Sommaren 2016 avled Maria Sterners 43-årige make oväntat i en hjärtsjukdom i Stockholm. En obduktion genomfördes, vilket är brukligt då en människa går bort vid låg ålder.
– Av en slump fick jag veta att provbitar av min makes kropp hade tagits ut och förts till Rättsmedicinalverket i Uppsala för arkivering, berättar Maria Sterner.
– Det rörde sig om ett tjugotal centimeterstora bitar. Jag var tvungen att stöta på flera gånger för att få ut kroppsdelarna och föra dem till graven.
Maria Sterner berättar att hon först fick beskedet att hon själv fick ta sig till Uppsala från Hägersten där hon bor, om hon ville hämta proverna.
I samband med att UNT ställt frågor om Maria Sterners ärende har Rättsmedicinalverket, RMV, beräknat hur många prover man förvarar i sina arkiv i Uppsala. Det visar sig att där finns delar från cirka 30 000 avlidna personer.
Maria Sterner hade en rad kontakter med RMV för att få veta varför myndigheten hade behållit proverna från makens kropp, trots att obduktionen var avslutad.
– Rättsmedicinalverkets personal kunde inte tala om vilken lag de stödjer sig på. Förutom att hanteringen inte är lagreglerad tycker jag det hela är väldigt tveksamt ur etisk synpunkt.
Maria Sterner gjorde en JO-anmälan där hon skrev att RMV kränker anhöriga till obducerade personer genom att inte informera om att prover sparas i arkiv.
I ett färskt beslut får RMV kritik av JO för att ha dröjt för länge med att besvara Maria Sterners frågor. JO konstaterar att hanteringen av material från avlidna människor till viss del inte regleras i lag.
JO anser att det Maria Sterner varit med om "på ett tydligt sätt illustrerar det mycket otillfredsställande" i att det saknas tydliga regler.
Av JO-beslutet framgår att biologiskt material ska läggas tillbaka i kroppen när obduktionen är avslutad. Men om det är nödvändigt kan det vara tillåtet att spara prover. Det gäller bland annat inför framtida analyser om polisen kommer med kompletterande frågor vid dödsfall efter brott.
I praktiken kan prover komma att arkiveras på obegränsad tid.
I de fall där obduktionen visat att personen dött av naturliga orsaker menar JO att det är tveksamt om RMV ska behålla vävnadsproverna.
I Maria Sterners fall hade myndigheten arkiverat kvarlevor efter hennes man, trots att han dog en naturlig död. JO avstår dock från att kritisera RMV i den delen, med motiveringen att regelverket är otydligt.
Johan Rahm, kommunikationschef på RMV, säger att prover ibland sparas även då en person förefaller ha avlidit av naturliga dödsorsaker, beroende på att det i efterhand kan uppkomma misstankar om att det varit frågan om brott.
Varför informerar ni inte anhöriga om att ni sparar prover från obducerade personer?
– Våra uppdragsgivare är polisen och det är de som har kontakt med de anhöriga. RMV har inte rutinmässiga kontakter med anhöriga och vi vet därför inte vilka de är, säger Johan Rahm.
Johan Rahm framhåller att RMV efterlyser klarare regler på området. 2017 presenterades nya lagförslag i en utredning och dessa ligger nu hos regeringen i väntan på beslut.
I utredningen föreslås att RMV ska få använda prover som sparats utan samtycke och att de ska få arkiveras på obegränsad tid. JO har sagt nej till förslagen eftersom de bedömts som "alltför långtgående".