– Projektet är ett sätt för eleverna att få en konkret koppling mellan lärandet och det verkliga livet. Det här är våra framtida byggnadsingenjörer, säger Maria Arvidsson, lärare i NO och teknik för årskurs tre på Växthusets skola.
Hon och lärarkollegerna Samar Khadar, Sandra Bäck-Åhlberg och Kristina Löfvenius kläckte idéen om att bygga en pepparkaksstad på en lärarlunch tidigare i höstas.
– Jag är själv tekniktokig och började direkt fundera på hur vi kunde göra något roligt och samtidigt stimulerande tillsammans med barnen. Att bygga en hel stad gjord av pepparkakshus var en idé som var för bra för att inte genomföra, säger Maria Arvidsson.
I pepparkaksbyggandet ingår flera olika ämnen på samma gång. Barnen får vara med och göra skisser och uträkningar som de sedan omsätter i praktiken i själva byggandet.
– De får lära sig om allt från att mäta och skissa till konstruktion och hållfasthet. Själva görandet är en viktig del i det, och även det som barnen verkar tycka är roligast, säger Maria Arvidsson.
Mycket av arbetet handlar enligt Maria Arvidsson om att lära sig att samarbeta och lösa uppgifter tillsammans. Både årskurs tre och fyra är med i pepparkaksprojektet, och barnen är indelade i smågrupper där årskurserna är blandade. Maria Arvidsson menar att det – förutom den ämnesintegrerade aspekten – är roligt för barnen att umgås över årskursgränserna.
– De får nya kompisar och kan lära sig mycket av varandra.
Elise, Lillemor, Lina och Arman är alla 9 år och går i årskurs tre. De tycker att det är kul att få jobba med fyrorna.
– Fyrorna har varit jättesnälla. De vet hur de ska bete sig mot oss, säger Lillemor.
Kompisen Lina fyller i:
– Men vi har fått lära dem en massa saker också. Vi lärde dem till exempel hur man gör en vindsnurra, säger hon.
De har alla gjort pepparkakshus förut, men inte i skolan. De tycker att det roligaste har varit att bygga och dekorera huset, men att det har varit svårt att gå efter skisserna.
– Det händer ganska ofta att det blir fel när vi ska gå efter skissen och bygga huset. Men det är jätteroligt ändå, säger Arman.
Maria Arvidsson är mycket nöjd över hur pepparkaksbyggandet har gått hittills, och hoppas på mer i framtiden.
– Nästa år kör vi igen. Det har varit otroligt roligt och barnen är så engagerade. Jag hoppas verkligen att det här blir en tradition.