Efter riksdagens kritiserade beslut att reformera Arbetsförmedlingen och skära ned på verksamheten har 4 500 anställda, en tredjedel av personalen, sagts upp och 132 kontor lagts ned i landet. I Uppsala län har kontoren i Gimo och Enköping stängts. Personalen har minskats från 300 till cirka 190. Många har valt att gå frivilligt.
För de som jobbar kvar och för de arbetslösa har det inneburit en kraftig omställning.
– Vi hinner bara med det basala, att se till så att folk får de pengar de är berättigade till för att klara sig. Vi är en organisation i kaos. Det är som ett enda stort experiment, säger arbetsförmedlaren Göran Dreyer.
På arbetsförmedlingens kundtorg ringlar kön lång och vid datorerna sitter folk och söker jobb och skriver CV. Det är så det är tänkt att den nya förmedlingen ska fungera. De arbetslösa ska sköta sig själva med hjälp av datorer. Tiden då de kunde räkna med att få träffa en arbetsförmedlare är förbi.
Mideat Menghis som söker jobb inom äldreomsorgen är inte nöjd med den utvecklingen.
– Tidigare hade jag en handledare men den får jag inte träffa längre. De som är kvar hinner inte lyssna och har inte tid. Det är svårt att hitta jobb på egen hand, säger hon.
Monira Hamicha, som söker jobb inom vård- och omsorg, tycker att hon kände mer stöd när hon hade en handläggare. Nu måste hon sköta kontakten via mejl eller telefon.
Guy Guerguin, tycker att förändringarna går för långt.
– För de unga som är uppväxta med nätet är det här kanske inga problem. Men många av oss lite äldre känner oss överkörda av den nya tekniken. Mänskliga kontakter är viktigt. Alla har heller inte råd med dator, mobiltelefoner och abonnemang, säger han.
Det går att få träffa en handläggare, men det tar tid. Lars Gustavsson från Alunda anmälde sig arbetslös i januari i år. Först i januari år 2020 har han fått en tid.
– Ska det ta ett år? Jag bor i ett hus ute i skogen och har ingen dator. Det finns ju handläggare. Vad gör dom, undrar han.
Visst finns det handläggare. Men krisen har gjort att de är för få i förhållande till antalet arbetssökande. Tidigare kunde en arbetsförmedlare ha hand om ett par hundra personer. I dag är det inte ovanligt att de hanterar mellan 500 och 800 personer. Det leder till att de arbetssökande inte får det stöd och den utbildning de ska ha för att få ett jobb och arbetsgivarna får inte den hjälp de borde ha vid rekryteringar.
– Tidigare hade vi personal som hjälpte de arbetssökande, men alla har sagts upp. Många som söker jobb kan inte svenska. Vissa har svårt att läsa och skriva och att hantera datorer, säger arbetsförmedlaren Lisa Sokol.
Värst är situationen för dem som jobbar på kundtorget. Där är köerna vissa tider mycket långa. Det skapar irritation.
– Vi blir kallade för både det ena och det andra, att vi är värdelösa och inte gör vårt jobb. Folk blir frustrerade, hytter med nävarna och skriker när de misslyckas vid datorerna. I stället för att hjälpa måste vi lägga en massa tid på att förklara varför det är som det är.
Varje vecka tvingas personalen tillkalla vakt eller polis.
– Nyligen uppstod irritation i kundtorgets kö när två personer började bråka, säger Lisa Sokol.
Arbetsförmedlarna tvingas prioritera en handfull grupper arbetssökande: nyanlända som behöver få sin etableringsersättning, jobb- och utvecklingsgarantin, långtidsarbetslösa och ungdomsgarantin.
– Andra grupper får vänta innan de får hjälp. Det kan ta tid. Vissa tvingas be kommunens socialtjänst om ekonomiskt stöd, säger Göran Dreyer.
Många av arbetsförmedlarna tycker att de blivit administratörer.
– Det var inte därför vi sökte oss till det här jobbet. Nu känner många att de inte räcker till. Folk har huvudvärk och svårt att sova, känner frustration och uppgivenhet. De som ska vara motorn i verksamheten har sagt upp sig, säger Göran Dreyer.
Vad tycker ni behöver göras?
– Det känns ju som att det redan är försent. Jag tror inte vi kommer att kunna locka tillbaka dem som slutat. Man har ju dragit ned på verksamheten innan det fanns en klar lösning för den nya organisationen. Många känner att ingen tar något riktigt ansvar för verksamheten, säger Göran Dreyer.
Hur tror ni det kommer att sluta?
– Det kan bli bra på sikt, vi var ju själva på gång med en ny organisation. Men vägen dit blir tuff.
