Klass 1A har tagit bussen från Gamla Uppsala skola. De står utanför de stora glasdörrarna till Uppsala Konsert och Kongress och väntar.
– Det ska bli roligt och pirrigt, säger en flicka och skrattar.
För några är det första gången de är här. Nu har de ätit en tidig lunch i skolan och ska snart få vara med och sjunga sångerna de har övat på.
– Det är 33:e året i rad vi arrangerar sådana här konserter. Stämningen brukar vara fantastisk, säger Monica Alwinder Gustafson som är biträdande kulturskolechef på Uppsala kulturskola.
Fyra föreställningar görs samma dag för att alla ettor och tvåor i Uppsala kommun ska få möjlighet att se föreställningen.
Eleverna från Gamla Uppsala skola släpps in. Salongen vid Stora scenen fylls med klass efter klass som slår sig ned i de röda fåtöljerna. Stråkorkestern är redan på plats. De första tonerna hörs och en flicka som tappat sin orangea ballong kommer in på scenen.
– Den åkte upp i rymden, ropar hon.
Strax dras hon själv upp till stjärnorna. Där träffar hon roboten Nicko Ticko Tinn. Träblåsare i grönglänsande kostymer, bläckblåsare i guld och en glitterklädd kör fyller efter hand scenen.
– Sammantaget är det ungefär 80 musikanter och sångare uppe samtidigt, säger Helena Parrow, körledare på Kulturskolan och den som skrivit manus och gjort koreografi och regi till uppsättningen.
Det hörs att musikerna är många. Och det märks att skolbarnen tränat på sångerna. När de sjunger "Den olydiga ballongens visa" spricker nästan taket.
– Det här är det största jobbet vi gör på Kulturskolan och bland det roligaste. Det finns en pedagogisk tanke med att visa upp de olika instrumenten men det är så inbakat i historien så jag tror inte man tänker på det, säger Helena Parrow.
I salongen har det nu blivit alldeles mörkt. Ett svart hål närmar sig och får tag på ballongen. Alla rymdvarelser flyr.
– Det här är min kalsong, säger det svarta hålet och visar upp ballongen.
Barnen skrattar.
– Nej, det där är min ballong, säger flickan.
Allsången fortsätter med "Satellit" och andra låtar. Flickan återfår sin ballong och återvänder hem till jorden.
– Tack och hej leverpastej, säger roboten.
Det är dags att åka tillbaka till skolorna. Några elever från Pluggparadiset säger att föreställningen var "skitbra".
– Svarta hålet var bäst, han var jätteläskig, säger en pojke i årskurs 1.
Helena Parrow berättar att det brukar kännas tomt när det är över.