Gröna vågen - en rörelse här för att stanna

Intresset för självhushållning och lokalproducerat är större än någonsin.  ”Vi ser en vilja till livsstilsförändring."

"Intresset för självhushållning, lokalproducerat och att ha egna höns är större än någonsin", säger Emil Sandström, universitetslektor i landsbygdsutveckling på Sveriges lantbruksuniversitet.

"Intresset för självhushållning, lokalproducerat och att ha egna höns är större än någonsin", säger Emil Sandström, universitetslektor i landsbygdsutveckling på Sveriges lantbruksuniversitet.

Foto: Svetlana P Jansson

Uppsala kommun2019-10-25 15:00

”Så odlar du i pallkrage”,  ”skaffa egna höns”, ”nyskördat på tallriken”. ”så enkelt startar du egen gårdsbutik”. Utöver tidningsrubriker lockar även Facebookflödet med lokalproducerad mat. Samtidigt har TV-program som Mandelmanns nått storpublik.

Det pågår en grön våg i Sverige. En grön självhushållarrörelse som är en del i en större grön våg. Det säger Emil Sandström, universitetslektor i landsbygdsutveckling på SLU.

– Intresset för självhushållning, lokalproducerat och att ha egna höns är större än någonsin. Vi ser en vilja till livsstilsförändring där man vill ha en närmare relation till maten och veta var den kommer ifrån. Folk vill dra sitt strå till stacken till ett bättre klimat. Förutom maten vi äter innefattar det också att handla kläder på second hand och renovera sitt hus med gamla metoder.

– Man skulle kunna se den pågående gröna vågen som en del i en större omställningsrörelse där människor vill leva ett mer hållbart liv och det omfattar staden lika mycket som landet.

”Gröna vågen” är ett begrepp som myntades för första gången på 1970-talet av tidningen Land, med deras reportageserie med samma namn.

– Det mest signifikanta för begreppet ”Gröna vågen” på 70-talet är de som flyttade från staden till landet för att leva ett alternativt liv. På 70-talet ökade befolkningen på landsbygden för första gången på länge efter att hela tiden ha minskat under efterkrigstiden, berättar Emil Sandström.

– Centerpartiet kom till makten, vi hade kärnkraftsdebatten och den första internationella konferensen i miljöfrågor 1972. 

Men den gröna vågen på 70-talet skiljde sig mot den som pågår i dag.

– Vågen på 70-talet var mer vänstervriden. Det var mer ”upp till kamp och upp på barrikaderna”.  Dagens gröna våg verkar vara mer lågmäld och mer praktiskt inriktad i sin inramning, säger Emil Sandström.

De gröna vågare som begav sig till landet från staden på 70-talet möttes av en viss skepticism. Och förutsättningarna då jämfört med i dag skiljde sig åt på flera sätt.

– Gröna vågarnas synsätt på giftfri småskalig odling sågs som alltför alternativ på 70-talet. Det fanns inte heller något internet och därmed ingen enkel tillgänglig kunskap. 

I dag däremot är acceptansen för alternativ odling större.

– Du är inte särskilt extrem om du flyttar ut på landet i dag och odlar ekologiskt. Tack vare internet är det lättare att bo på landet och jobba hemifrån. Kunskap om odling och självhushållning traderas också vidare via nätet.

Hur länge har dagens gröna-våg-trend pågått? 

– Jag skulle inte vilja kalla det för en ”trend” utan snarare en ”rörelse”. En trend är något som är populärt ett tag och sen försvinner. Och jag tror att den gröna vågen är här för att stanna. Denna rörelse har egentligen puttrat på sen 70-talet, men nu kan se vi att antalet utövare ökar.

Hur ser vi det?

– Det är uppenbart att fler börjar bruka jorden och utöva självhushållning både i städerna och på landsbygden. Detta kan vi se för att köerna till koloniträdgårdarna är långa och för att kommunens ärendehantering för att skaffa höns och bin i staden ökar, säger.

Andra tecken Emil Sandström ser är att antalet ödehus och ödegårdar minskar i Sverige.

– Gårdar i storleksordningen 5-10 hektar ökar för första gången på länge i jordbruksverkets statistik.

– Likaså har medias intresse för dessa ämnen ökat. TV-program som Mandelmanns och 100 procent bonde har blivit väldigt populära. Medias rapportering i sig bidrar till att hålla intresset uppe.

Emil Sandström delar in dem som tillhör den gröna vågen i olika kategorier.

– Vi har dem som tar sitt pick och pack och överger sina jobb i stan och flyttar långt ut på landet för att bedriva en stor del självhushållning.

– Sen finns de som flyttar ut till den tätortsnära landsbygden i utkanten av staden där kanske en i hushållet går ner på halvtid för att ha tid för odling.

– Och så har vi även den gröna vågen som pågår i staden med folk som har kolonilott och handlar lokalodlat på exempelvis Bondens egen marknad och REKO.

I Emil Sandströms arbetsrum på SLU ligger en bunt med tidningen ”Åter”. Namnet syftar både på ”åter till landet” och ”åter” som i återanvända material vid renovering av gamla hus och gamla metoder i odlingssammanhang.

– Som en del i mitt forskningsarbete studerar jag alla nummer av tidningen sen 2000 och tittar särskilt på ”utflyttarbreven”, reportage där personer som lämnat staden för landet berättar om sina praktiska erfarenheter av att flytta och vilka bevekelsegrunder de hade för att lämna stan.

Tidningen har också en webbplats, alternativ.nu med 300 000 unika besökare varje månad.

– Det stora intresset för den här webbplatsen, som 4-5 % av Sveriges arbetsföra befolkning besöker, visar också att den gröna vågen växer.

Varför väljer folk att flytta ut på landet?

– Det handlar om allt från klimatfrågan till att bostäderna i stan kostar för mycket, till att livet i stan med barn och hämtningar och lämningar inte funkar. Folk hoppas på ett lugnare mer närvarande liv.

Även om bevekelsegrunderna till en flytt kan se olika ut, anser Emil Sandström att något som förenar dem som tagit steget att flytta, är en konsumtionskritik.

– De flesta odlar utan konstgödsel och kemikalier. Många bryter upp från inkomster och boende i stan för att de inte vill vara en del av den urbana normen.

För många tror han också att det handlar om en trygghetskänsla.

– Att ha kunskaperna att kunna odla för sin egen försörjning, ger en grundläggande trygghet i en osäker omvärld.

Framöver tror han att den gröna vågen kommer fortsätta att öka.

– Det finns en stor kraft i denna rörelse. Man ser hur även stora aktörer som producerar mat på ett traditionellt sätt känner sig lite hotade och hur butiker marknadsför sig med lokalodlade produkter.

– Även kommunerna har blivit en livsmedelspolitisk aktör då de börjat upphandla lokalproducerad och ekologisk mat. I kommunens översiktsplaner börjar de ta jordbrukets och landsbygdens centrala roll för kommunens livsmedelsförsörjning alltmer i beaktning.

Emil Sandström tror också att människor kommer att hitta fler och nya sätt att odla.

– Jag har till exempel en student som startat upp en förmedlingstjänst för folk i stan som vill odla. Det finns mycket outnyttjade ytor som villaträdgårdar och parker och många som vill odla.

–Det blir intressant att följa och se vad den här rörelsen kommer göra för avtryck på sikt. Just nu finns det inga tendenser på någon sorts avmattning. Allt fler blir en del av den gröna vågen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!