utan lika mycket en ersättning för konsumenterna, säger Rune Pettersson.
Den största summan i Uppsala kommun i fjol, nära 4 miljoner, fick den stora mjölkgården Ola gård i Knutby. Därefter kommer Lillvreta lantbruk, med 2,8 miljoner.
Rune Pettersson är något kluven till stödet. Själv skulle han helst se att jordbruksmarknaden var fri, utan subventioner.
– För min egen del är jag mer för en marknadsmässig produktion. Men nu har vi det här och skulle inte kunna konkurrera utan eftersom EU är en union. Så jag tycker inte att det är bra som det är men det är bara att gilla läget, säger han.
Stödet från EU handlar dels om gårdsstöd, som alltså betalas ut beroende på hur mycket mark som brukas. Omkring en tredjedel är miljöersättning för exempelvis mark som ligger i träda och kantzoner kring åkrar, som minskar kväveläckage.
– Det är alltså en ersättning för att vi inte kan odla där, säger Rune Pettersson.
I den nya jordbrukspolitiken som EU:s ministrar nyligen kommit överens om ska en del av stöden, 20 procent, öronmärkas för just miljöåtgärder. Men det är inte tillräckligt för att nå klimatmålen, enligt kritiker. Förslaget ska nu förhandlas inom EU.
En rad har rationaliseringar har gjorts parallellt med Lillvretas expansion. Bland annat sker gödsling i dag med en sensor som känner av grödans behov och i stället för att den energikrävande plöjningen luckras nu en mindre del av jorden upp.
– Då får man mer liv och luft i jorden än om man plöjer, säger Rune Pettersson.