AllsÄng och hög stÀmning pÄ rymdkonsert

Kulturskolan ordnar konsert med rymdtema. Alla barn i Ärskurs 1 och 2 Àr inbjudna och fÄr sjunga med.

Skolbarnen vÀntar utanför Uppsala Konsert och Kongress.

Skolbarnen vÀntar utanför Uppsala Konsert och Kongress.

Foto: Maria Jernberg

Uppsala kommun2020-02-11 18:00

Klass 1A har tagit bussen frĂ„n Gamla Uppsala skola. De stĂ„r utanför de stora glasdörrarna till Uppsala Konsert och Kongress och vĂ€ntar. 

– Det ska bli roligt och pirrigt, sĂ€ger en flicka och skrattar. 

För nÄgra Àr det första gÄngen de Àr hÀr. Nu har de Àtit en tidig lunch i skolan och ska snart fÄ vara med och sjunga sÄngerna de har övat pÄ.

– Det Ă€r 33:e Ă„ret i rad vi arrangerar sĂ„dana hĂ€r konserter. StĂ€mningen brukar vara fantastisk, sĂ€ger Monica Alwinder Gustafson som Ă€r bitrĂ€dande kulturskolechef pĂ„ Uppsala kulturskola. 

Fyra förestĂ€llningar görs samma dag för att alla ettor och tvĂ„or i Uppsala kommun ska fĂ„ möjlighet att se förestĂ€llningen. 

Eleverna frĂ„n Gamla Uppsala skola slĂ€pps in. Salongen vid Stora scenen fylls med klass efter klass som slĂ„r sig ned i de röda fĂ„töljerna. StrĂ„korkestern Ă€r redan pĂ„ plats. De första tonerna hörs och en flicka som tappat sin orangea ballong kommer in pĂ„ scenen. 

– Den Ă„kte upp i rymden, ropar hon. 

Strax dras hon sjĂ€lv upp till stjĂ€rnorna. DĂ€r trĂ€ffar hon roboten Nicko Ticko Tinn. TrĂ€blĂ„sare i grönglĂ€nsande kostymer, blĂ€ckblĂ„sare i guld och en glitterklĂ€dd kör fyller efter hand scenen. 

– Sammantaget Ă€r det ungefĂ€r 80 musikanter och sĂ„ngare uppe samtidigt, sĂ€ger Helena Parrow, körledare pĂ„ Kulturskolan och den som skrivit manus och gjort koreografi och regi till uppsĂ€ttningen. 

Det hörs att musikerna Ă€r mĂ„nga. Och det mĂ€rks att skolbarnen trĂ€nat pĂ„ sĂ„ngerna. NĂ€r de sjunger "Den olydiga ballongens visa" spricker nĂ€stan taket. 

– Det hĂ€r Ă€r det största jobbet vi gör pĂ„ Kulturskolan och bland det roligaste. Det finns en pedagogisk tanke med att visa upp de olika instrumenten men det Ă€r sĂ„ inbakat i historien sĂ„ jag tror inte man tĂ€nker pĂ„ det, sĂ€ger Helena Parrow.

I salongen har det nu blivit alldeles mörkt. Ett svart hĂ„l nĂ€rmar sig och fĂ„r tag pĂ„ ballongen. Alla rymdvarelser flyr. 

– Det hĂ€r Ă€r min kalsong, sĂ€ger det svarta hĂ„let och visar upp ballongen. 

Barnen skrattar. 

– Nej, det dĂ€r Ă€r min ballong, sĂ€ger flickan. 

AllsĂ„ngen fortsĂ€tter med "Satellit" och andra lĂ„tar. Flickan Ă„terfĂ„r sin ballong och Ă„tervĂ€nder hem till jorden. 

– Tack och hej leverpastej, sĂ€ger roboten. 

Det Ă€r dags att Ă„ka tillbaka till skolorna. NĂ„gra elever frĂ„n Pluggparadiset sĂ€ger att förestĂ€llningen var "skitbra". 

– Svarta hĂ„let var bĂ€st, han var jĂ€ttelĂ€skig, sĂ€ger en pojke i Ă„rskurs 1.

Helena Parrow berÀttar att det brukar kÀnnas tomt nÀr det Àr över.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!