36 procent av alla vuxna med intellektuell funktionsnedsättning lever med omfattande frihetsinskränkningar; de får inte välja vem de ska gifta sig med, inte ha sex innan äktenskapet eller bo med vem de vill.
Det är ett av resultaten i kartläggningen Gömd och glömd, som Tjejers rätt i samhället (Tris) presenterade på fredagen. Rapporten visar på ett tydligt samband mellan inskränkningar och föräldrarnas födelseland.
– 59 procent av de med föräldrar födda utanför Norden lever med omfattande inskränkningar. Bland de som har föräldrar födda i Norden är siffran 14 procent, säger My Hellberg, kanslichef på Tris.
Tris har intervjuat och gjort enkätundersökningar bland personal och deltagare i daglig verksamhet samt bland LSS-handläggare i sex kommuner, däribland Uppsala.
My Hellberg konstaterar att personer med intellektuell funktionsnedsättning är en mycket utsatt grupp eftersom de är så beroende av sin omgivning.
– Ofta är alla runt dem – både gode män och vårdare – släktingar. De förstår inte heller alltid att de frihetsinskränkningar som familjen utsätter dem för är fel.
I rapporten finns berättelser från personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dilek vittnar om hur rädd hon var efter att ha blivit bortgift med en kusin i föräldrarnas hemland. Karim drömmer om att hans kontrollerande pappa någon gång låter honom gå på bio med vänner. Och Yasmin undrar hur mannen som föräldrarna ska välja åt henne kommer att se ut.
Vanligtvis är kvinnor mer utsatta för hedersförtryck än män. Men i den här gruppen är män lika drabbade, visar kartläggningen.
– Könsnormerna är mycket starka i hederskulturen. Kön kommer först, inte funktionsnedsättningen. Som man kan du därför behöva försörja en familj, trots att du kanske inte har den kapaciteten. Vissa tror också att en funktionsnedsättning är ett straff som kan botas genom att personen gifts bort, säger My Hellberg.
Studien visar att de som möter gruppen ofta ser personernas utsatthet – men att de inte vet vad de ska göra för att hjälpa dem. Därför anser Tris att personal på dessa arbetsplatser behöver mer utbildning i frågan samt handlingsplaner att luta sig mot.
My Hellberg menar också att lagstiftningen måste ses över.
– I dag ställs det inte särskilt höga krav för att bli personlig assistent eller god man. För att skydda den här målgruppen behövs en ändring.