Redan en timme innan föreläsningarna av kemipristagarna Stanley Whittingham och fysikpristagaren Michel Mayor sitter studenter i trappan utanför Universitetshusets aula. De vill komma in först och säkra bra platser.
Efteråt är studenterna mycket nöjda.
– Jag är exalterad. Det här är en så bra chans att få stifta bekantskap med riktigt stora vetenskapsmän, säger Miriam Lopez Ferreira, spansk utbytestudent, som har kommit med två kompisar, också de från Spanien.
– Och att få se dem tala i den här fina miljön, lägger Haizea Hernandez Eguiazu till och himlar mot det tjusiga taket.
Hon pluggar biokemi och drömmer om att forska. Men detaljerna i föreläsningarna var inte helt enkla att hänga med i, ens för de här tre som läser ämnen relaterade till åtminstone kemipriset om litiumjonbatterier.
– Men det var ändå väldigt intressant. Jag fick utan problem med mig de viktigaste perspektiven, säger Paula Baeza Ruiz.
Efter föreläsningen stod studenter på rad för att få ta ett kort eller en autograf. Men tiden för det blev dock dessvärre mycket kort. För förseningar redan vid avresan från Stockholm, efter Lucias väckning, gjorde den här förmiddagen till en verklig prövning för Uppsala universitets arrangörer. De två ekonomipristagarna hann inte ens med den sedvanliga lussebullen hos rektor Eva Åkesson, utan fick åka direkt till Ekonomikum för att möta sina studenter.
Och i universitetsaulan försenade teknikstrul. Men det löste sig till sist.
– Det är visst lättare att hitta en planet, konstaterade fyiskpristagaren Michel Mayor och drog ned skratt.
Han har nämligen fått sitt Nobelpris just för att ha hittat planeter. Han verkade optimistisk när det gällde möjligheten till liv på en jordlik planet därute. Men, betonade han, det innebär inte att det finns en plan B för oss är på jorden. Vi kan inte schappa den dag det inte går att vara här längre. Det skulle ta 10 miljoner år att nå en planet 30 ljusår bort, och det är ändå nära.
– Vi måste ta hand om den jord vi har, var Michel Mayors slutbudskap.
Tur då att kemipristagaren i kemi, Stanley Whittingham kunde vara mer optimistisk.
– Nobelpriset innebär bara början på batteriforskningen. Batterianvändningen minskar växthusutsläppen och kan hjälpa oss alla, avslutade han.