– Den där får du inte ta med dig ombord, säger mannen i incheckningen och pekar på Knut Knutsons stora tavelfodral.
– Jo du, om man ska hem till Ålands-Anders får man det. Han äger säkert er också, försöker Knut Knutson och tar till det där smittande sättet som gått rakt ut genom TV-rutan under 30 år med Antikrundan.
Självklart får Knut Knutson som han vill – det här reportaget kommer att handla om män som brukar få det – men för en gångs skull har han faktiskt fel. Den han kallar Ålands-Anders, ofta titulerad Ålandskungen, heter Anders Wiklöf och är en 73-årig miljardär som äger det mesta på Åland. Men inte flygbolaget som flyger dit.
– Det är danskt, säger incheckningsmannen innan vi går med tavelfodralet i hand till säkerhetskontrollen.
Även om han inte äger något flygbolag har Ålandskungen Anders Wiklöf haft stora intressen i luften mellan Åland och Uppsala. I hans sfär av ett 30-tal bolag, alla samlade i moderbolaget Wiklöf holding, finns ett helikopterföretag. Ett mångårigt uppdrag har varit att flyga hjärtpatienter från Mariehamn till Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Anders Wiklöf har även intressen i vattnet mellan Åland och Uppland, också det kopplat till hjärtat men på ett mindre hälsosamt sätt. Han äger nämligen butikerna som säljer taxfreesprit och tobak på Ålandsbåtarna, dock ett av hans mindre affärsområden.
Istället verkar Wiklöf holdings eget hjärta vara Ålandsbanken. Anders Wiklöf äger banken till drygt 29 procent, så mycket som han får enligt regelverket. Hans brorson är vd.
Sedan i vintras finansierar Anders Wiklöf dessutom forskning med hjärtat i fokus. I februari berättade UNT att han går in i ett långsiktigt avtal med Uppsala universitet om ett nytt hjärtforskningsinstitut i sitt namn. Institutets ledare är professor Johan Sundström. Före reportageresan till Åland frågar jag honom vad han fått för intryck av universitetets nye välgörare.
– Han verkar ju ha en del superkrafter som entreprenör. Han tycks ha en enorm arbetsmoral, lojalitet och samtidigt medmänsklighet, säger Johan Sundström.
En som talar sig varm om Anders Wiklöf är Gun Pettersson, som driver Guns Taxi på Åland. Hon känner honom väl och kör honom närmast dagligen mellan öarna och skären. Han har till och med ett smeknamn på henne.
– Här har vi ju Gun från Dragarbrunn, säger Anders Wiklöf när vi kliver ur taxin och han möter oss vid sin sommaridyll Andersudde på Järsö, söder om Mariehamn.
Om han stilar med Owe Thörnqvist för att smickra oss Uppsalabor förblir okänt, men Gun Pettersson verkar vara van och inte obekväm med skämtet.
– Han pratar med alla och gör ingen skillnad på folk, berättar hon i taxin.
På Andersudde är vi inte ensamma visar det sig. Kamerorna smattrar när Knut Knutson går ur bilen. Både Nya Åland och Ålandstidningen är på plats för att föreviga ögonblicket.
Jag försöker senare få ett ord med presskollegorna från Åland om hur Anders Wiklöf är – egentligen.
– Det passar sig nog inte att vi säger något. Anders äger nämligen oss båda, svarar reportern från ena tidningen med ett skratt.
Ståhejet kommer sig av att Knut Knutson ska lämna över det han har i fodralet. Anders Wiklöf är sedan 70-talet konstsamlare och har på Andersudde byggt upp en muséilik samling nordisk konst från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Här samsas exempelvis Carl Larssons Midvinterblot och Bruno Liljefors Uppsalamotiv "Katten Jeppe" intill varandra, och här hänger finska stornamn som Helene Schjerfbeck och Hugo Simberg.
Akvarellen som Knut Knutson fick med sig som handbagage har Anders Wiklöf köpt på Uppsala auktionskammare, där Knut Knutson är chefsintedent. Uppackningen av tavlan sker mitt bland mästerverken på väggarna. Ur fodral och emballage kommer till sist Anders Zorns Mandolinspelerskan, målad i Madrid 1884, fram. Knut Knutson gestikulerar och vevar med armarna när han lägger ut orden om Zorns geni och hur han lyckats måla flickans nonchalans.
Anders Wiklöf håller en betydligt lägre, vad man kanske fördomsfullt kan tänka mer finsk, profil när han ändå synbart förnöjd smyger runt och flyttar tavlor för att ge plats åt sin nya ögonsten.
För Mandolinspelerskan har han betalat 3,2 miljoner kronor. Men under hela dagen pågår ett skämtsamt gnabb som inte verkar sakna allvar mellan de två konstintresserade affärsmännen – om priset. Auktionskammaren ska ha sitt också och det är den totalsumman som ska kommuniceras utåt, verkar Anders Wiklöf tycka. Knut Knutson å sin sida tycker förstås att det är bättre om slutbudet är det som nämns. Ingen vinner, eller snarare förlorar, diskussionen. För det här är som sagt inga vana förlorare.
Men några gånger har Anders Wiklöf trots allt förlorat. Till exempel var han med i racet om att vinna den högsta budgivningen på en Zorntavla någonsin.
– Jag var med till 25 miljoner, säger han, lite stolt.
Vinnaren, som ska ha varit en känd svensk affärsman, fick punga ut med över 29 miljoner.
– Han måste ju få vinna han med någon gång, skämtar Anders Wiklöf.
En mer epokgörande förlust var när han i sin ungdom nekades ett lån på 10 000 mark i Ålandsbanken.
– Jag blev så förbannad. Jag tänkte att en gång ska jag äga den där banken, berättar han som i dag alltså är bankens storägare.
Bankberättelsen återkommer han till flera gånger under dagen. Dit återvänder han också i åtskilliga intervjuer och i sin biografi från i fjol, "Murarens son". Boken om ålandspojken vars far var murare och mor var blind, har slagit alla försäljningsrekord på Mariehamns bokhandel. Tre succéartade signeringstillfällen har butiken haft.
Historien om hur Ålandsbanken inte gav honom chansen lyfts fram på bokens försättsblad och i baksidestexten.
Anders Wiklöf beskriver affärslivet som en rolig tävling och i det racet har revanschen varit hans drivkraft. Men han verkar också ha en mer politisk vilja.
– Jag hatar klassamhället, säger han med eftertryck när vi hinner sitta ned lite längre på hans hotell Arkipelag vid strandkanten i Mariehamn.
– Varför bjöd ingen mig på luncher när jag var 25 år? I dag blir jag bjuden hela tiden, fast jag kan betala. Vilken människa du är handlar inte om daler eller dollars, även om de är viktiga saker i business, fortsätter han och försvinner in i en hyllning av Olof Palme.
UNT-TV: Se miljardärens sommarstuga - se honom hänga upp sin nya Zorntavla.
Här på hotellet berättar han också om en tredje förlust. Den har spelat stor roll för honom och för beslutet att satsa pengar på Uppsala universitet. För 12 år sedan förlorade han sin bror i hjärtinfarkt, 63 år gammal. Över 30 procent av alla svenska dödsfall beror på hjärt– kärlsjukdom. En andel som minskar men som borde kunna minskas mycket mer, tycker Anders Wiklöf. Därför vill han stötta hjärtforskningen.
– Vi pratade alltid flera gånger om dagen, jag och min bror. Jag tjatade på honom, att han borde gå och kolla sin blodbild, helt enkelt. Men han vill inte. Han var en sådan som sa, "det tar jag imorgon", säger han.
Varför satsar du dina pengar i Sverige och inte på universitet i Åbo eller Helsingfors?
– Det är förstås en bra fråga. Men forskningen är global. Det här kommer att komma dem till del också.
Entreprenöriella superkrafter verkar inte fördela sig i befolkningen efter ekonomiska förutsättningar. Exemplen är flera på dem som från tomma händer lyckas skapa sig stora förmögenheter. Ingvar Kamprad är ett av dem. Ett annat exempel är upplänningen Anders Wall, sin namne Wiklöfs föregångare när det gäller att satsa på Uppsala universitet.
– Han var min idol när jag var ung och han var ordförande i Volvo. Och så bjöd han mig på sin födelsedagsfest på Operakällaren 1981! Jag förstod inte hur han visste något om mig. Men han måste ha läst något om min bakgrund och hur jag blivit behandlad och därefter blivit intresserad.
Anders Wiklöf tog med sig en bok om skeppsredaren Gustaf Erikson från Åland i present till idolen Wall och åkte till festen. Sedan dess är de nära vänner – som delar revanschdrivet. Bondsonen Anders Wall har i intervjuer berättat om hur fadern förlorade arrendet på gården. "En dag ska jag visa dem, tänkte jag. Jag ska vara oberoende innan jag fyller 40", har han exempelvis sagt i Veckans affärer.
Minst lika förvånad som Anders Wiklöf blev av idolen Anders Walls inbjudan, blev nog USA:s expresident Bill Clinton – ytterligare en av de där männen som till sist får som de vill – när han mottog en inbjudan om att besöka Andersudde under de festligheter Anders Wiklöf bjuder ålänningarna på varje år. Även den här gången lyckades Anders Wiklöf med vad han företog sig och i somras kom Bill Clinton med hela sin säkerhetsapparat till skärgårdsidyllen på Järsö.
Nästa stornamn som kommer till ön kan vara av ett helt annat slag, men också någon med superkrafter.
– Det skulle vara kul om jag kunde få hit Greta Thunberg, säger han.
1989 grundade Anders Wiklöf Östersjöfonden för att premiera insatser och finansiera forskning för ett friskare hav. Då kände han inte igen sin sjö. Han såg inte längre sina fötter genom vattnet.
– Lyssna på Greta Thunbergs uttalanden. De bygger på vad forskningen säger. Och vad ska vi med forskningen till om inte politikerna lyssnar på den.
Mitt under intervjun på hotellet avbryts vi av en reporter på telefon. Miljardärens konstköp väcker onekligen stor uppmärksamhet.
– Vem är det jag ska tala med nu då, måste Anders Wiklöf fråga sin pressansvarige innan han sätter sin Iphone 4 till örat och svarar på Expressens frågor.
Till reportern säger han att hans konstköp inte har det minsta med spekulation att göra och att han aldrig sålt ett konstverk. Över huvud taget säljer han inte sina verksamheter. Det är inte så han gör, förklarar han, vilket nog klingar bra i Uppsala universitets öron som vill ha långsiktiga engagemang.
– Men en gång i tiden sålde jag, men då var det tomflaskor jag höll på med, säger han till journalisten.
Till och med Knut Knutson är genuint överraskad över uppmärksamheten som hans och Mandolinspelerskans Ålandsresa har vållat, men icke desto mindre road. Det här var ett udda äventyr även för honom.
– Vilken dag, vilken man, utbrister han gång efter annan på flyget hem.
Det kan inte vara ofta Knut Knutson med sin karaktär ställs i skuggan av någon i sin närhet, tänker jag. Men han verkar inte ha svårt att ta det. Han kommer med den kanske mest träffande beskrivningen av Ålandskungen den här dagen, kanske för att han bäst vet vad han pratar om.
– Anders Wiklöf är en väldigt vanlig person, som är stolt över vad han presterat. Med all rätt.