– Nu är vi redo för nästa steg. Hittills har kampen endast handlat om att släcka bränder men nu är det hög tid att tänka förebyggande, säger Kajjan Andersson.
Hon är Uppsalabo, profil på sociala medier och journalist som just skrivit: " Livsviktigt – handbok i kroppspositivt föräldraskap" som ges ut 15 januari.
– Den handlar om hur barns verklighet ser ut. De drabbas extra hårt av kroppsidealen som finns runtom oss; ätstörningar kan följa en människa genom hela livet. Tänk om de fick lära sig hur jäkla härliga deras kroppar är. Ett barn kan ju prutta mitt i ett hopp, säger Kajjan Andersson och ser glad ut.
Under många år har hon engagerat sig i kroppsaktivism på Instagram. Hon blev kontaktad av en förläggare som hade sett henne på sociala medier.
– Han frågade om jag hade någon bok som bodde i mig. Det var lyxigt att få frågan, säger Kajjan Andersson.
Och tankar på böcker hade hon inom sig. Flera stycken faktiskt men en av dem brände extra hårt och pockade på att komma ut. Ämnet kroppsaktivism var givet och att boken skulle innehålla tips och råd till föräldrar.
Vad betyder kroppsaktivism?
– Kroppsaktivism är en rörelse som vill synliggöra vilka normer och stereotypa ideal som påverkar vår uppfattning om oss själva. De kroppar vi får oss serverade i det offentliga är nästan alltid supersmala, säger hon.
På sociala medier propagerar kroppsaktivister för att alla kroppsformer hör hemma i det offentliga rummet.
– När vår värld tapetseras med det smala idealet framstår andra sorters kroppar som misslyckande. På sociala medier skapar vi kroppsaktivister trygga rum för alla kroppar. Vi är fotsoldater som använder våra kroppar för att visa rätten att ta plats oavsett hur vi ser ut, säger hon.
Vad är ditt första råd till en förälder som vill motverka att deras barn drabbas av kroppshets eller en ätstörning?
– En bra start är att sluta recensera kroppen. Det gör vi ofta både medvetet och omedvetet. Såklart ska vi aldrig recensera barns kroppar. Även om kommentarerna är positiva överförs tanken att kroppens utseende ska värderas och att det finns kroppar som är fina medan andra är fula, säger hon.
När ett barn inser skillnaden kommer de att försöka anpassa sig till den värderingen.
– Ett påstående av typen: "Nej du är inte tjock, du är så smal och fin" kan verka som en komplimang men den innehåller samma värdering och lär barnet vad den bör sträva efter, säger Kajjan Andersson.
Men det handlar inte enbart om att sluta recensera barns kroppar. Lika viktigt är att sluta med själva grejen att kommentera folks kroppar. Det kan lika gärna handla om en programledare på tv. Kajjan Andersson och hennes man bestämde sig för att sluta helt. För att synliggöra sitt eget beteende och för att barnen inte skulle förstå provade de att kommentera kroppar på engelska.
– Det funkade hur bra som helst. Vi kände oss hellöjliga där vi satt och pratade om någon programledares vikt. Vi upptäckte vilka grodor det kom ur våra munnar. I stället kan man ju kommentera viktiga egenskaper som kompetens och känslor. Det finns snarast en besatthet i vårt samhälle att intressera sig för folks kroppar, säger hon.
Ett annat råd hon har, är att ge små barn verktyg för att klara av situationer när deras kroppar kommer på tal. Om ett barn får höra av ett annat barn att den är tjock och ful.
– Då är det bra om barnet har en färdig replik som de kan använda, till exempel:"Jag vill inte att du pratar om min kropp", säger Kajjan Andersson.
Till små barn måste verktygen vara enkla och konkreta medan diskussioner kan passa lite äldre barn.
– Man kan ta vara på barns nyfikenhet och prata om varifrån kroppsvärderingarna kommer. Men i stället för att leverera sanningar tycker jag att man ska ställa öppna frågor som: "Vem har bestämt vad som ska anses fint eller fult? Är det rättvist?" Då får barnet en chans att själva tänka efter, säger Kajjan Andersson.
Hon passar på att varna för att överföra de värderingar som vi själva lärt oss genom livet. Det blir bara ett sätt att konservera åsikter i generationer.
Kajjan Andersson vet själv hur det är att vara fast i kroppshets. Redan i femårsåldern fick hon lära sig om bantning och förstod att hennes kropp behövde åtgärdas för att bli bättre. Under många år har hon levt med ätstörning och suttit fast i bantningsträsket. Precis som många andra bär hon på ärren av ett mångårigt kroppshat.
– Jag var ett tjockt barn som hade tjocka föräldrar och en fin uppväxt. Men jag har varit ätstörd, bantat och kräkts, har varit smal och kroppshatare, säger Kajjan Andersson.
Det ledde till att hon skadade sin kropp på olika sätt. Hon minns hur hon som litet barn kunde sitta och nypa sig själv i magen som för att markera hur illa hon tyckte om den kroppsdelen.
– Nu är jag en tjock person som lever med kroppsacceptans. Skulle jag försöka banta skulle jag börja må dåligt och troligen dö av ätstörning. Så bra som jag mår nu har jag inte gjort någonsin, säger Kajjan Andersson.
Men det är det många som inte tror. Som kroppsaktivist är hon van att ha mycket kontakt med sina följare och det händer att människor har synpunkter på henne hälsa. De utgår ifrån att hon mår dåligt eller är sjuk.
– Det är den vanligaste fördomen mot tjocka. Folk utgår ifrån att en tjock person skiter i vad den äter och varken bryr sig om sin kost eller tränar, och har dålig hälsa. Det räcker inte att titta på en persons kropp för att konstatera hur den mår, säger Kajjan Andersson, som är en aktiv person.
Hur tänker du att föräldrar ska hitta balansen mellan att inte leda in sina barn i kroppsfixering och samtidigt kunna prata om att det de inte bör äta för mycket godis och snacks?
– För mig är det två olika saker. Det ena är att inte överföra samhällets värdering utan betona alla kroppars rätt att existera och tala på ett sätt som ger kroppsacceptans. Vad vi äter och hur lite vi rör på oss är ett annat problem som gäller alla och inte enbart de som är tjocka.
Kajjan Andersson ser inte någon lösning komma gratis. De krafter som vill att vi människor ska känna oss missnöjda med våra kroppar är alltför starka.
– Vi strävar efter smalhetsideal som inte går att uppnå. Och de som tjänar pengar på vårt missnöje är de som säljer bantningsprodukter, smalmat och utför plastikoperationer.